Ni som bytt efterman från utländskt till svenskt

*puff*

Jag funderar på ungefär samma sak. När vi gifter oss kommer jag förmodligen ta hans brittiska efternamn. Inget större fel med det egentligen men jag känner att det är lite trist att bli ännu en mrs efternamn i hans släkt där varken mitt förnamn eller gamla efternamn kommer stå på brev, flybiljetter osv, bara mrs efternamn. (Och titlar används mycket i Storbrittannien) Mitt nuvarande efternamn är ok, inte fantastiskt. Jag kan känna igen känslan av att namnet har med min identitet att göra, min känsla av att vara mig. Hur funkar det för de som har sitt gamla som mellannamn?

Jag hade ett utländskt efternamn och ett ursvenskt förnamn, jag är halvsvensk så kombinationen passade mig bra även om jag inte var jätteförtjust i mitt förnamn. När jag tog min makes helsvenska efternamn kändes det som att det inte längre skulle vara 'jag' ifall jag bytte helt, och jag hade inte heller lust med något dubbelnamn. Dubbelnamn är ofta jobbigt både för den som heter det, för ens barn och alla andra som ska hålla reda på dem.

Så jag gjorde så att jag bytte förnamn också! Jag har ett jättesnyggt andra förnamn (som klingar lite utländskt) som jag blivit kallad för som smeknamn i många års tid, och som skulle bli jättesnyggt ihop med mitt nya efternamn. Så då bytte jag till det som tilltalsnamn istället, det blev jättebra för mig. Ett utländskt förnamn och ett svenskt efternamn, istället för tvärtom som det var innan. Men vanliga människor byter ju inte förnamn, det är bara jag

Men om du tycker om din blivande makes efternamn borde du inte ha något problem att byta till just det, annars kan ni ju komma på ett nytt namn? För min egen del ville jag inte befästa mitt asiatiska ursprung i namnet, bara markera att jag inte var -helsvensk-, i ditt fall verkar du vilja markera ditt finska ursprung någonstans i namnet. För min del så älskar jag min makes efternamn och tog till mig det direkt! Det kanske handlar lite om att man måste gilla läget också för att det ska fungera? Eller..?

Jag bytte från ett riktigt finskt efternamn till ett riktigt "svensson-efternamn"

Det känns jättejättebra, våra barn har ju haft det svenska efternamnet hela tiden så jag har använt det namnet väldigt mycket ändå.
Men visst var det ovant i början, jag fick tänka till när jag skulle skriva under papper och svara i telefon.

Helt underbart när alla i familjen nu har samma efternamn

Jag hade inga som helst problem med att "släppa" mitt gamla efternamn, men å andra sidan syns (och hörs ) mitt finska ursprung även i mitt förnamn. För självklart är mitt ursprung oerhört viktigt för mig, på alla sätt!

Lycka till!

Jag kommer byta mitt svenska, ganska ovanliga efternamn till ett arabiskt (men ovanligt, även för araber) efternamn. Jag kommer behålla mitt svenska som mellannamn att använda "vid behov". Tyvärr är det svenska samhället fortfarande aviga till utländska namn t ex vid köp av bostad, jobbsök, så går det inte får jag väl slinka in mitt svenska namn :)

Jag har också grunnat på det där med identitet men en väninna till mig beskrev det så fint:

"Efternamnet är ju självklart en del av ens identitet. Det som händer när man byter efternamn är ju helt enkelt att man utvecklas som människa och går in i en ny fas. Det är därför killar inte utvecklas särskilt mycket... "

Jag vill heta samma som resten av min familj och inte ge mina barn dubbla efternamn där de förr eller senare måste välja mellan föräldrarnas namn, och just nu ser jag bara fram emot att byta. Tycker det ska bli spännande även om det blir konstigt i början...

För mig är det inte viktigt att människor vet att mina föräldrar är från just Finland utan som Red Scarlet skrev, att jag inte är -helsvensk-. Att byta förnamn är en variant men jag trivs så bra med mitt svenska/finska/internationella förnamn.

Magkänslan säger mig att jag kommer ta m2b efternamn som enda efternamn, vill bara bolla lite innan jag bestämmer mig helt. Framtida barnen ska få "finska" andra namn =), så då kommer mitt arv föras vidare i en liten form. Eller det är så jag funderar nu i alla fall.

Kan man byta sitt andra namn föresten? Eller klart man kan men är det besvärligt?

Jag känner igen mig i dina tankar! Jag är utvandrad finlandssvensk och kommer att byta från ett finskt efternamn till ett av de vanligaste svenska efternamnen som inte slutar på -son. Jag har ett förnamn som är svenskt/internationellt, så mitt ursprung kommer bara att höras när jag säger "tjugosju" utan att tänka mig för

Det känns lite skumt, men för mig är det viktigare att vi heter likadant. Den etniska/kulturella tillhörigheten sitter väl ändå djupare än i namnet?

Ja man har juh samma ursprung och rötter vad man än heter. Ska bli skönt att slippa bokstavera mitt efternamn varje gång, fast min m2b va inte lika säker då han härom dagen fått bokstavera Olofsson (vi ska ta ett släktnamn till honom och inte heta just Olofsson)

Men blev lite sugen på att lägga till ett andra namn. Kanske ska göra det istället? Får fundera på det. Skönt att höra vad ni andra har för tankar om just detta med att byta till svenska efternamn =).