Liten med Mindre skrev 2010-01-07 14:54:34 följande:
PB: ja usch, det är ju rätt mkt som hänger på ert ivf-försök... Förstår om det känns oerhört nervöst.
Frullan: vad härligt att du kan känna att dina killar är bäst! Men ändå bra att du går vidare och bearbetar dina "demoner" så att de inte dyker upp i en ny skepnad.
Telis: den magen var inte så farligt stor?! 
Jättesöt!
Moa var inte kaxig ikväll, hon var rosig på kinderna Ufeber) och satt mest i vår famn och var helt slö. Det är nog det mysigaste med barn - när de vill gosa och kramas och sitta i famnen.
Frejis: hoppas det ordnar sig med din pappa!
EA: klart att ni skulle få lånelöfte - annars är det ngt tokigt! Jättebra om din pappa kan hjälpa er, det handlar ju bara om ngt tillfälligt. Till visningar behöver man oftast inte ha lånelöfte, inte förrän budgivningen sätter igång. När man anmäler sig som budgivare vill mäklaren ofta veta att man har lånelöfte klart. Men det är klart, ibland sätter budgivningen igång på visningen... Jag tycker ni ska köra på det huset ni är mest intresserade av oavsett om det går upp en del i bud. Det andra var inte så mkt billigare och speciellt inte om man tänker på hur mkt ni behöver renovera det.
Nenne: idag är det inskrivning! Milstolpe 
Izzie: jadå jag mår bättre. Hade nästan ingen röst kvar igår kväll trots att jag var hemma ensam hela dagen, så bra att jag inte gick till jobbet. Jag behövde verkligen vila. Men idag vabbar jag för nu är Moa sjuk
Idag har vi tapetserat och vi blev görsketanöjda! Gött. Hade varit lite tungt att inse att det inte blev bra när en rulle kostade 1700kr...
Vänner: vad tungt med ryggen! 2 mån kvar "bara" nu... (kan tänka mig att det känns rätt länge om man har ont i ryggen).
MSW: jag tror Lappis åkte typ i onsdags och skulle vara borta 2v? El är jag alldeles veckovill. Fö håller jag med dig - Moa sov inte i vårt sovrum mer än ngn natt innan vi insåg att skulle vi få sova ngt så fick hon sova i ngt annat rum (hon hade ljud för sig som gjorde att vi inte kunde sova). Först sov hon i närmsta rum som var vardagsrummet i sin hårdlift (vi hade ingen vagga men den funkade lika bra), senare i sin egen säng i sitt eget rum (fr ca 2 mån ålder). Så det är väl inget konstigt med det eg? Konstigt att din bvc-sköterska tycker det var så obra??
Cicci: förstår att det måste vara tungt om folk har fördomar åt andra hållet! Folk går väl på det de ser (enklast) och då är det bra karriär/boende mm de går på antar jag... Ingen vet ju hur det ser ut "inuti". Var det inte Lappis som nyligen berättade om en väninna som alla trodde hade det perfekta äktenskapet/karriären/villan men hennes äktenskap var visst inte så mkt värt (el hur var det?).
Ore: jag tror de flesta känner igen det där att man vill hinna allt. Men jag tror som du skriver att det är viktigt att välja det som är viktigt för en och göra det för att må bra. Själv väljer jag då inte nybakta bullar utan träning. Försöker träna minst 2 ggr/vecka, gärna 3. Och däremellan klämmer jag in en och annan tjejkompis som jag träffar på vardagen efter jobbet - då blir det inte så mkt tid kvar till bullbak! Men det är ok för mig... Däremot är det ju även viktigt för mig att ha ett hem som är "perfekt", dvs väl inrett och gärna välstädat. Men det funkar väl så där, el ok iaf.
Grattis till BS! Välkommen Astrid! (Ovanligt att veta namnet så här direkt...)
Ore: vi hade ingen babyvakt då i början och jag var inte orolig och sprang där och kollade. Jag har aldrig haft så stor oro för PSD som många andra verkar ha. Sedan är ju risken mindre om man har en tjej än om man har en kille. När de är så små och man springer upp och ammar så hör man minsta pip, det är som att man har en radar för det där. Det var därför vi inte kunde ha henne i vårt sovrum (vilket såklart kändes naturligast i början) för vi fick ingen sömn alls. Alla hennes suckar och småljud gjorde att vi inte sov alls. Fick en fråga av en annan mamma en gång om detta "men blev du inte alls orolig då?" i en ton som antydde att jag var onormal och kallsinnig. Men alla hittar ju sitt sätt. Hon själv var höggravid och funderade på hur hon skulle lyckas kasta ut sin äldste inför att bebisen skulle komma och då få platsen i föräldrasängen - himla psykologiskt eller hur?! Inte nog med att man får ett syskon som konkurrerar - man blir utslängd från den enda säng man känner till. Hmmm....
Sweet: japp du har förstått det helt rätt - det är fortfarande en sorg det där barnet som aldrig blev. Nu skulle jag bara haft ca 2 mån kvar precis som Vänner. Men men...
fru AM skrev 2010-01-10 13:47:13 följande:
MSW: vi har också dörrarna öppna men det är en väldigt tunn vägg så det hörs igenom även om dörrarna skulle vara stängda. Hon har sovit i vår säng ngn enstaka gång, som den gången hon hade kräksjuka och kräktes en massa - då kände jag mig inte bekväm med att hon skulle ligga i sin egen säng. Fick för mig att hon kunde ligga där och kvävas då. Men då sov hon i vår säng (utan att kräkas tack och lov) men varken jag el maken sov särskilt mkt den natten...
Ska bli väldigt spännande att se hur hon gör när vi byter till vanlig säng - om hon kommer in till oss på natten el sover lugnt i sin säng hela natten...
Nä babyvakt behövs väl inte inne. Ja om man har tvåvåningshus och har en liten bebis sovandes på övervåningen - kanske. Vi hade ju det eftersom Moa dagsov på balkongen det första året. Det har varit grymt bra på resa (Österlen, Korsika) och på sommarstället. Men inomhus i en lägenhet har vi aldrig använt det. Däremot skulle jag kunna tänka mig andningslarm en ev nästa gång, det är en annan sak.
Jag bara älskar Spotify!!! Jag kan ju tyvärr inte använda det på jobbet pga tyskarnas brandväggar men här hemma är det super! Härom dagen sökte jag på "barnsånger" och fick upp värsta listan till Moa
Apropå det där med jobbmejl förresten, det använder jag en del privat men det är ju ingen annan som läser min mejl... Jag kan inte förstå det annorlunda än att Snorkis mejl gick till en allmän inbox, annars borde inte ngn annan i teamet ha tillgång till det. Och då är det ju en annan sak såklart. Otroligt klantigt av den mostern måste jag säga...
Jag börjar förresten känna mig mer och mer hemma i huset, det blir bättre för varje gång vi är där och fixar med ngt, man bor in sig liksom. Vi satt och åt lunch i köket igår och tittade ut mot gatan och maken kläckte "jaha är det den här utsikten man ska ha i 40 år nu då menar du?" - haha, jag började asgarva Det lät så roligt i sammanhanget, särskilt när det är han som är mest på. Han bara älskar det här huset och är hur entusiastisk som helst, hans mantra är att "det kommer att bli så bra det här". Så det är klart att det lät lite roligt det där. Själv är jag försiktigt positiv, har fortfarande dubbla känslor för att lämna stan, byta postort (snyft, nu har jag inte postorten Göteborg längre för första gången i mitt liv). Går omkring här i Majorna och tar liksom farväl av kvarteren. Löjligt jag vet, för det ligger ju kvar, men det kommer inte att vara mina kvarter längre... Fast jag kommer att trivas jättebra därute, jag måste bara vänja mig först. Jag är en sådan som slår rot och ogärna flyttar på mig... (vilket min mamma alltid klagat på - hon som är en orolig själ och har släpat runt halva Asien med mig).
MSW: duktiga är väl att ta i - men det var verkligen lätt med easy up! Och så hade vi ju - ovetandes - valt tapeter utan mönsterpassning Smart, eftersom det var första ggn. Dvs det är ju mönster på tapeten men i skarvarna är det bara svart bakgrund så det var inga halva blommor som skulle passas in el så. Hur går det med ert sovrum?
Vickan: beställde du förresten det där trädtyget (som vi har) ngn gång?
