Hur tänker och gör man när svartsjukan kommer krypande?

Du har så rätt i det du skriver. Och det är just det där med bekräftelsen som stämmer så väl. Om det är ett framsteg vet jag inte men jag har i alla fall kommit till den punkten att jag numera bara är väldigt arg och irriterad på mig själv över att jag är som jag är. Jag vill verkligen inte att han ska behöva känna att han måste bekräfa mig hela tiden. Har gjort ett par försök (kanske dock lite halvhjärtade) till att göra saker lite pontant ihop och skicka lite sms igen, men han har inte riktigt hakat på. Tror att han är så uppe i sin vardag och i sitt liv i övrigt med nytt jobb där han stortrivs och så. Och på förra jobbet trivdes han inte alls så då var det det som var jobbigt. Men du har så rätt. Jag måste nog bara se till att vi hittar tillbaka och hoppas att det för med sig mer trygghet för min del. Tack och kram.

Tack snälla ni.

Tänkte jag skulle planera in något mysigt snart, lite spontant men så närmar sig vår 1-årsdag för förlovningen och då tänkte jag överraska med något lite större. Det är precis det du skriver Svanboet, som man är lite rädd för, att han ska söka den närhet vi nu saknar hos någon annan. Men han säger att han får allt han behöver hos mig och jag vill ju så gärna tro honom. Jag har försökt att prata med honom alla de gånger något inträffat som gjort mig svartsjuk och ledsen och oftast slutar det väl med att vi blir lite småosams för att han tycker att min reaktion är överdriven och obefogad, just för att han inte alls ser det som jag gör, även om han nog tar till sig av det jag säger, men jag är ju samtidigt inte ute efter att förändra honom. Önskar bara att jag kunde se det just så som han.

Och du har så rätt Sonja, i att allt grundar sig i dålig självkänsla. Det känns som att det är dax att rota fram Mia Törnbloms böcker ur garderoben. Och så har jag köpt ett par till som jag ska läsa. Känner så väl igen mig i det där du skriver om hur man känner sig. så fort vi hamnar i en sådan här situation känner jag mig så fruktansvärt oatraktiv. Man jämför sig väl helt enkelt och ser de andra tjejernas fördelar, frmaför allt om man inte har dem själv. Ett problem är dock att ju fler sådana här situationer som uppstår, desto svårare tycker jag det är att prata om det för det känns som att det varje gång slutar med att det var jag som hade fel och så får jag säga förlåt och sedan gå och vänta ut att han ska smälta situation och vilja ha mig nära igen.

Tack alla ni för tips, hjälp och stöd.

Tyvärr verkar min sambo ha lite svårt att vända på situationen. Försökte ge honom ett exempel på hur han skulle känna om jag skickat ett spontant sms till en av killarna på jobbet när jag satt på möte och hade tråkigt men då sa han bara "men gå och hooka med dem då!". Usch vad fånigt det låter...

Har verkligen försökt börja få in det tänket ni skriver att "vad är det värsta som kan hända?". Jo, han kan lämna mig men det överlever jag. Men visst, fortfarande när jag tänker på det där jäkla sms:et så blir jag ledsen och arg och besviken, trots att jag så gärna vill släppa det och se att det egentligen inte är något. Har börjat ta mig igenom en del böcker om självkänsla och liknande nu för att se om man kan bli lite tryggare i sig själv på något sätt. Har alltid varit en stark, social tjej som trivts med mitt eget sällskap och gillar inte känslan av att ha blivit så bunden till någon, mentalt. Han tycks inte vara svartsjuk alls. Han visar det inte i alla fall och det är då man får de där otäcka tankarna om att ge igen. Bara lite grann. Börja prata om nån kille på jobb för att ge honom en inblick i hur jag kan känna, men det är ju så otroligt fel sätt egentligen. Men jag gillar inte att jag verkar vara oroligare än honom över att vi ska glida isär eller någon ska komma emellan. Jag vet inte...

Du har helt rätt! Det där med att ge igen är nog bara man känner i stundens hetta när man grälar och försöker få honom att förstå hur jag känner men genom att förska vända på situationen men man inte får någon förståelse. Jag skulle aldrig vilja göra honom illa genoma tt göra något sådant men tankarna far runt ibland helt enkelt.

Tack! Väldigt väl riktade ord. Jag tar till mig av allt du skriver för det stämmer så väl.