Summan av kardemumman - livets väsentligheter

PB: aha då ska jag begära att få ett FSH-prov. Jag som är lite av en kontrollmänniska behöver ha en plan, så min plan just nu är att testa själv tom mars, för då har vi försökt ett år. Och har det inte funkat då så ber jag om ett sådant prov (läste någonstans att "det är inte ovanligt att det tar ett år att bli gravid"). Och visserligen blev jag ju gravid i juni men jag räknar inte det riktigt. Oavsett känns det bättre att ha en plan...
Jag var riktigt låg förra veckan och kände precis det som Frullan skrev en gång att det kanske är lika bra att skita i att försöka och börja skydda sig igen, så att man VET att det inte kan lyckas. Så slipper man den här ruvångesten - den är hemsk! Minsta knip i magen tolkar man som ett tecken i ena sekunden, nästa försöker man tänka "det var säkert ingenting, höj inte förväntningarna nu". Dubbel-GAH!

Piggelin förresten: jag tänker oftare och oftare på din kompis som bor nära dit vi kommer att flytta och deras syskonförsök - tänk om det blir som för dem?! Jaja, då får jag jobba på att komma över det i så fall, vill INTE bli bitter och förgrämd. Livet består ju av så mkt annat. Men så länge man försöker så kan man inte sluta tänka på det och jag har ingen lust att hålla på och försöka en massa år och känna såhär varenda jäkla månad. Då skulle det nästan vara bättre att få ett kvitto på att det inte kan funka, genom ngt blodprov el likn, så kan man sluta fundera sedan.

BS: vi gjorde ju 5 försök i våras, varav endast det sista med stickor (de 4 första försöken var lite mer i blindo). Och då med stickor tog det med en gång fast det gick ju inget vidare sedan. Nu sedan MA:t har jag testat med stickor varje gång och vi har nu gjort 3 försök (för att jag känner att jag inte har ngn tid att förlora) och inget har tagit sig. Så det känns nästan som att det i juni var sista chansen...

Oj vilken konstig syftning det blev där - att jag testar med stickor varje gång nu är för att vi inte har ngn tid att förlora menade jag...

EA förresten: vilken märklig tant du haft! Min är också rätt märklig och seg nu för tiden. Förr innan jag fick barn var den 4-5 dagar, kom pang rätt på rödbetan och sedan sista dagen var det pyttelite. Men nu börjar den sega i typ 4 dagar med lite lite och sedan kommer den stora blaffan och så lite lite på slutet i sammanlagt 9-10 dagar. Himla opraktiskt

BS: var det du som hade för dig att kort cykel inte var så bra? Min är numera 24 dagar ung, är det obra?

Jag jobbar hårt på att fylla sidan själv...

Izzie: jag håller ff med dig om att det är värre att inte få barn alls än att inte få syskon till barnet. Det är jättemycket värt att ha åtminstone ett barn.

Oj, ska det ta ett år innan man känner sig hemma?! Men nästa jul blir nog mysigt, att piffa huset med julmys. Och våren och sommaren som kommer ser jag fram emot. Att kunna cykla en kort sväng ner till havet...

PB: ja att flytta så som ni har gjort där inte ens vänner och familj är nära är mkt tufft! Jag är så hemkär så jag vet inte om jag skulle ha klarat det. Hur går det med dina planer på att plugga/skaffa eget-bidrag? El kommer jag ihåg fel?

Cicci: välkommen tillbaka gumman! Jag glömmer ibland av att jag är betydligt äldre än ni andra Det är väl därför det dröjer lite. Hur går det med husplanerna?

AM: är det inte rätt vanligt att de har en låtsaskompis redan i Livias ålder? Vad gulligt...

Jag är inte så rädd för att få beskedet att jag är för gammal för att få barn - då har man åtminstone ngt att förhålla sig till. Jag menar, det vore jättetråkigt och en sorg men den får man väl bearbeta. Life's a bitch och allt det där. Men det värsta vore om man behövde gå här och försöka och försöka och försöka och tro och hoppas och... bli galen på kuppen. Näe, får försöka få till ett blodprov till våren om det inte blir ngt snart.

Maken surfade runt lite igår och hittade följande: www.henkesmalartips.se/sv/video_satta-upp-easy-up-tapet.html

Skitbra instruktionsvideo med många bra tips för oss nybörjare!!! Synd att inte mönsterpassning var med också...