jag har funderat lite på denna fråga som jag inte har lagt så stort krut på innan och kommit fram till några saker.
Det jag hade tänkt mig är inte att vi ska ha någon form av brudöverlämning, utan för mig handlade/handlar det mer om att jag har så JÄDRA svårt för att se mig själv gå längst en altargång och vara helt seriös tillsammans med min blivande fru... Vi är så långt ifrån ett Svenssonbröllop man kan komma i många avseenden.
ÄNDÅ vill jag ha det i kyrkan.. Min sambo var mer tveksam på grund av de historia av förtryck, BLANDANNAT för homosexuella som kyrkan har representerat i alla tider. Själv är jag inte "troende" men jag uppskattar kyrkan och jag ser mer Svenska kyrkan som en plats där alla är välkommna och jag tycker dem är modiga som TROTS att kyrkan i regel är konservativ ändå har intagit en något mer modern människosyn....
Iallafall så ville jag komma fram till att det ABSOLUT inte handlar om någon brudöverlämning för mig utan snarare ett alternativ som skulle kännar mer "vi" och inte så himla pampigt. När det är barn med i bilden är det omöjligt (iallafall när det gäller dessa barn) att regissera ett skådespel med manus som de ska följa. Vi resonerade så att det skulle se fint ut. Och vi är SKITRÄDDA att vi ska se ut som ett klyshigt flatpar i kyrkan då en av oss INTE kommer ha klänning men troligen den andra av oss...
Hur som haver så ska vi ge detta med symboliken en funderare.
Men jag känner att det inte i vår situation skulle kännas kul att tex vår son ska gå in före oss då vi vill vara enade som en familj. Att bjuda in min blivande frus systerson i detta skulle endast vara en fin gest som säger att vi ser oss alla som en familj. (och han är lite speciell hos oss av olika omständigheter...)
Det var allt för mig 
pust...hehe
