Nu är det så att vi i Sverige, i Svenska kyrkan, har haft traditionen att brudparet går upp till altaret gemensamt i över 700 år, varför skulle vi förstöra den traditionen till förmån för nått nytt, med en sämre symbolik?
Vår tradition skiljer sig för att där man på kontinenten började använda romersk lag redan under tidig medeltid (alltså 400-talet) så gick man i Sverige först över till romersk lag vad gäller äktenskap på 1200-talet. Skillnaden är vem som har rätt att ingå äktenskap. I romersk rätt är det individen, de två kontrahenterna, som ingår äktenskapet, medan det i gammal svensk rätt var släkterna, giftomannen, som gjorde det. Kontrahenterna hade lite, om alls något, att säga till om vem de skulle giftas med före kyrkan fick infört den romerska rättsprincipen. Så visst fanns viss jämlikhet på agendan, dock inte som vi tänker det idag, utan närmare att ingen skulle tvingas ingå äktenskap mot sin vilja.
Urprungligen skedde själva den juridiska vigseln på kyrktrappan, innan brudparet (nu gifta) gick in, och upp, till altaret för att där fira brudmässan. Detta fortsatte man sedan med även efter att det blev obligatoriskt att vigas i kyrkan (1734 vill jag minnas), och då den juridiska delen hade flyttats in i kyrkan och in i gudstjänsten. Dock försvann själva mässfirandet för de flestas del, men det förekommer fortfarande, för den som vill.
Fast i en gudstjänst är det prästen som bestämmer, inte brudparet, oavsett hur ofta man här på BT säger "Det är din/er dag"!
Det är prästen som har ansvaret för gudstjänsten och den symbolik som den uttrycker.
