Ska din pappa följa dig in?

Det kan mycket väl vara så, lik förbaskat är det så att alla präster som går med på brudöverlämning går emot sin arbetsgivares (Svenska kyrkans) uttalade vilja i frågan. På de flesta arbetsplatser är det INTE ok att göra så.

Till TS: Jag älskar min pappa, men inte mer än min mamma, och inte mer än vad min man älskar sina föräldrar, så för oss var det självklart att vår vigsel handlade om oss, och att våra respektive föräldrar fick sitta längst fram i kyrkan och snyfta litet tillsammans... Det hade inte känts ok att särställa en förälder. (Har massa fler argument, men ni ska slippa dem nu )

Jag tillhör dem som tycker att det är helt onödigt att ha brudöverlämning, med den solkiga symboliken som finns, och precis som Imma så skulle jag sitta (och har gjort så!) med en litet märklig känsla och undra varför ett i övrigt jämlikt och jämställt par valt att ha brudöverlämning. Fortfarande så förstår jag inte detta, och det är en grej som stör litet när jag minns det bröllopet - oavsett hur glad jag är för parets skull.

Övriga exempel på hur man tillmötesgår gästerna är ganska orelevanta... Om jag inte gillar brudöverlämning, så hålls det ju ingen specialceremoni för att jag som gäst inte ska ta illa upp. Alkohol, matvaror m.m. kan man erbjuda ett annat alternativ, som då fungerar bättre. Personen som inte kan simma bör väl inte gå för nära vattnet, antar jag (ren självbevarelsedrift?). Angående att de homosexuella inte får gifta sig i kyrkan så är ju inte så att de skulle ta illa upp för att någon annan gör det? Eller varför skulle de annars sträva efter att göra likadant?

Jo, visst finns det historia att kvinnan lämnades som en ägodel från en man till en annan i Sverige. Däremot har svenska kyrkan tidigt (på 1300-talet, har inte i huvudet när Sverige blev kristet...) valt att de inte vill att det ska gå till så, de vill att brudparet ska gå fram gemensamt, som en symbol för att det är av egen fri vilja de gifter sig.

Att som Tess80 vill, införa en "ny" tradition blir det ju alltså inte... Och för övrigt lever vi i en alltmer internationell värld. Eller kan vi säga att hakkorset var ju i Tyskland, det berör inte oss. Andra symboler för förtryck har inget att göra med oss? Allt som händer i andra länder påverkar inte oss? Barnslavarbete kan vi lika gärna strunta i, könsstympning, svält, nedhuggning av regnskog och allt möjligt annat berör oss inte alls, vi bor ju här i Sverige...?

Fast det har förekommit i Sverige. Och lokalt inom kyrkan på olika håll i landet. Så varför skulle kyrkan plocka in en tradition som har solkig historia.

Jag kommer sträva precis emot dig, för att Svenska kyrkan ska införa ett allmänt förbud mot brudöverlämning i kyrkan. Oavsett vem som förrättar vigseln.

Jag tycker inte det är utflippat...? Däremot är det ju bara att konstatera att folk har olika åsikter i frågan. Å andra sidan förstår jag inte varför folk tar mer illa upp om jag säger att jag är emot brudöverlämning, jämfört med om jag skulle säga att jag tycker rosor är fult. Bara för att jag tycker det är fult, betyder det ju inte att alla måste tycka det.

Däremot så finns det en hel del FAKTA kring brudöverlämning, som man inte kan bortse från. Historisk bakgrund, tillämpning på andra ställen, kvarvarande symbolik, kyrkans ståndpunkt m.m.

Och JO, brudöverlämning är en symbol för att kvinnan är underställd mannen och lämnas från en förmyndare till en annan. Jag ser den symboliken, liksom många andra, och vänder mig emot den. Även Svenska kyrkan ser den symboliken, och är emot brudöverlämning MEN har inte gett några tydliga direktiv, bara en allmän rekommendation och en förklaring av hur kyrkan anser att en vigsel ska gå till.

Och vill man göra precis som man vill, så står det en fritt. Du kan säkert bli inledd i koppel också om du vill, men inte i kyrkan... Välj en borgerlig vigsel då.

Att en blivande brud tycker att det har en annan betydelse, än vad kyrkan har spelar egentligen inte så stor roll. Vill man gifta sig i kyrkan, så får man göra det enligt den givna ordning som finns där. I det ingår löftena, en ring, minst två psalmer och litet andra grejer. Och den föreskrivna ordningen säger att brudparet går in gemensamt.

Själv tycker jag det drar åt tjänstefel att gå emot sin arbetsgivares vilja, även om det inte är en uttalad påföljd. Om min arbetsgivare säger att "såhär gör vi den här grejen på det här företaget" så gör ju inte jag tvärtom?

Alla präster som godkänner brudöverlämning gör tvärtom.

Varför inte din mamma? Eller varför har ni inte överlämning av brudgummen till bruden, från någon av hans föräldrar?

Men om det finns en tradition, så finns det ju också en anledning till att traditionen har uppkommit, och den är med största säkerhet att kvinnan tidigare ansågs omyndig och överlämnades som en ägodel från sin pappa till sin nya förmyndare - maken.

Att folk nu försöker "gullifiera" den symboliken till att vara någon slags hedersbetygelse till sin pappa, tycker jag är helt onödigt. Dansa en dans med honom på festen istället, eller något, och låt honom vara stolt då.

Alldeles oavsett symboliken, så skulle jag aldrig velat särskilja EN av fyra högt älskade föräldrar på det sättet vid vår vigsel...

Har inte läst sista sidan, men vill ändå svara på detta...

Du skriver om "den traditionella seden" och "traditionen" som kyrkan vill gå ifrån... Nu är det ju så att i den mån den fanns, så togs den aldrig in i kyrkan. Sedan 1300-talet har det varit tradition i Sverige (med vissa lokala undantag) att brudparet går gemensamt uppför kyrkgången. Innan dess vigdes man på kyrktrappan och gick gemensamt in i kyrkan för att fira mässa. Så traditionen finns inte inom kyrkan, och Svenska kyrkan vänder sig emot att införa den eftersom de - precis som många andra - anser att det är en ojämställd sed som inte hör hemma i dagens Sverige. De anser dessutom att det ligger en stark positiv symbolik att brudparet gemensamt går in i kyrkan, och visar att de gemensamt, sida vid sida både går in till vigseln för att manifestera att de gifter sig av egen fri vilja, och ut därifrån för att sida vid sida fortsätta med sina liv.

Så det handlar om att inte återinföra en tradition, som funnits tidigare med en negativ och högst ojämställd historik kring den och som man kommit ifrån för länge sedan.

Givetvis ska man ha rätt att gifta sig som man vill, och ha brudöverlämning om man vill det. Jag tycker fortfarande att det är fel, rent symboliskt, såvida man inte erkänner sin man som överhuvud i relationen av någon anledning? Då kan det vara passande. Men eftersom alla har en egen fri vilja, så visst. Men varför då gifta sig i Svenska kyrkan? Som är emot brudöverlämning... Man har INTE rätt att göra precis som man vill överallt, och kyrkan är ett sådant ställe.

Angående att det finns annat man kan klanka ner på i denna mansdominerade värld, visst. Men det ena utesluter inte det andra....

I frågan om namn finns det mer att läsa om det här: www.popularhistoria.se/o.o.i.s&vid=544

I korta drag: 1920 lagstadgades det om att en gift kvinna var tvungen att ta sin mans namn. 1963 ändrades lagen, så att en gift kvinna kunde behålla sitt eget namn om hon ville. Först 1982 ändrades lagen så att en man kunde ta sin frus efternamn.

Så hade ni gift er för 28 år sedan så hade han inte fått ta ditt namn. Mina föräldrar hade inte möjlighet att båda ta min mammas efternamn, t.ex.

Nej, det är ingen som hånar och gör narr av någon annan. Däremot ifrågasätts era argument, vilket vissa tycks uppleva som hån och någon typ av nedvärdering.

Om du tycker att rosor är den finaste blomma som finns, och jag tycker de är vidrigt fula. Nedvärderar jag dig om jag tycker det är fult. Eller om jag säger att jag tycker att rosa är en totalt gräslig färg, som jag aldrig skulle ta på mig. Är det nedvärderande mot dem som tycker om rosa? Är det taskigt? Nej, jag har bara en åsikt i frågan och uttrycker den. Sedan handlar ju det bara om "tycka om eller inte", frågan om brudöverlämning är mer komplex än så eftersom det finns symbolik bakom. Det är mer som att man skulle tala om för någon att den blomma de tänkt ha i brudbuketten betyder sorg, död eller liknande på "blomsterspråket". Man har då fått upplysningen, och kan välja annorlunda - eller välja att strunta i det.

Men jag har hittills bara råkat ut för EN person som haft bra argument för brudöverlämning, och det var en person som sa att det var så de ville ha det för i deras relation är mannen överhuvudet, och brudöverlämning vid vigseln är ett av sätten de manifesterar detta på.

jag är också intresserad av diskussion, höra argument och bedöma relevansen i detta.

Jag har för länge sedan förstått att många tar det oerhört personligt, vet inte riktigt varför??? Det finns ju så många andra saker där folk gör olika, utifrån vad som passar dem, och där andra tycker till - men som inte tas lika personligt?

Jag tänker inte säga att jag tycker brudöverlämning är ok bara för att någons präst tycker det. Jag tycker att den prästen begår tjänstefel i någon form.

Och jag tänker inte sluta debattera frågan, eftersom jag anser att den är viktig, och att den har påverkan på mig i längden. Vem vet, någon gång i framtiden kanske min son (har ingen, men hypotetiskt sett) vill gifta mig med en som är dotter till någon som blivit överlämnad och har en "gullifierad" version av vad det innebär... Det kan ju bli en viss konflikt där...

För övrigt så är det ju så att det krävs två parter för att en sak ska ältas... Jag är en del av den ena parten, du är en del av den andra. Så du har bidragit lika mycket till "ältandet".

Ja, och tror du att det med namnen ändrades bara för att en mansdominerad regering ville det? Knappast. Det ändrades för att en jäkla massa kvinnor krävde det, ifrågasatte och kom med argument som inte kunde sägas emot.

Sett ur ett historiskt perspektiv så har vi kommit långt med jämlikheten i det här landet. Men vi är inte framme än. Och så länge det finns bakåtsträvare, som gärna "återinför" ojämlika traditioner så kommer vi inte bli mer jämställda heller.

Jag lever också nu, men bara för det skyr jag inte för att försöka göra världen till en bättre plats. För kommande generationer (mina barn och barnbarn) samt för mig själv, jag har ändå tänkt att hänga med ett bra tag till...

Varför man tar upp saker två gånger är för att en del verkar inte höra/förstå argumentet första gången. Och det är inte någon barnslig nedvärdering av din signatur, att jag väljer att ta exemplen rosa och rosor. Rosor tog jag som exempel för att en klar majoritet verkar vilja ha det i sina brudbuketter, medan jag hade solrosor istället Annars har jag faktiskt inget emot rosor alls, tycker de är fina. Som exempel på färg valde jag en jag inte gillar, och som jag ogärna klär mig i. Det råkar bli rosa. Kunde lika gärna sagt orange, för det är en färg jag ogillar precis lika starkt.

Tycker också det är synd att jag bara stött på ett bra argument, det tyder ju på att många gör en sådan sak ogenomtänkt, eller?

De argument jag hört är:
- Jag ska ha rätt att göra som jag vill (Fel, om du gifter dig i Svenska kyrkan måste du rätta dig efter deras vigselordning och deras önskemål om hur vigseln ska gå till. Gifter du dig borgerligt så har du större valfrihet)
- Jag vill hedra min pappa (visst, men är det lämpligt sätt att göra det. Och vill du inte hedra din mamma, och ska inte brudgummen få hedra sina föräldrar)
- Jag vill gifta mig traditionellt (Det är inte en svensk tradition, så att gifta sig traditionellt innebär att man går fram gemensamt i kyrkan)
- Jag vill inte att min man ska se mig innan vigseln (Nähä, har han inte sett dig förr? Hur som helst så finns det ingen anledning att kyrkan ska anpassa sin vigselordning, och frångå sina principer, för att ni - som träffas i princip varenda dag annars - nu inte kan tänka er att se varandra uppklädda och tillfixade någon annanstans än just i kyrkan med en massa publik)

Motargumentet nummer ett när man talar om historiken och symboliken kring brudöverlämning är:
- Nej men, det betyder det ju inte nu längre. Nu är det ju bara fint och gulligt... (Säger vem? Den 13-åriga tjej någonstans i världen som kanske just i detta nu mot sin vilja och med total fasa dras fram i altargången för att gifta sig med sin 40 år äldre kusin håller nog definitivt inte med om att det är gulligt att bli överlämnad av sin pappa... Symbolik ändras inte hur som helst, och jag och många andra ser ingen som helst anledning att lägga två strån i kors för att ändra symboliken i något som inte ens behöver göras. Man kan gå fram gemensamt i kyrkan. Man kan som brud gå fram själv. Man kan stå och vänta när brudgummen går fram. Man kan komma in från två olika håll och mötas på mitten och gå sista biten själva. Kyrkan anser att det finns en stark positiv symbolik kring att brudparet går fram gemensamt, för att manifestera att de gifter sig som jämlikar, av egen fri vilja m.m. Men andra alternativ är inte per automatik uteslutna, men att överlämnas av sin pappa är inte önskvärt.)

Något argument jag missat?

Ser inte heller något ologiskt i att man går in tillsammans? Man går gemensamt vidare med sitt förhållande, in i en ny fas...

Nej, vi bara menar att saker och ting ändrar inte betydelse bara för att man vill det.

Och att jämställdheten går framåt om man jobbar med det, kan man exemplifiera bra med t.ex. rösträtten.

Men det är inte så att vi strävar efter en tillbakagång på något vis, snarare är det något vi till varje pris vill undvika.

Det som ni som förespråkar brudöverlämning vill, är att vi ska skita fullständigt i vad brudöverlämning har för historisk bakgrund, nu ska det bara ses som en gullig hedersbetygelse och inget annat.

Det är som att jag skulle säga att vi ska se hakkorset som solsymbol, och inget annat, och jag ska därmed ha rätt att använda mig av den symbolen som jag vill.

Men eftersom den har en annan, negativ, betydelse så är det helt enkelt inte lämpligt. Den betydelsen finns kvar, och många kommer se den betydelsen och ta illa vid sig, hur högt jag än skulle försöka skrika att "nej, det är bara gulligt att jag visar hur mycket jag älskar min pappa, på mitt bröllop"...

Du verkar vara nöjd med jämställdheten idag. Det är inte jag. Jag blir irriterad om jag, eller någon av mina kvinnliga vänner, går miste om ett jobb för att vi är unga och förväntas föda barn och vara besvärliga genom att då vara mammalediga. Jag blir irriterad när jag förväntas nöja mig med lägre lön bara för att jag är tjej. Jag tycker inte om att jag förväntas kunna massa saker, och vara intresserad av vissa saker och ointresserad av andra bara för att jag är tjej. Jag tycker det är lika illa att killar förväntas vara intresserade av vissa saker och ointresserade av andra.

Även om vi har kommit långt, så finns det mycket mer att göra, enligt mig.

Du säger att du inte ser något förtryckande/nedvärderande i att bli överlämnad av sin pappa. Hur ser du överlag på "överlämningar" då. Ett barn som lämnas på dagis följs ända fram till dörren för att barnet inte klarar sig själv, och därmed inte kan gå själv. Kan man lämna över något man inte är ansvarig för/har fått/äger? Är inte en form av ägande/förmyndarskap inbakat i hela överlämningsproceduren, vare sig det handlar om en brud, ett barn, en sak eller något annat?

För övrigt så är jag inte så oförskämd att jag reser mig upp och går ut ur kyrkan, när jag inser att "hmm, nu ska ceremonin börja och brudgummen står framme vid altaret, och brudens pappa sitter inte längst fram i kyrkan". Och hittills har jag aldrig hört om någon som skrivit i inbjudan att de ska ha brudöverlämning, annars skulle jag nog tagit en funderare på det hela... Eftersom svenska kyrkan starkt avråder från brudöverlämning är det verkligen inget jag förväntar mig ska förekomma när jag är inbjuden till ett kyrkbröllop i Sverige.

Glömde kommentera slutknorren. Mitt bröllop var också MIN och MIN MANS dag. Inte min, min mans och min pappas!!!

Får jag fråga varför du tror att han förväntar sig det?

Är han från ett land där det är tradition? Annars så har han antagligen, när han gifte sig (om det var kyrkligt), gått in i kyrkan med sin blivande fru. Och då är jag nyfiken på vad som i så fall får honom att förvänta sig att du ska gå in med honom istället för med din blivande man?

kikki kikki skrev 2009-08-28 08:05:55 följande:

Vet alla att det är jämställt? Kommer det fortsätta vara så, om vi "återinför" massa symbolik som skulle sätta män som kvinnors överhuvud?

Om saker och ting "kör ihop sig" för mig, så ringer jag i första hand maken. Även innan vi gifte oss, medan vi "bara" var sambo var det även honom jag ringde. Så den där "nya rollen" var inget som kom i samband med bröllopet. Så där hade det, i alla fall för mig, blivit totalt fel.

För övrigt tror jag inte att någon som ser en brudöverlämning tänker att "jaha, det innebär att hon har någon annan att stödja sig mot om det krisar i livet?". Det är ju också så att i alla fall min familj inte slutar ställa upp för mig bara för att jag gift mig. På det sättet är inte bröllopet varken början eller slut på någonting...

En annan aspekt, är ju varför du bara nämner din pappa/bror. Varför inte mamma/syster? Och sedan måste väl blivande maken också ha familj, behöver inte han visa att han kommer vända sig till dig när det krisar, istället för till dem?

Om inte, så är det ju även där en nedvärdering av dig, gentemot din man. Det ni manifesterar är ju att han klarar sig själv om livet krisar, men du har tidigare behövt din pappas/brors hjälp, och nu kommer du istället ha din mans hjälp.

Så alldeles oavsett det förflutna, så tolkas det man gör (och inte gör). I många fall sätts det också i ett historiskt perspektiv...

kikki kikki skrev 2009-08-28 11:12:00 följande:

Fast nu får man ju inte göra som man själv vill, i Svenska kyrkan, per automatik. Man måste ju följa gudstjänstordningen, och i den så är det ju egentligen så att brudparet ska gå in gemensamt, och avsteg från det måste godkännas av prästen.

Tror du verkligen att det kommer framgå att brudöverlämningen i ditt fall symboliserar hur det var innan du träffade din blivande man?

Angående att hedra kvinnliga släktingar på brudens sida, samt även släktingarna på makens sida, under vigseln, så är det väldigt många som har argumentet att "jo, så skulle man kunna göra men..." (underförstått: ...jag vill inte ha det så). Varför inte? Om ni brudar som är för brudöverlämning nu står för det "moderna och nytänkande" synsättet i den här tråden. Varför måste ni envisas med att använda er av en gammal solkig tradition och kalla den för något annat? Varför inte vara just nytänkande, och skapa en egen tradition med egen betydelse? ELLER acceptera att i den traditionella brudöverlämningen finns det en negativ, tråkig symbolik och historik, som det inte finns någon anledning att klamra fast vid.

Och att du tror att de flesta blivande makarna inte bryr sig så mycket, bara de kommer ur vigseln levande...?

Ursäkta???

Jag hade INTE gift mig med en kille som tyckt att brudöverlämning är ok. Never, ever.

Många tjejer verkar leva i illusionen att det är jämställt idag... Tyvärr måste jag upplysa att så är inte fallet. Vi har kommit så pass långt att de flesta vet att det inte är okej att det inte är jämställt. Men de vill ändå inte lägga två strån i kors för att det ska bli mer jämställt, många gillar läget som det är, och det här med jämställdhet är bara "så man säger för att det ska vara så", en slags polerad yta. Jag möter dagligen skepsis, särbehandling och liknande i mitt yrke, för att jag är en ung, välutbildad tjej i en starkt mansdominerad bransch. Visst är det mycket bättre i Sverige, än i många andra länder. (I övriga europeiska länder är det ännu lustigare att jag som ung kvinna har den rollen jag har). Men även om folk vet att de måste tycka att det är ok, så gör de det inte innerst inne.

På samma sätt tror jag att många killar inte har några problem med att få sin brud överlämnad till sig. Någonstans känner han sig som överhuvud, beskyddare, bestämmare osv... Och en brud som då blir överlämnad godkänner ju detta, indirekt. Hon tycker det är helt okej att han har det ansvaret... Finns säkert många tjejer som tycker att det är så det ska vara också. Även här sitter bara jämställdheten på ytan. Man vill ha lika lön, delat ansvar för tvätt, städning och annat hushållsarbete, men fortfarande är det mannen som ska klippa gräs, fixa med bilen och byta glödlampor...

Ja, jag är emot symboliken som helhet. Vare sig den sker i kyrkan eller borgerligt.

För mig är det dock mer störande om någon har brudöverlämning i Svenska kyrkan, eftersom de är uttalat emot fenomenet. Därmed anser jag att alla präster som godkänner brudöverlämning, i någon mån "begår tjänstefel". Om min chef instruerar mig att jag ska göra en sak på ett visst sätt, så gör jag så. Det är inte upp till mig att bestämma undantag. Så borde det vara även i kyrkan. I t.ex Stockholms stift vet jag att biskopen har förstärkt denna instruktion, och själv uttalat sig i frågan.