I vått och torrt och väntan

Klart du ska få se bilder! Ha en riktigt trevli helg du också!

Undrar förresten om de som inte har träffat dig kan gissa vart du kommer ifrån...?

Puss och kram och trevlig helg!!!

Hej goa tjejer!

Hinner varken läsa ikapp eller kommentera, vill bara meddela att vi numer har utökat familjen med världens finaste lilla vovve Han låg och sov i mitt knä nästanb hela vägen hem från Sthlm igår, och när vi kom hem la han sig tillrätta mellan oss i soffan

Bilder och utförligare rapport kommer, ville bara säga hej! Ikväll måste jag lämna maken & vovven en stund för min första ridlektion

Hvidis, tack så mycket för ditt meddelande, jag ska svara på det inom kort, jag lovar! Pussa miss muffin från mig

Hej!
Nu har jag läst ikapp, men har lite svårt att skriva eftersom jag har en snarkande (faktiskt!) vovve i knät

Han är underbar, så tillgiven och gosig, och samtidigt pigg, glad lekfull och aktiv. I bilen hem lade han sig i mitt knä direkt och sov/vilade hela vägen Både jag och maken har varit hemma måndag & tisdag, han har dock åkt till Sthlm idag så jag och lillen är ensamma. På fredag kommer maken hem och familjen är komplett igen. Igår var vi hos veterinären för "besiktning" och röntgen. Han fick en "narkosspruta" som gjorde att han kräktes och sedan blev helt utslagen. När jag bar in honom till röntgen var han alldeles lealös och tittade på mig med sina stora fina ögon, jag kände mig som världens svikare! Oj vad tårarna rann! Och då var det ändå bara en vanlig rutinröntgen, hur skulle det ha gått om det hade varit något allvarligt? Maken undrade lite försynt hur det kommer att gå om vi får barn en dag...

Han var frisk och kry, och därmed har adoptionen gått igenom I övrigt har vi mest promenerat i skogen och på landet, lekt, busat och gosat. Nu vilar han efter långpromenad, sen ska vi lira boll

Jag har lagt in ett par bilden i galleriet om någon mot förmodan är intresserad

Passar på att krama om Blommis, Daa och Bruttan lite extra och ber om utsäkt till alla för att detta inlägg enbart handlar om mig och min lilla "familj". Jag lovar att kommentera mer sen, jag läser och tänker på er iaf!

Förresten känner jag på fullaste allvar att det inte alls är lika bråttom med barn nu när vi har vår lilla gullevovve. Det är fullt tillräckligt att ha honom i våra liv just nu. Hjärtat smälter när den lilla varelsen kommer och gosar in sitt lilla mjuka varma huvud i armvecket...

Hvidis, det är så underbart att höra dina kärleksfulla och känsloladdade beskrivningar av er lilla dotter *hjärtar* Orkar ni med besök om ett tag?

Ingis, snart är det dags... Känns det ok? Lova att messa!

Andbeyond, grattis till att du är fru! Ha en únderbar resa till Hawaii! Ska omedelbart in och titta på dina bilder...

Blommis, vännen! Hoppas att stoppet inte behöver påverka era chanser nämnvärt. Jag ska ju göra spolning om ett par veckor och är inställd på ungefär samma besked...

Lanovia, härligt att din vikuppgång verkar stabil! In your face, svärmor!

Daa, hoppas att din kropp slutar spöka och odlar ett litet ägg istället!

Ankan, trist med jobbet, men jag tror som Blommis att det någonstans var meningen att du ska vara hemma och ta det lite lugnt...

Tack, Daa!

Visst är han, Ankan! Jag tänkte sätta mig på altanen en stund, men han sussar så sött på rygg och håller min arm mellan frambenen, kliandes under hakan, så jag vill inte väcka honom... Skriver med en hand, därav frånvaron av smileys. Nu drömmer han, och rycker i bakbenen... Lycka!

Bruttan, det förklarar ju varför det känns likadant inför BIM, ÄL och gravsymptom... Hur känns det för dig idag, förresten?

Vovven hade redan ett namn med sig från Irland. Han lystrar till det, dessutom passar det honom perfekt, så han får behålla det Jag inboxar namnet till dem som är nyfikna, med hopp om att behålla lite av den anonymitet jag är naiv nog att tro mig ha...

Om ni orkar höra mer måste jag berätta om när vi träffade honom första gången och skulle bestämma oss för om vi ville ha honom eller inte. Han bodde tillfälligt hos ett ungt par i Bromma. De har även en schäfer som Plutten lekte med mer eller mindre dygnet runt, inte så mycket ro och vila alltså. Han var inte speciellt intresserad av oss när vi var där, han hälsade och kom när vi ropade, men återvände till lek med schäfern när han tyckte det hände för lite hos oss. Vi noterade detta, men tyckte samtidigt det var ganska naturligt eftersom han inte kände oss eller visste varför vi var där. Vi tog ut honom på promenad och tyckte båda att han var en mysig hund, han lugnade också ner sig direkt när vi kom ut från deras gräsplan.

Vi hade från början sagt att vi skulle sova på saken och ta beslutet på lördagen, för att verkligen känna efter och vara säkra och inte förhasta oss. När vi til sist skulle gå därifrån gick killen och schäfern in genom dörren, men Plutten stannade upp och stod och tittade på oss. Sen sprang han de ca 20 metrarna bort till oss för att gosa, bli klappad och kliad. Han ville inte gå därifrån, så killen var tvungen att ropa på honom för att han skulle lämna oss. Det var precis som att han insåg att det var läge att visa sin bästa sida i sista sekunden. Jag, som är otålig och impulsiv, smälte dom smör och kunde lätt ha bestämt mig där och då, men min mer rationella och realistiske make vill gärna ha lite mer betänketid. Men plötsligt hör jag maken säga, "såja lille gubben, vi ska åka nu... Men vi ses ju på söndag..." Då förstod jag att han också hade bestämt sig