Summan av kardemumman - livets väsentligheter

Glömde Mugglan - stor kram till dig! Känner så väl igen det där med att känna sig som en urvriden trasa. Hoppas så att budgivningen kommer igång så att ni kan gå vidare och glädjas åt nya huset istället.

Telis - som jag förstod läkaren så gör ju hormonerna att blödning uteblir också, så jag vågar inte lita på det alls. Och jag kan väl inte heller påstå att jag insisterade på att vi skulle testa heller. Sa en gång att jag tyckte att vi kunde testa och hans svar blev då att vi kan väl lika gärna vänta de här dagarna som är kvar. Och sen släppte vi frågan. Men lite taskigt kan jag hålla med om. . Det som gör mest att jag känner mig så säker på att det inte har fungerat är att jag ju första veckan hade hyfsat ont i boobsen, men nu känns det ingenting i dem i princip. Grattis till barnvagnsköp!

Sweetan - stressa inte ihjäl dig! Stor kram!

BS - Astrid är ett jättefint namn. Har ni bestämt er nu?

Ja det är klart att det är ett mer positivt tecken, det håller jag med om! Tack för tumknipningen!

Kram september! Supertråkigt med MA. Den där magkänslan är ju tyvärr ofta rätt.

Precis som för mig... Testade negativt i morse. Fortfarande ingen blödning, men slutar med prog och prognyn nu så inom fyra dagar borde blödning ha kommit. Var ju lite förberedd på detta så det kom ju tyvärr inte riktigt som en jättechock, men det känns såklart hopplöst just nu. Vi har ju tack och lov en kompis som ställer upp som donator så förhoppningsvis blir det inte evigheter tills nästa försök. Men det känns ju mer och mer som att det inte blir några barn för oss. Maken tar det jättehårt, men kommer förhoppningsvis ut på andra sidan inom inte allt för lång tid.

AM - detta arla-recept lyckas jag alltid med:

www.arla.se/Default____17653.aspx

Har provat att byta ut vaniljsockret mot en kaka mjölkchoklad och serverat med färska hallon, mums! Har också gjort en variant där vaniljsockret byts ut på ca 10 kardemummakärnor som får koka med och som man sedan silar bort. Då har jag serverat med rårörda hjortron och "knapriga smulor" (smör, mjöl och socker som är knådat och utbakat till en liten kaka och gräddat till gyllenbrunt och krispigt som man sedan krossar). Supergott och lite höstigt!

Lappis - jag vet inte om jag håller god min. Tror inte det. Jag tror att jag var mer förberedd helt enkelt. Men han pratar inte med någon annan om det (som jag delvis gör) och han är ganska "dramatisk" av sig, generellt sett. Så nu blir de första tankarna att vi ska sälja huset, vi kommer aldrig att bli lyckliga igen osv. osv. Men det är hans sätt att hantera det, genom att bli förbannad och känslomässigt irrationell. Han lugnar ner sig rätt snabbt, men mest är han väl frustrerad och ställer sig hela tiden frågan "Varför?" och på den finns det ju inget svar.

Det är helt ok att fråga om ÄD. Den senaste informationen vi har fått är att man kan få upp till tre färskförsök, men för att få försök 2 & 3 måste man själv värva en donator, som donerar före man själv får försöket. Jag kan tänka mig att det nu kan ta upp till ett halvår iallafall.

Jag tror att makens "Varför?" mest handlar om varför vi ska drabbas, vad har vi gjort för ont här i världen osv. Vi vet ju vad det är för fel, även om mina kassa ägg inte var inblandade den här gången. Däremot så var inte spermieprovet på topp så de fick göra ICSI. Det har de i o f s fått göra på de senaste IVF:erna också, men då har ju alla förutsättningar varit så dåliga (med äggen också), men nu ska vi ju ha fått bra ägg och ändå blev bara ett befruktat. Så det grubblar maken på en del. Har bokat in telefontid hos doktorn åt honom, tror att det är bra att han någon gång får prata med dem. Annars är det ju mest jag som har gjort det i och med att all behandling har gällt mig.

Jag har också känt otroligt mycket skuld tidigare då det ju är mina ägg som är kassa. Det känns skönt att slippa det den här gången faktiskt. Och jag ser verkligen fram emot resan, och det gör nog maken också om ett par dagar. I morse undrade han varför vi hade bokat resan så nära inpå då vi ju visste att vi skulle göra detta försöket nu. Och just det var ju ett av skälen...

Halloj i tråden. Semester väntar på torsdag! Ska bli urskönt, men tyvärr kolalde jag vädret på accuweather.com i morse och det verkar inte ska bli toppenväder. Varmt, men regnigt typ. Vi får ta med mycket böcker så ordnar det sig. Annars är det upp och ner tycker jag. Som det brukar alltså. Och så kommer det väl att vara tills det att det faktiskt vänder, om det gör det.

Iihh, vad spännande med ingen Ore. Hoppas att allt går bra! Lycka till om du inte har åkt in ännu.

PB - ang FSH. Jag blev informerad om att upp till 10 anses normalt, sen anses det förhöjt. Jag hade 15 första gången det mättes. Sen pendlade det ned till 8,8 tror jag för att sedan sticka upp på 16 efter sk. clomifen-test. Högt FSH tyder oftast på lägre äggproduktion med sämre kvalitet på äggen. Däremot inte sagt att det inte kan fungera. Följde en tråd på FL ett tag där det var en som hade FSH på 28 tror jag som plussade på naturlig väg. Enligt läkarna finns ingenting att göra åt det höga värdet. Om det en gång har varit högt så tyder det på att äggstockarna är trötta, även om värdet sen pendlar ner igen. Men som vi sagt innan, det räcker med ett guldägg för att bli en bebis! Så oroa dig inte för mycket innan du vet.

Lappis - maken mår bättre. Men precis som för mig så är det upp och ned. Han har själv pratat med läkaren idag och fick väl svar på lite frågor han hade. Men det är ju tyvärr så att (enligt läkaren) att ca 30% av de som gör IVF (inkl. ÄD) förblir barnlösa, utan förklaring. Sen så ökar ju chansen statistiskt sett för varje försök man gör givetvis. Vi kämpar på ett tag till så får vi se sen vad det blir av det. Känner mig just nu så otroligt trött och slutkörd, så det känns väldigt passande att åka iväg ett par veckor nu.

PB - Precis det tror jag har varit det "värsta" för oss, åtminstone till en början på den här resan. Att man är så van att kunna skapa sig den tillvaro man vill, och helt plötsligt gick inte det. Något ligger helt utanför ens egen kontroll och man kan inte påverka något alls. Jag kan också tänka mig att många i en sitation med sekundär barnlöshet inte blir tagna på allvar på samma sätt som de som är helt barnlösa. Att reaktionen ofta blir "men ni har ju redan ett barn". Kan själv känna igen mig lite i de tankarna, men jag försöker då verkligen komma ihåg hur frustrerad jag själv känner mig.

Lappis - tack för kram, den värmer! Kram tillbaka! Vad härligt det låter med att kursen känns så givande. Känns det så för maken också, trots språkförbistringar?

Ja, visst låter det bättre med semester och varmt! Ska bli skönt bara att inte behöva jobba på ett par veckor och sedan komma hem till adventsstjärnor i fönstren.

Lappis - men då är ju maken engagerad iallafall. Ska ni sätta igång med hemutredning när kursen är klar sedan efter jul?