Ja, det är skitsvårt!
Det där har jag frörsökt förklara i vår familj. När jag var HELT ny i sambons släkt så uppdagades en sådan här sak och av någon oförklarlig anledning så pratade den här tjejen en del med MIG en kväll på en familjemiddag och jag sa på hemvägen till sambon att jag fick alla vibbar om att något var fel.
Sedan började hennes föräldrar ringa mina sväron för att undra om inte VI två kunde umgås och ifall jag hade något planerat på nyår????
Nå, jag ringde henne och sa att jag hade fått veta ett och annatoch att hon skulle veta att hon alltid kunde komma hem till oss (bodde i en etta på 29 m2 på den tiden). Jag sa också att jag förstod om hon inte kunde prata så jag ställde ja och nejfrågor, gav henne min portkod osv.
Hon valde tatt vara med honom i alla fall det nyåret.
Lite senare ko sanningen fram i hel familjen och min svägerska blev vansinnig över att ingen gjort något och att alla de här sväronen och alla hållit saken hemlig (klassikern_lova att inte berätta)
Svägerskan satte sig i bilen och åkte och hämtade den här tjejen, som vid det här laget hade svarat ja på frågan om hon ville ha hjälp.
När vi pratade om alltihop hävde min svåger ur sig till mig :"Varför gjorde inte DU något då, du som verkar veta allt så bra om sånt här?"
Ursäkta men jag blev presenterad för den här familjen för två månader sedan och har aldrig träffat tjejen förr. Det är inte MITT fel att ni inte snackar omsaker i er familj! Jag har gjort vad jag kunde och pratat med henne, och erbjudit henne att bo hos mig om b´hon ville. Att ni kunde hämta henne hemifrån beror bara påatt hon vid det laget var redo att lämna. Annars hade ni aldrig fått med henne därifrån.
Att de dessutom hade en jättevilla i ett av sthlms finare områden OCH att tjejen är min svågers kusin kanske spelade en viss roll för valet att åka hem till dem?
Iallafall är jag glad att jag sa högt att något var fel, för annars hade saken väl fortfarand evarit en familjehemlighet...
Babbla babbla...