Hur kommer jag över min längtan efter en dotter?

Tror att moderskänslorna tar över, du kommer vara överlycklig o ÄLSKA ditt barn, oavsett kön, va inte orolig!! :))

Man kan ju prata med någon psykologutbildad typ... Det kan vara en fördel om du en dag står inför faktum... så att du slipper eventuella skuldkänslor om det inte blir som du önskar... Då ger du barnet en ärligare chans att få vara just den den är.

Jag lovar, du KOMMER att glädjas oavsett vilket kön det blir. Kicken man får när man ser detta lilla hjälplösa pyre, inget slår det

", jag borde bli överlycklig över att få en son som var precis som honom"

Ert barn kommer inte bli en kopia av er, förhoppningsvis kommer ni tillåta ert barn att bli en egen individ... oavsett om det är en pojke eller en flicka.

Självklart vill jag att vårt barn ska bli en egen individ. Jag menar inte att ett barn, en flicka eller pojke, skulle bli en kopia av någon av oss. Det jag menar är bara att jag inte förstår varför jag inte bara kan känna att det vore underbart att få en son med min sambo, när min sambo är så underbar på alla sätt och vis.

Tack för era fina svar, de värmer verkligen :)

Jag tror oxå på proffshjälp. En spark på vägen för egen del är kanske att fundera på vad det är med en dotter som vore så fantastiskt som inte en son kunde uppfylla. Förhoppningsvis är det inte så stor skillnad om du tänker efter?

Men jag vet verkligen inte, jag har själv inga barn, så jag är nog inte rätt person att vägleda - jag vet bara att knepet ovan hjälper i andra fall för att avdramatisera val och beslut man inte riktigt rår över själv. Genom att smula ner dem och fundera över varför kommer man ibland över konstiga knutar i sitt eget tänkande.

Jag är också uppvuxen bland kvinnor och i hela mitt liv har det varit mamma och jag (har inga syskon)

Ibland när jag tänker på framtid och barn ser jag mig själv inte som en "pojkmamma", för jag har aldrig sett på nära håll hur mammor är med sina pojkar. Men just därför skulle jag bli väldigt glad av att få en pojke, tror att en relation man inte har så mycket drömmar och förväntningar om skulle ge mig så mycket. =)

Jag skulle gå och prata med någon om hur du känner. Min pappa var så säker att jag var en pojke, och behandlade mig därefter när jag var liten. Har i hela mitt liv kännt att jag var av "fel" kön. Det är jobbigt att bära med sig. Så kan du den dagen när du blir gravid njuta fullt ut.

Var stolt över dig själv att du vågar ta upp en sådan här "känslig" fundering.

Mitt råd är: Bygg inte upp ett problem av det här innan ni ens är i färd med att försöka få barn.

OM du fprtfarande har de här känslorna när diu väl är gravid, så finns det bra möjligheter till samtalshjälp under en graviditet och då tycker jag definitivt du ska ta den chansen.

Det är inte alls slaltid som det ger sig av sig själv eller bara är att skärpa sig eller vad folk nu kan tycka. Ta itu med saken istället.

Sedan är det faktiskt helt ok att längta också!

Frågan är bara vad det är din längtan står för och hur du utifrån det kan hantera att du adrig kan garanteras vare sig något barn alls eller just en flicka.

Jag har också en dröm att få en liten dotter. Men jag har blivit välsignad med två st helt underbara pojkar :) Drömmen finns kvar, att få en dotter men det stannar nog bara vid en dröm :)

Min dröm kan inte uppnås alls. Att en gång få egna barn då jag insjuknade i cancer, så tja jag drömmer också om en liten flicka och det har jag gjort länge. Kan inte hjälpa det jag heller. Adoption är inget alternativ !

Tänker dock köpa en vovve som jag kan slösa en massa kärlek på

Åh Humlan, jag beklagar verkligen!!!

Hur har det gått med cancern då om jag får vara påflugen och fråga? Har du blivit frisk?

Min man har två grabbar sedan innan och jag hade alltid drömt om att få en liten tjej.
När jag blev gravid måde jag inte psykiskt bra pga andra omständigheter men gick då även och drömde mardrömmar om att jag skulle ligga på förlossningen och få en förlossningspsykos och inte vilja ha mitt barn för att det var en pojke.

Jag vile inte gå hela graviditeten och drömma om en flicka, därför frågade jag på vårt första UL om det fanns möjlighet att få veta könet och vist, såg hon det skulle hon berätta.
Hon sätter den på magen och innan hon själv hunnit titta upp på sin skärm ropar jag "Det är en pojke". Han låg och visade hela paketet i 10 sek sedan vände han på sig men helt klart att det var en pojke och inte ens en sekund var jag ledsen för att det inte var en tjej.
Så fort jag såg honom var jag överlycklig och jag älskar min son så enormt mycket.

Vist, jag kan fortfarande gå och drömma om att få en tjej men inte en sekund att jag önskar att Kasper vorre en flicka.

Känner du att det verkligen kommer bli ett stort problem när du bir gravid tycker jag redan nu att du ska kontakta någon och få prata.

Lycka till

Jag kände precis som du, fast tvärtom då jag väntade barn, var ganska nervös över hur jag skulle reagera om barnet i magen skulle visa sig vara en tjej - jag som inte alls ville ha en tjej utan en kille...

Men då bebisen väl kom ut, kunde könet inte spelat mindre roll, man var bara underbart glad att det var ett barn

Däremot kan jag ju känna nu, att det hade varit bra att ha vågat prata med någon om detta ganska tabubelagda ämne, för man mådde ganska dåligt innan.

Andra gången jag var gravid var detta ett mycket mindre problem som bara poppade upp i huvudet någon gång.

Så, du kommer att älska ditt barn då det föds, oavsett kön, MEN för din egen skull kan det vara bra att prata med någon om detta, då man inte mår bra av att gå omkring och känna så... Ta kontakt med din BM, hon/han bör kunna hänvisa till en expert.

Jag kan inte tanka mig en pojke. OM jag nu mot all formodan skulle andra mig och skaffa barn i framtiden. Vill bara ha en flicka. Dumt va...

Det är nog lätt att man önskar sig en flicka om man själv är kvinna för att skaffa barn är läskigt och man vill ha något som man i vilket fall känner till lite grann och kan identifiera sig med. Jag drömmer också om en liten flicka som får både mina och min makes drag, men såklart skulle jag bli överlycklig över en pojke också.

Hur tänker ni när ni säger att ni bara kan se en flicka framför er? Vill ni ha en liten flicka som alla tycker är jättesöt och som ni kan få klä i små rosa dockkläder och visa upp, som sedan växer upp och ni kan göra tjejiga saker med henne och efter det ha en fin och djup mor-dotter relation för resten av livet? Jag säger inte att det är precis så alla tänker, men undermedvetet måste det ju vara något som lockar oss att få just flickor, VAD är det??

Jag skulle kunna vara lite skraj för att få en pojke eftersom jag inte kan identifiera mig med honom och är rädd att inte förstå mig på honom. Min make däremot vill jättegärna ha en pojke som HAN kan förstå sig på (han vill gärna ha en flicka också men han dras nog lika starkt till en pojke som jag till en flicka). Men det kan ju lika gärna sluta med att vi får ett barn som ingen av oss förstår sig på

Katerina Janouch har skrivit en bok som heter "Dotter önskas". Det var längesen jag läste den nu, men kanske kan den vara tillhjälp.

Tusen tack ni alla, för så fina och hjälpsamma svar! Särskilt "Suss och Jonas" och "evst", det värmde verkligen. Till Red Scarlette; jag längtar inte efter en tjej för att jag tror att de skulle vara sötare än pojkar. Inte heller ser jag fram emot att eventuellt klä dem i söta, rosa kläder.

Jag tror att jag längtar efter en dotter, för att jag är uppvuxen omgärdad av kvinnor. Uppvuxen med varma, nära relationer med mina fem mostrar, mamma, mormor och syster. Jag har haft väldigt få män i min närhet under min uppväxt, min pappa har knappt varit där alls. Inte heller min morfar, eller farfar. Jag tror att det är därför jag längtar efter en dotter.

Men, jag vill även tillägga att jag verkligen landat mer i mina känslor för framtida barn. Jag känner inte alls samma ångest, som jag kände förut. Jag har pratat mycket med min fästman och mina nära vänner om hur jag känner, och de har hjälpt mig mycket. Liksom era fina inlägg här på sidan. Tack för att ni tagit er tid att svara. Om det är någon mer som vill dela med sig av egen erfarenhet/åsikt kring detta, gör det gärna.