BS, Grattis till utskrivningen!
Hattis, Välkommen tillbaka!
Telis, Har du testat att killa honom på kinden medan han äter? På kinden eller under fötterna. Finns ett tredje ställe också, men det kommer jag inte ihåg nu. Det ska hindra dem från att somna. Just att killa dem på kinden ska stimulera dem til att äta också. Minns att vi praktiserade detta flitigt.
Nenne, Min make klarade heller inte av att se programmet om neo. Själv bölade jag efter 20 sek (kom in 20 min in i programmet) och han frågade "Varför ska vi se detta?? Varför?? Varför?? Små barn som lider... Jag vill inte titta". Och så gick han. Själv känner jag att det är ett sätt att få lite perspektiv på förlossningen om inte annat. Att man ska vara väldigt glad om man får genomgå en förlossning efter fullgången tid och få föda fram ett levande barn. Med tanke på alla som inte får det så bra. Jag vet att jag tänkte så sist också.
Tinga, Det lät som bra planer du hade för dig själv under inskolningen!
Ska ta ett snack med den duktiga flickan i mig själv också så att jag gör lite det samma när det blir dags för att gå hemma och vänta på bebis... Och det är jätteskönt att bo på ett ställe där vården verkligen fungerar. (Med tanke på detta med att bli tagen på allvar med min rygg t.ex.). Mitt mvc är jättebra med en läkare och sjukgymnaster knutna dit, så man får alltid hjälp. Och fort går det. Jag pratade med sjukgymnasten om detta med korsetten i tisdags, då jag först hörde talas om den av gravidyogatjejerna på måndagkvällen. I fredags låg kallelsen till ortopeden i brevlådan och sen i går var det bara att infinna sig där och gå hem med en korsett en kvart senare. I de fall vi haft kontakt med övrig sjukvård har läkarna ringt upp efter några veckor för att höra hur allt gått. Jag har blivit helt paff över detta. I Göteborg fungerade ju inte vården över huvud taget. Bara att komma fram till vårdcentralen var ju totalt omöjligt, så det känns väldigt tryggt och bra här.
Tyvärr hade jag ytterligare en läkarkontakt igår och det gällde Prinsen, som trillat baklänges nedför en rutschkana och slagit i huvudet i en stubbe på dagis. Så vi åkte in och fick ett 4-5 cm jack i hans huvud ihoptejpat.
Hjärnskakning verkar han klarat sig utan, men de tyckte ändå att vi skulle hålla honom hemma ett par dagar tills det börjat läka lite, så det gör vi nu. Usch, vad ont det gjorde i mamma-hjärtat igår. Inte blev det bättre av att jag var på ortopeden precis när dagis ringde och jag hade stängt av båda mobilerna för det måste man ju på sjukhus, så de nådde mig varken på min privata eller jobbets. De sökte mig via min chef också, som visste var jag var men hade glömt det... Och maken min fick de inte tag på heller så här är en till som blev osams med maken igår, för jag blev jättearg för att han är så svår att nå jämt (de har inga bärbara telefoner på hans stenåldersföretag och kan inte se om de har missade samtal och sin privata telefon sköter han inte så bra). Han tycker att det var helt ok att man kunde få tag på honom efter en halvtimme igen. Men tänk om det varit allvarligare då?? Och så sa Prinsen att "Jag blev ledsen när du inte kom mamma". AJ!
Ibland var det bättre när de inte kunde prata...
Nu ska jag kolla in Televinken och sen ringa dagis och fråga hur man gör med Prinsen om jag inte kan gå efter nästa förlossning heller. Efter lunch är det avlösning. Då kommer maken hem och tar med honom till farmor och katten, hunden och traktorerna och jag åker till jobbet.
Kram alla!