I vått och torrt och väntan
*kramar om blommis* Vilken helg! Det är aldrig lätt att länma något man trivs med- klart att det är tufft blommis. Du har verkligen varit stark och tagit allt och alla förändringar med styv arm, nu är ni framme, saker och ting börjar komma tilllbaks till det normala, men inget är normalt. Nu är det dags att ta in det nya och sörja den gamla vardagen. ömsa skin och smälta in. kramar om och skickar stora doser tålamod och en rejäl dos inre ro. kram!