Kyrkoherden är fö prästens chef så har kyrkoherden gett besked bör det gälla samtliga präster i just den kyrkan/församlingen. Hur skulle din chef reagera om du bröt öppet mot din arbetsplats uttalade policy?
Det är hon ju inte, inte i svensk lag och förhoppningsvis inte inom ramen för sin relation heller. Men varför väljer man då en vigselsymbolik som frammanar bilden av ägodelen? Eller väljer att uttrycka det som att "bli överlämnad" som ett passivt objekt?
Jag var en av dem som gjorde den liknelsen, för att du (eller någon annan?) pratade om att gå till den enskilde prästen när kyrkoherden sagt nej. Självklart gäller liknelsen prästens situation, inte din. Men fundera på hur du ser på en kund som försöker få dig att gå emot en policy på jobbet som din chef lagt fast? Hur gör du då? Kyrkoherden är de övriga prästernas chef i församlingen.
Fast skillnaden är ju att det (iaf oftast) är en ömsesidig handling - liksom numer t ex morgongåvan - medan jag hittills aldrig hört talas om, och än mindre sett live, en brudgum som vill manifestera att han är mammas pojke och ha med henne till altaret som stöd.
Och, ja, jag tror att hur vi uttrycker oss speglar en djupare verklighet och ett förhållningssätt.
Varför skulle det vara orättvist?
I originaltexten står det ord som betyder "människa" och "kvinna" om jag minns rätt. Hur menar du att det har med brudöverlämning att göra?
En värdegrundad organisation som kyrkan måste ju få möjlighet att utforma sina ritualer efter den tro man har. Man är ju inte en serviceinrättning utan en värdegrundad medlemsorganisation. Jag anser det modigt av kyrkan både att ta ställning för kvinnans jämställdhet i äktenskapet och för allas lika rätt att gifta sig - ingetdera är nog riktigt självklart för alla. Men om man inte gillar värderingar i en organisation så kan man ju välja att påverka den genom de mekanismer som finns (som just i svenska Kyrkan är demokratiskt valda) eller gå ur den och gå med i nån annan som stämmer bättre med ens egna värden.
Nu har ju Svenska Kyrkan aktivt valt att behålla vigselrätten när lagen om samkönade äktenskap infördes. Många samfund som inte delar den uppfattningen som lagen ger uttryck för kanske inte har en juridisk vigselrätt, så att par där ändå måste viga sig borgerligt förutom sin kyrkliga vigsel, för att inte ses som sambos i lagens mening? Jag vet flera som missat det, vilket ju blir ett bekymmer senare, om det inträffar nåt som gör t ex arvsrätten eller nån annan juridisk aspekt av äktenskapet viktig. Men isåfall gör ju inte lagen nån skillnad - och som sagt, man kan komma undan att viga homosexuella genom att avsäga sig vigselrätt som samfund.
Men även i Libanon finns ju en diskussion om behovet av en borgerlig vigsel just nu, eftersom det faktiskt är folk som gifter sig som tillhör olika samfund och de då inte har möjligheten att gifta sig i Libanon, utan måste resa utomalnds för en borgerlig vigsel.
Men då kommer nästa fråga - varför är just brudens far den viktigaste personen som offentligt ska välsigna äktenskapet eller äras extra? Ser du inget mönster i det?
Jag skulle själv aldrig hävda att "muslimer" som grupp har en viss syn på kvinnor eller inte, lika lite som att "kristna" eller "buddhister" eller nån annan trosinriktning har det. Men jag ser inte riktigt parallellen mellan att ge individer friheten att bestämma över sin klädsel eller sin trosutövning och att Svenska kyrkan ska anamma en sed som går emot deras teologiska grundsyn på människan och äktenskapet - om jag ska vara helt ärlig.
Dessutom tror jag att rökare är den grupp som i allmänhet tar mest raster på jobbet. Jag jobbar med både muslimer och räkare (flera som är både och dessutom) och jag vet varför det drälls i porten i tid och otid.
Jag kan köpa argumentet meden ny symbolik och en ökad frihet, som inte har ett solkigt patriarkaliskt ljus över sig när brudgummen visa upp sig som mammas pojke lika stolt offentligt som bruden är pappas flicka, när brudens pappa tar hand om gästerna och pysslar med blommor och klänningen i bakgrunden medan mamman är den som får offentligtheten och äran att "lämna över", när både brud och brudgum gör gemensam sak i sitt framlyftande av sina föräldrar.
Då kan vi kanske börja prata om en ny symbolik! Men sålänge det fortfarande är bruden som får sällskap av en manlig släkting medan brudgummen klarar sig på egen hand och mamma håller sig i bakgrunden - då ser inte jag möjligheten till en förändrad innebörd.
Nertryckande kommentarer?
Jag har inga som helst synpunkter på er som personer. Men valet att offentligt manifestera en symbolik som spelar upp en kvinnans underordning till en manlig förmyndare upplever jag som att det inskränker även min frihet i framtiden. Om det är en trend att det ska anses gulligt att se ut som att man inte får gifta sig på egen hand så stör det mig. Att valet är fritt håller jag helt med om och det ska vi vara tacksamma för, men varför man vill göra det valet övergår fullkomligt mitt förstånd.
Har nån tänkt på att jag upplever bristande respekt i antydan om att kvinnor (för hittills är det alltid kvinnor vi hört om som blir överlämnade) inte klarar detta steg i livet själva?
Ja det visar ju på en fantastiskt modern och progressiv kvinnosyn att använda vulgära ord för kvinnliga könsorgan som skällsord när man tycker att nån beter sig dumt. *dryper av ironi*
