kan min son följa mig till altaret?
Jag tycker inte att gå in tillsammans med barn är lika hemskt som att bli överlämnad av sin far rent symboliskt. Dock förstår jag inte riktigt varför ni väljer BORT att gå in tillsammans. Ni två som faktiskt ska ingå äktenskap. Det finns ingen annan jag hellre hade haft vid min sida nedför altargången än just min man. Till syvende och sist är det trots allt er kärlek som manifesteras och oavsett hur mycket ni älskar era barn är det inte det äktenskapet handlar om.
Att låta sonen och den andra släktingen gå in som näbbar före er tycker jag dock är fint.
Som andra redan skrivit är det ju prästen som har sista ordet kring det här, så lås inte fast dig för mycket vid en tanke innan du stämt av med honom/henne.