Summan av kardemumman - livets väsentligheter

Tack Parnassia! Jo, det var nog ungefär vad jag kunde tänka mig att det skulle ligga på för okapade stockar. Nu köpte vi färdigkluven för vi har ingen kap eller klyv än, så det fick bli så. Han tog 250kr/m3 och det är främst björkved, 50 cm och hemkörningen ingick i det. De flesta annonser jag sett ligger på 350 plus hemkörning, så vi tog den här nu då.

Jag vet inteom det där med hela stockar blir aktuellt, men detär klart, det blir ju billigare i längden...

..och hyra kap och allt är svårt utan dragkrok och släp skulle jag säga också.

Jag har bråkat med min sambo bla just gällande utebelysning "det är väl för fan bara att du sätter upp precis hur jävla mycket du vill, det är bara att göra"
Sa den jävla grisen bland annat, som om det vore så att när vi talat i timmar om hur viktigt det är att vi gemensamt hjälps åt att göra vårt hem till just ett hem, skulle innebära att det räcker att han gör lite sådär ungefär vad han har lust med och så är resten bara MINA intressen och onödigheter som man kan strunta i om man vill. Och han gjorde den strålande jämförelsen att "det är ju som att jag åker iväg och tränar för att vara glad. Du får ju ta ansvar själv för att du gör det du blir glad av"

Jävla idiot! Som om att montera utebelysning skulle röra sig om egentid.
Jag kan gärna fixa det mesta av allt pyntande, men att rota fram skarvsladdar och uttag så man kan få slingorna att faktiskt LYSA, att delta i storstädningen så det är någorlunda RENT och att vara med och bära hem julmaten samt att jag vill att han skruvar upp gardinstängerna när jag har så JÄVLA många gardinlängder att stryka. Skulle det på något vis vara för stpora förväntningar på den andre vuxna i hemmet? Knappast.

Just nu kan karleländet bo ensam i en hydda utan el och utan julklappar och UTAN mat också för den delen.

Så. Nu har jag kräkts klart. Det går strax över, jag är inte så långsint. Men ganska explosiv.

Cicci, hehe, det märktes visst att jag kände mig en aning upprörd...

...det är tur att sambon är snaggad, för hans hår skulle i annat fall stått rakt bakåt av vinddraget efter den ordstorm som obönhörligen blåste fram genom köket tidigare i eftermiddags.

Du får skratta, det är lignt, bara jag får kräkas lite.
Och ingen tror att vi borde separera.

Hej hej! *vinkar matt till alla*

Jag har legat i sängen hela dan idag. FY vad dyngförkyld jag är!

Sambon har dragit, oh nej-inte i vredesmod utan för att hans chef ringde 7 imorse och behövde hjälp med ett extrapass.
Vi har alltså inte träffats idag, men igårkväll frågade jag honom lite lagom beskt om man kunde prata med honom igen eller om han behövde tjura mer. Och då svarade han så jag kunde visa en grej jag såg på Blocket. Hans "köp den! Den var fin!" är väl typ så nära han kommer "förlåt".

Vi hade alltså en LÅNG diskussion om en hel del,där det där med utebelysningen bara var en liten avstickare. Nu sammanfattade han huvudspåret och sitt förslag till lösning med att säga att vi nog behövde planera och förbereda bättre när det skulle komma folk, så det blev lite mer avslappnat.

JA MEN DET ÄR JU EXAKT DET JAG HAR SAGT HELA TIDEN!!!

Fast när jag sa det så var det jag som skulle lära mig ta folk som de är och inte hojta på honom stup i kvarten när han satt mitt i ett samtal med gästerna....
Behöver jag påminna om att min sambo är uppuxen i en familj där jämställdhetsnivån är kvar typ på stenåldern? dvs en trevlig fest är när karlarna umgås och far i huset är trevlig för att han pratar och häller upp vin och whiskey. Mor i huset ser man bara om man går ut i köket. Typ.

Jag vägrar!

*vägrar för fullt*

Nu är ju inte jag någon rutinerad festfixare heller, då vi ju jämt har bott så litet och inte kunnat ha dessa middagar, så det är ju en resa för oss båda att hitta samarbetsformer för att det ska bli sådär trevligt som vi vill ha det. Vi vill ju kunna bjuda hem folk hit och att det ska KÄNNAS trevligt och avslappnat och naturligt men ändå festligt för de som kommer, men detta kräver mer planering och förberedelser än man kan tro.

Jag har nog iallafall fått igenom nu att man inte bör spara städningen till samma dag som gästerna kommer och helst planera maten och göra alla inköp några dagar iförväg.

Nu prövar vi det nästa gång så ska han allt få se hur GLAD och AVSLAPPNAD och TREVLIG jag genast blir.

Nu har jag nog smittat hela byn med min förkylning! Jo, för jag stod inte ut med en dag till i pyjamas och veta att det var 1:a advent och inte få sjunga Hosianna. Så jag duschade och bytte om och bestämde att hela familjen skulle gå på adventsgudstjänst i byns kyrka. Det var jättemysigt och det hela startades upp med värsta fyrverkeriet ute på kyrkbacken! Sedan massa sång och små söta barn som tände ljus.Efteråt bjöds det på skinkmacka, kaffe och pepparkakor i församlingshemmet, med mer sång. Vi hakade på där med. Ett sätt att få se fler ansikten i samhället än bara de som är aktiva i idrottshallen.

Nu har vi även varit på ICA MAXI och fyllt på med ljus och lite ljusslingor till utomhusbruk etc. Sambon har begripit att han behöver vara mer delaktig i mysighetsfaktorn på huset än jag behöver vara i hans träning...

Jag har insett att det fattas stjärnor och ljusstakar i ganska stort antal till olika fönser i huset öför att jag ska vara nöjd. Men det får nog dras en repa efter jul när det är värsta rean, för det blir ju svindyrt. Tror jag ska ta en sväng på någon loppis också och se vad som kan finnas.

Åh Telis jag måste säga emot dig om din mamma!

FY vad många blivande och nyblivna mammaor som får uppleva hur de reduceras helt till Bärare av DetNyViktigaLivet och som får sitta med en stilla ensam känsla av "men jag då? vart tog jag vägen?" Jag sa tydligt till mina -framförallt sambon att jag INTE ville ha saker tillbebisen utan hellre nåt jättebilligt men till MIG. Typ hellre en pocketdeckare än en "hur du föder utan smärta-bok"

Fast jag är ju barnsligt förtjust i paket å andra sidan, men du förstår min poäng.Jag tycker det är gulligt att din mamma kommer ihåg och bryr sig om själv a DIG-du är ju hennes barn menar jag.

Ja herregud, det förstår jag verkligen att det vore skönt att få hjälp med. Fast det har hon kanske tänkt göra också?
Helt utöver julklapp alltså.

Förresten så behöver man inte hälften så mycket som man tror från allra första början. Det är bara någon hets som blir att man ska ha allt så jäkla färdigt och allt ska stå helt klart oh bara vänta på bebis hemkomst. Inredningsindustrin håvar in storkovan där...

Ni behöver en barnstol att ta hem bebis i och ett skötbord, någon filt och ett par uppsättningar baskläder med body, omlottröjor, liten mössa.
Zinksalva till rumpan och tvättlappar. Och amningsinlägg till dig ifall du läcker. Men det räcker med en liten kvart på närmsta apotek för allt man behöver för baby/mammavård första tiden .

Allt som nappar, amningsbh, leksaker etc kan verkligen vänta, och jag lovar att det DRÅSAR in kläder och saker när bebis väl kommit.

Min son badade i handfatet första tiden förresten, det var alldeles lagom.

Fast jag förstår din tanke och poäng, absolut!

Telis, antagligen.

Härhemma hade jag sagt till min sambo att jag önskade mig en viss morgonrock, mycket för att jag kände att den kunde jag känna mig lite fin i även om jag bodde i den första tiden. Alltså en grej till MIG för att få känna att jag var mig själv lite också.
Istället fick jag en helt annan morgonrock, klarblå med FULLT av ca 10 cm stora prickar på, i rosa, grönt och gult -"för de var så starka färger att de kunde vara roliga för bebisen att titta på"

Jag blev så ledsen att jag bara dog inombords. För att han inte hade hört vad et egentligen var jag längtade efter utan gjorde EXAKT tvärtom. Nu var jag ju deprimerad då och väldigt väldigt skör, så allt upphöjdes ju i kubik. Jag vågade inte säga vad jag kände förrän vid nyår och allt det där ledde till värsta kaoset och jag kan lova att min sambo än idag inte kan skratta åt eländet. Det är ju annars en så sjukt tydlig grej att vilken kvnna som helst-och man hör skillnaden på en romantisk cremevit morgonrock med rosenknoppar på och en clown-dito.

Sedan är jag säker på att om jag fick förmånen att förbereda mig för bebis igen så hade jag garanterat hållit på och iförskaffa en massa fast jag vet att det inte är brådska. Bara för den där känslan att man är förberedd.

Influensaaspekten är dessutom mycket klok. Den borde alla tänka på alla år förövrigt, för riktigt små barn behöver inte hela världens bakterieflora samtidigt.

Apropå presenter så känner jag mig rätt otacksam själv, för i och med att några nu börjar ha hälsat på (respektive föräldrar) så kommer också inflyttningspresenterna...

..pryttlar till vårt nya hem som DE tycker är fina/söta/bra. Och "nu har vi ju så mycket plats så det går ju att hänga upp den här lilla tavlan var som helst"
Av sväronen fick vi bla ett sådant där ställ med tänger och borstar till att ha vid kakelugnen. Ett i borstat stål och med ett nät som bildar funkisinspirerade fyrkantiga hål. Mycket stilrent och minimalistiskt och jättefint..i ett modernt hem bredvid en modern eldstad i en ffunkisinspirerad villa.

Sambon blev skitglad och monterade raskt ihop den och nu står den och är i högsta grad malplacerad intill vår krusidulliga kakelugn i salen där vi ska ha gameldagsa möbler..

Jag tänker råka hitta ett nytt som passar och då råka flytat upp det där till övervåningen och öppna spisen, där det åtminstone är mindre fel.

Fast jag skäms att jag tänker att "vad fan är det för fel på några vinflaskor till vinkällaren" Just grejor som faktiskt förväntas stå framme hos andra kräver ju lite insikt dels om smak men även om stil på hemmet.