den svåra frågan-vad är kärlek???

Det är jättesvårt att veta hur andra tycker och tänker att kärleken ska vara så jag kan bara tala för mig själv. Jag hade ett ganska lång förhållande innan jag träffade min hubby. I det förhållandet "dög" jag aldrig, jag tänkte inte så mycket på det när jag var mitt upp i det men jag hade väldigt mycket skuldkänslor om vad jag borde göra/hur jag borde vara. Jag kände mig verkligen lycklig, men nu i efterhand vet jag att jag inte var det. Det krävdes rätt mycket av mig att fatta beslutet att göra slut och ganska snabbt träffade jag min blivande man. Med honom var allt så enkelt. Jag var rätt "bränd" från mitt förra förhållanden så det var inga spel eller nåt sånt. Bara närhet och kärlek och mycket prat. Min hubby är min bästa vän, han kan bli galen på mig för att jag är lat och för att jag är slarvig men jag vet att han älskar mig enormt mycket ändå. Han skulle aldrig ge mig skuldkänslor och han tycker att jag är lika fin i finklänning som i mjukisbyxor. Den kärleken vi har är så stark och självklar, det har den alltid varit. Jag kan som sagt bara tala för mig själv. Men jag tycker inte att man ska acceptera något sämre än det, alla människor är värda nån som älskar en oavsett. Nån som inte ger en skuldkänslor. Och den personen finns för alla. Någonstans.

Va fint skrivet :-d