I vått och torrt och väntan

Nääää, nu orkar jag inte vara uppe längre.

*ger upp*

Tänk, på den tiden jag jobbade på mitt gamla jobb steg jag upp strax..., eller om en timme rättare sagt.
Det är tidigt.

♥ ♥ ♥

testing testing...

...HURRA jag kunde!

-Men du har rätt Lanovia, det var mig en krånglig en!

Sambon ligger i sovrummet och sover fortfarande. Det hade nog jag också gjort om det inte vore för att jag hade massagetid kl 9.

(det är ett inte så dåligt sätt att börja sin dag på att få massage!)

Resan hade gått bra. Jag ringde ju också, för att säkra att han inte satt och somnade, för det är nästan det jag är mest rädd för av allt med trafiken och att det ska hända något.

Sedan bara måste jag berätta att jag önskar ni kunde sett min sons ansiktsuttryck när han insåg vem som låg i sängen imorse...♥

Han trodde ju att det var i eftermiddag pappa skulle komma, så när jag sa att hanskulle komma och titta i vårt sovrum sa han "va? är kattungarna i sängen fast de inte får?"
Sedan kan jag inte beskriva hans ansikte, men jag kan gråta när jag tänker på det...OOOOO vilket krät återseende! Ömsesidigt kan ju tilläggas.

Ninnis: Ja jag börjar vara back on track på alla sätt. ÄNTLIGEN börjar det släppa i axelpartiet så jag inte har ont hela tiden. Sitter grejor kavar att jobba vidare med, men inte alls så skärande överjäkligt som det var alldeles barahäromdan.
Det påverkar sannerligen humöret.

Och vad gäller det övriga, så säger det sig ju naturligtvis självt att det är ganska trist att bara kunna läsa och inte få vara med er,. Men jag måste säga att aldrig i mitt liv har jag skrivit så mycket som i går!

Min inbox var knallblå HELA dagen och kvällen!
Så himla många gulliga människor jag har förmånen att umgås med här....

Sambon börjar nya jobbet imorgon redan. Han ska gå bredvid nu ett par dagar.

Sonens fröken (jag VET men jag säger ändå fröken) ringde igår för att stämma av lite så här efter en tid.
Hon sa flera gånger med eftertryck att hon var alldeles tagen av att han gav ett sådant intryck av att vara fullständigt trygg i sig själv och en mycket robust och harmonisk kille.

Jag hoppas ni kan leva er in i hur det känns i ett mammahjärta. Man får en klump i halsen av varm glädje och lättnad.

Jenny, GUD så bra att du kom iväg och fick ditt penicillin! Usch! Det är INTE bra när det drar iväg upp i njurarna sådär!

(förresten var det när jag igår skrivit ett långt peppinlägg om att du måste gå till doktorn som det gick upp för mig att jag inte kunde posta och alltså inte fick vara med. Vad less jag lev då!)

Fru Bygg skrev 2009-09-30 10:59:38 följande:

Lanovia, nä, det ska väl heta lärare eller pedagog. Detta är särskilt känslit inom förskolan, då man heller INTE får säga dagis för man ska inte sänka statusen på yrket.

Men det skiter jag i. Jag var städerska när jag va städerska även när de hade döpt det till hygientekniker och en ko är en ko även när den döps om till laktoenhet.