Tantvarning6

Det är jag glad för!

*gråter med Daa så det inte går att se skärmen*

GUD vilket fint täcke Heloise!

Nu går jag till Tv-soffan och skidskyttestafetten. Jag har haft migrän inatt igen så jag har legat blickstill i sängen tills nu. *vinkar till alla*

Visst tusan! Det var ju det jag skulle se! tack för påminnelsen Aleta!!!

Ärligt:

Jag har min sämsta födelsedag ever.

Jag kan åtminstone inte minnas att jag någon annan dito har gråtit i stort sett oavbrutet hela dagen.

Det började med att det gick lite fel presentmässigt, fast egentligen var det nog bara en liten droppe som sedan fick hela swimmingpoolen att brista.

Jag har "firat" genom att ringa ivf-kliniken och meddelat att vi ser oss nödgade att göra ett försök för att ens ha minsta hopp att göra det av livet vi just nu vill.

Tankar på mitt företagande, min jobbframtid, skola, träning och övervikt och annat folk gärna frågar "hur det går med" framkallar för närvarande så svår ångest att jag känner att det är svårt att andas.

Jag orkar inte samla mer kraft än till det där ivf-beslutet. och fast det är fattat så finns där alltså inte minsta garanti utan bara en usel liten chans.

Att fylla 39 känns i sammanhanget som ett hån mot allt jag ville.

*gråter lika hejdlöst som resten av dagen*

Tyvärr står nu också sonens kompis pappa i verandadörren...jättekul. Hej hej jo tack det knallar och själv?

Didis, jo jag vet. Det är därför jag låtit vikten vara under det här året med inseminationer och skit. Skolan jag skulle gå ställde jag ju in i och med flytten och JAG känner egentligen själv att jag skiter fullständigt i jobb just nu. jag vill ju vara gravid och mammaledig och jag är helt övertygad om att det skulle mogna fram under den där bebistiden vad jag egentligen ska ta ut för rikting i jobbtillvaron sedan. Jag känner dessutom att jag BEHÖVER den tiden rent själsligt för att komma ikapp med vad jag vill på det området.

Alltså skulle det där barnet inte kunna passa bättre än nu.

Och så får jag inte bestämma över det själv. Bara längta och vilja och "göra vad jag kan"

När det då dyker upp lite käcka förslag här och där på hur jag borde säkra upp tillvaron "medan jag ändå väntar" så känner jag mig totalt panikslagen över att jag inte räcker till för sådana kloka aktiviteter.

Jag har verkligen inte haft plats att söka utbildningar nu de här 2,5 månaderna som jag bott här.
Egentligen är jag juu nöjd med prioriteringen jag gjort. Men jag är inte nöjd med mina möjligheter att påverka utgången av det hela.

Sedan vet jag inte, men det är kanske helt ok, tom i den här världen där "allt är möjligt och inget nånsin försent och var och en är sin egen lyckas smed" att faktiskt bli riktigt och totalt genomledsen någon gång under livets gång när man ftvingas inse att alla val inte alltid är möjliga att göra längre och att vissa dörrar ljudlöst men ganska snabbt glider igen, hur mycket man än håller fingrarna emellan....

Didis, jag tycker inte du är hurtig. Du har ju helt rätt och jag tycker jag gör ungefär som du råder dessutom. Men ibland kommer alla känslorna ikapp en "på en och samma gång" synd-men kanske inte så konstigt att det "råkar" ske just på ens födelsedag.

Jag är glad att ni finns allihop.
Särskilt eftersom min sambo kallades in på extrapass så han jobbar fram till 21.30. Det blev alltså nada och noll firande idag och jag har ätit en varm macka till lunch/middag idag.

Allmänt så är det faktiskt rätt beige att fylla år precis efter alla helger. Alla är proppmätta, luspank och helt urless på allt festande. Inklusive man själv.

Ändå har man inom sig en liten flicka som vill att det ska kännas som en speciell dag.

Det enda speciella med den här dagen är den sanslösa mängd snö som rasat ner ur himlen under bara några timmar. När sonen och hans kompis la sig i snön och gjorde snöänglar i eftermiddags försvann de nästan allteftersom de flaxade sig neråt mot själva marken!

Bruttan, tja vad vet jag men en oinslagen bok-som jag verkligen hade önskat mig känns inte lika rolig som ett fint paket. faktiskt. Och "ja jag vet, jag hann inte slå in den eller jag menar jag hade inget papper" känns inte riktigtsm en hållbar ursäkt. Dessutom är jag den där som älskar att göra och ge och få FINA paket, själva innehållet får gärna vara enkelt. Men allt handlar ju om vem det är man uppvaktar.

Nu hade jag önskat en dag med familjen och en basic-tröja att ha till jeans som inte gör så mkyt att man är tjock i. Och den där boken.

Istället ficka jag vakna ensam av ett ofödelsedagigt telefonsamtal, ingen familj inne och inget kaffe serverat. Och iskallt i huset för det var inte tillräcklig fart i pannan. Oinslagen bok och en silkig supertight festaktig top som inte döljer så mycket som ett utstickande födelsemärke och som verkligen inte passar till jeans-särskilt inte när man är tjock. Dessutom blev hela dagen och kvällen helt ensam också och vi kan inte ens äta en sen middag. Jag skiter i att ens låtsas att det inte spelar någon roll. Vilken värdelös födelsedag!

Jag vill i allt gnäll tillägga att jag aldrig tidigare nojjat över min ålder och att jag inte är den som förväntar mig några stora åthävor runt min födelsedag. Men den här gången känns 39 hårt-i relation till det här med barn. Och jag hade gärna velat bli väckt av min son och sambo med lite kaffe på sängen och boken inslagen med papper och snören.
De hade kunnat få fixa middagen också.

Nä hans val hade nog varit en heltidstjänst med fast schema där man vet när man är ledig och inte. Men när nu "valet" att jobba fler timmar kom så är det redan givet på förhand, då han fått uselt med timmar den här månaden. Allt det där vet ju den chef som satt saken i system. Därför tycker han hjärtligt illa om henne och själva jobbet avskyr han. Så ur det perspektivet hade han definitivt hellre varit hemma. Men pysslandet får jag stå för själv.
Däremot hade han nog gått ut och skottat lite mera snö medan jag lagade den där middagen.

Nu kom istället min son hem från träningen och vill ha thé med honung.

mamma mia alla tala maaat-jag komma jag komma!

Fy för att frysa när man är inne! Jag köpte flanellpyjamas när vi flyttat hit, för jag insåg att man behöver den dels att sova i när det inte eldas så mycket eller om det är svinkallt OCH man vill ha den medan man tar sig från sovrummet via toan och sedan vidare ner i pannrummet för upptändning och så upp i köket för perkulatorpreparering.

Dessutom är det jättemysigt att byta till jamas och krypa ner under en filt i soffan när man sätter sig framför kvällsprogrammen.

Lånkalsonger är bra också. Det har jag under jeansen och så norska lusekoftan ovanpå fleecen.