Jag vill att pappa leder mig till altaret...

Det är klart att min man oxå får ett nytt liv... Jag formulera mig lite illa bara. "Jag går in med mitt gamla liv, o vi går ut mot vårat nya liv tillsammans!" Det lät bättre va ;)
Han är dessutom ½ engelsk, så han har oxå räknat med att vi skulle göra det så...

Nej, vi skulle få en annan präst. Vet inte om jag ska försöka få tag i henne och prata med henne. Men den jag pratade med först pratade som om hela kyrkan hade beslutat detta...men jag kände nästan vibbar av att det kanske var han som tyckte det var ett problem.

Jag vill inte skapa problem...jag kände mig bara besviken eftersom jag hela tiden räknat med detta.
Visste inte att det var som det är...
Jag har aldrig gjort det här förut! Jag vet inte hur saker o ting går till.
Behöver inga sura morrande människor som yttrar sig...det letade jag inte efter i den här tråden...
Bara folk som tipsar om hur jag kan göra...för att få de drömbröllop jag alltid önskat.

AnnaS82: Du kanske skulle starta en tråd där det uttryckligen står att du inte behöver råd av dem som inte tycker att det är ok att du vill gå ner för altaret med din far, då kan du kanske få feedback på själva frågan istället för att få en massa åsikter av dem som tycker att hela ?överlämningen? skulle bannlysas helt? Jag hoppas att frågan löser sig för dig och att du får en underbar dag!
[/citat]

Ja, det kanske är bäst att start aen ny tråd...detta hade jag inte räknat med! Jag kände mig bara vilsen, visste inte hur det var...o ville som sagt bara ha lite feedback.
Allt kommer lösa sig...o jag och min blivande man kommer ha en underbar dag. Det vet jag! :)

Min far symboliserar mitt "gamla liv"...observera situationtecknen. Jag har alltid varit pappas lilla tjej, även att jag är stor nu :) Han och jag har en jättefin relation och detta känns som något jag vill göra med honom. Detta är något vi pratat om många gånger... Självklart kommer han o resten av min familj/släkt vara en del av mitt liv även i framtiden...men när jag har gift mig kommer jag byta efternamn och verkligen knyta ihop min egna lilla familj. Det nya alltså...

Sen har det med känslan att göra. Jag o min blivande man har pratat om att vi vill ha den där pirr-känslan av att jag kommer in i kyrkan o han står där framme... Att vi, under tiden det tar för mig att gå till altaret, kan se på varandra...se hur fina vi är och sedan mötas för att göra detta tillsammans. Min sambo ser även överlämnadet som en gest, att min far visar alla andra att han godkänne detta. Det vet ju alla redan, men det är bara som sagt en gest. Så har våran tanke varit.
Min sambo är dessutom ½ engelsk (som jag tidigare skrivit) och har då varit på många bröllop där och alltid själv räknat med att det ska var så. Detta är en sak vi vill göra...vi har aldrig tänkt på vad det egentligen betyder...bara vad det betyder för OSS. Denna dag ska ju vara våran!

Nu tror jag att jag ska tacka för mig.
Tack alla ni som stöttat, tipsat o givit mig good feedback. Det var ju det jag var ute efter...
Det är nästan så man skulle vilja skriva ut detta och skicka till Svenska Kyrkan :) Skulle kanske vara spännande för dem att se hur vi alla tänker o funderar. Men men. Hehe...
Nej, nu ska jag planera vidare mitt underbara bröllop med min underbara blivande man. Denna dag kommer bli kanon...det vet jag!
Kram på er

...o snälla...sluta bråka!

Själv tycker jag att det är ett envist tråkigt brudpar, som inte kan följa kyrkans policy, om de nu vill gifta sig där!!!
[/citat]

Ursäkta!?
Kikel är en av få som ger mig ett rakt svar på mig egentliga fråga!
Jag bad inte om era debatter...jag bad om råd på hur jag skulle göra för att få vårat bröllop till det VI vill ha.
I kyrkan...med brudöverlämning.

Ja, så här trodde jag inte i min vildaste fantasi att det skulle bli. Snacka om att folk tycker o tänker o tror olika!
Kyrkoherden var så luddig i sitt uttalande, så jag är inte 100 på om det är hans egen åsikt eller kyrkans...men han fick det att låta som det var kyrkans. Vi jagar prästen som ska viga oss nu...för det är inte han ivf. Är det så att kyrkan säger helt nej, jag då får vi tänka om. Annars kommer jag byta präst...
Hoppas du får en underbar dag...men din far som överlämna dig :)

...hon gav mig ett rakt svar som jag ville ha. Jag behöver inte höra allt annat. Jag vill bara ha svar på hur jag kan göra för att få det vi vill ha...inga andra förklaringar... Sen skulle jag aldrig böna, tigga eller gråta...bara förklara hur jag alltid har planerat detta.
Vi alla har olika syn i detta, komiskt nog så har alla jag pratat med här hemmma blivit smått chockade över att man inte får göra som man vill...så olika är vi i vårat tänkande o vår tro.
Finns många som är mer insatta i detta än jag...men som sagt, jag skrev här för jag var ledsen över att jag kanske inte skulle få det som jag ville...för jag vill ha råd hur jag kan gå till väga. INTE för att jag ville bli uppläxad, överkörd, o idiotförklarad! Men vissa ger sig visst aldrig, starta en egen tråd o diskutera det här...jag starta detta för att få positiva hjälpanda svar. INGET ANNAT!
Nu, skiter jag i det här...

Ja ni...
Jag hade tänkt att inte skriva mer...men kan visst inte hålla mig borta från det här :)
Klart jag tar till mig alla råd (o annat) som ni skriver. Men envis som jag är så önskar jag ju ändå att jag/vi ska få som vi vill...så är det, o de kan ingen ändra.
Jag förstår vad ni menar...o de känns som jag hör samma sak om o om igen. Jag behöver inte höra igen hur konstig, nedvärderande mm ni tycker att det är med brudöverlämning. Jag fattar att vissa är emot det, fine! Men jag är inte emot det, o så länge det inte är helt uteslutet att få ha det i kyrkan, så kommer vi försöka få det så. För jag ser bara det positiva i det...ser fortfarande inget negativt i det även om ni skrivit eran egen uppfattning.
Detta är verkligen något som kyrkan behöver ta sig en funderare på...för än så länge känns det ju lite luddigt o flummigt. Ena säger si...andra gör så.
Någon el. några pratade om att det är som på jobbet, att man inte bryter mot policyn på jobbet...men vad gör inte prästen då? Det är väl där felet ligger isf...det är de som arbetar där...o jag är "kunden"... Ja ni...så mkt tankar just nu...

Det var därför jag skrev situationstecknen.
Jag jämförde det med ett jobb...tex affärsjobb...

Jag är kvar... :)
Orkar bara inte vara med att diskutera längre. Jag vet vad jag o min blivande man vill, jag vet hur jag ser på det, jag vet hur mina gäster (var av 50% är från England) tänker o tycker om detta...o vi ser inget negativt i det.
Så nu väntar vi på att få tag i prästen som ska viga oss, se vad hon säger...o sen går vi vidare mot en härlig dag.

Eller så ser vi det inte ni ser...

Det är lugnt... :)
Den här tråden har handlat om allt o lite till redan, så varsågod! :)

Du skrev att vi inte ser, det ni ser...
...och jag menar att ni inte ser, det vi ser...
Det verkar som att många ser det helt i vitt eller svart.
Jag har jättesvårt att förstå hur du kan tycka att det var så hemskt att vara på det där bröllopet med brudöverlämning...eftersom jag ser det på ett annat sätt.
Alla jag har pratat med, (min familj, släkt o vänner,) som ska komma på bröllopet ser det ur samma ögon som jag... Vilket betyder att de kommer se det som en vacker gest, en fin far o dotter grej, en vackar stund när min blivand man kommer står där framme o se mig komma gående...en härlig start på en fin vigselcermoni.
Det är så vi tänker, det är så vi ser det...

Håller med...