Vänta med sex

Ja det finns många saker man inte vet förrän man testat dem, men man kan ju bilda sig en viss uppfattning om det kommer att funka med föräldraskapet genom att säkerställa att man har värderingar som fungerar ihop. Det är en stark indikation på att man klarar av att ha ett barn ihop. Man har dessutom iakttagit sina föräldrar, vänner, släktingar osv och hur de hanterar sina barn och där fått tankar och insikter.

Sex däremot är inte alltid lika lätt att förbereda sig för av den enkla anledningen att om man inte haft sex själv så är det något svårt att verkligen förstå vad det handlar om. Det är dessutom en ganska privat och utelämnande handling och något som det inte pratas om på samma sätt som barnuppfostran. Desto större skäl att verkligen få en bild av hur man själv fungerar sexuellt med någon innan man binder upp sig.

Det är klart man kan men om man inte haft en mans kön i sig kanske man inte kan fantisera kring det och prata hur han ska göra? Och varför skulle det inte handla om att hoppa i säng och ha sex som kaniner? Sex är en drift. Sen om man vill omskriva det som något "fint" får man göra det, men sexets styrka kommer ur den djuriska driften att para sig, inte ur något romantiskt.

Jag vill först klargöra att jag har inga synpunkter på dem som förblir oskulder. Min vinkling är sexets komplexitet och att det är dumt att inte förstå det innan man gifter sig och kanske binder sig för livet.

tt snacka om att folk håller på som kaniner visar för mig att man nog inte förstått alla aspekter av ett sexuellt samliv, att man kanske känner sig lite obekväm vid de mer djuriska sidorna. Istället för att erkänna det uttalar man sig föraktfullt om andras sexliv på det viset du gör. Vi kan tycka att det är ett lustigt uttryck, ja sex som kaniner, jag tycker du med uttrycket tyvärr gör gällande något negativt om andra som faktiskt har sex. Hur du vill ha sex är självklart din ensak, men måste andras sexliv därför kallas för att de har sex som kaniner?

Det är stor skillnad på att göra andra grejer och gå hela vägen. Det är en sak att uppleva sex för egen del, en helt annan att t e x ha s k penetrativt sex med den ömsesidighet man måste uppnå. Ett s k regelrätt samlag är för många något väldigt svårt, kanske inte ens uppnåeligt. Därav alla sexspalter och människor med allehanda sexuella problem.

Frågan är så mycket större än huruvida man ska ha samlag innan äktenskapet eller ej. Det brukar de flesta bli varse förr eller senare, oavsett när de startar sitt sexliv.

Vissa har sex bara för att ha sex och tänker inte på det fina som ligger i det hela.Thats it. Det handlar inte om nåt förakt eller nånting alls. Jag respekterar folks smak och tycke. Och än en gång du vet inte vad jag gillar bara för att jag uttryckte mig på ett vis.
[/citat]

Du vet inget om huruvida andra "inte tänker på det fina som ligger i det hela". Det är inte bara du som tänker så. Andra kanske hyllar det fina i det djuriska, att ha sex som kaniner kanske är jättefint för dem. De kanske tycker det är fint att få känka njutning åt fler än en person i sitt liv.

Att respektera folks smak och tycke räcker inte, det svåra här i livet är att inte applicera sina egna värderingar på andras val.

Sex är inget man ger bort, sex är något man delar (en del delar det med sig själv).

Jag tänker inte ha någon åsikt om rätt eller fel, lika lite som jag ser skäl att jubla om någon haft sex med femtio, lika lite jublar jag om perosnen ahft sex med en enda. Det är ointressant. För mig väcker frågan istället helt andra tankar. En tanke är att vi vill vara speciella för någon, vi vill inte vara utbytbara. Vi vill inte bli bortkastade, ratade. Man försöker göra något speciellt av situationen, att t e x "ge" sin oskuld skulle kunna vara ett sätt att försöka bli "speciell".

Men vi människor är likväl utbytbara, mannen vi gifter oss med kan gifta sig med andra lika bra, han har bara inte ramlat på de kvinnorna. Hur vi än gör saker "för första gången" blir de snart vardag. Jag tror detta är kärnan i det hela tillsammans med ett västerländskts samhälle som frossar i kickar som t e x romantik.

Det enda sättet att vara speciell för sin partner är att BLI speciell genom att vara en god, respektfull och kärleksfull partner och engagera sig i och bidra till ett gemensamt liv.
Jag är övertygad om att man kan ha ett fantastiskt liv ihop och desemellan ett helt vanligt liv ihop. Men det krävs nog att man inte förlitar sig till starka känlsor och känslor av utvaldhet. För mig, obs för mig, utgör ett alltför starkt behov av romantik och romantiserande av saker som att ha sex för första gången med sin man ett hinder för den vuxna relation som jag ser ett desto större värde i. Det är en sådan relation utan vad jag uppfattar som romantiska griller (sorry...) och som får mig att vilja gifta mig, inte romantik! Och då jag är 40+ nu när jag gifter mig för första gången är jag rätt glad att jag inte fått vänta på sex till nu....

Kallas walk-over.

Säg som det är; män är rädda för att kvinnan ska bli gravid med någon annan man och ni vill inte betala för andra mäns barn. Det är ändå en sak jag personligen kan förstå och enligt uppskattningar föds det ju också en hel del barn med "annan far". Men jag tror inte man kan styra upp det genom att gifta sig med en oskuld.

Män har nog fått för sig att kvinnor kan kontrollera sin drift bättre i samband med kvinnor nobbat dem, om jag ska vara lite elak. Men det ska man förstås inte vara. Elak, alltså. Får öva på det.

Att romantisera sex anser jag vara en stor fallgrop i en relation och att göra stor sak av en kvinnans oskuld anser jag, som jag påpekat tidigare i denna tråd, vara något som förhindrar en vuxen relation.