Jag vill att pappa leder mig till altaret...

Jadå, jag har hört många säga att de vill överlämnas av sin pappa för att hedra honom. Men jag förstår faktiskt inte det resonemanget. Varför ska bara bruden hedra bara pappan? För mig handlar bröllopsdagen om brudparet. Det är fint att hedra sina föräldrar, men att en person i brudparet väljer ut en person som ska hedras extra (och att det nästan alltid är bruden + pappan), det känns lite magstarkt.

Om du med ditt resonemang vill antyda att vi som kämpar emot att brudöverlämningen ska införas i Sverige är trångsynta och har svårt att acceptera nya idéer, då tror jag inte att du har en alltför klar bild av någon av oss....

Åh, nu värmer du mitt debattörshjärta

Jag gjorde bara ett försök att svara lite mer utförligt på din fråga. Ledsen om det inte uppskattades.

Men en svastika på bröllopsklänningen vore okej?

Jag tror inte att någon av skribenterna i den här tråden är varken kvinnohatande eller förtryckt av sin man. Däremot tycker jag att själva symbolen brudöverlämning är sur och unken, och kan inte förstå hur annars självständiga kvinnor kan underkasta sig något sådant frivilligt. Skilj på sak och person.

Jag försöker inte alls göra mig dum. Jag tycker att det är en relevant fråga. Varför skulle brudöverlämning vara OK, men inte en svastika på brudklänningen?

Om vi själva kan bestämma vad en symbol betyder så borde det ju inte spela någon roll.

Ärligt talat - de nedtryckande kommentarerna när det gäller personfrågor tycker jag har kommit från de som är för brudöverlämning. Om jag har läst selektivt får du gärna ge mig exempel på sådant jag missat. Jag kan ge dig exempel också om du vill.. fast inte nu. Nu ska jag iväg.

Ja, svastikan har ju en ljus historia innan den anammades av nazismen. Brudöverlämningen har ingen sådan ljus historia, snarare tvärtom. Eller syftade du på något annat?

Ja, vi kunde väl åtminstone ha framstått som manshatare med skägg? BH-brännare känns sååååå 2004.

Helt rätt, i princip SvKyrkan godkänner alla dop som skett i Faderns, Sonens och den helige Andes namn. Det innebär att t ex dop inom de flesta frikyrkorna, katolska och ortodoxa dop är helt OK. Däremot godkänner man inte dop som skett t ex inom Jehovas, eftersom de inte döps på det sättet.

Jag är inte helt säker, men jag har för mig att Katolska kyrkan erkänner dop som är utförda inom lutherska kyrkor, så det borde inte ha varit något problem om hon varit döpt där.

Hur man resonerar i dopfrågan beror ju på vilken dopsyn man har.

Och själv undrar jag hur baptister tänker när det kallar dt dop när vuxna människor döper sig

Nä, men i grund och botten handlar det om hur man ser på dopet och vad det betyder. Det finns naturligtvis en glidande skala, men för att beskriva extremfallen åt varsitt håll:

Om man anser att dopet är en symbolhandling och/eller en bekännelsehandling så är det absurdt att små barn kan döpas, eftersom de själva inte kan uttrycka en önskan att bekänna sin tro inför församlingen. Vanligtvis brukar baptistiska kyrkor inte döpa barn under åtta år (även om det finns undantag).

Om man anser att dopet är en gåva som förmedlar nåd - inte en symbol eller bekännelsehandling - och dessutom tror på arvssyndsläran, så är det absurdt att inte låta sitt barn döpas. En gåva kan man ta emot oavsett ålder.

Jag vet inte om jag skulle kalla det "i min ensamhet" när man skriver något på ett offentligt och populärt diskussionsforum....

Men varför vill du gifta dig i kyrkan om du känner såhär inför kyrkans policy och personal?