anniebananie skrev 2009-12-15 15:40:12 följande:
Jag har en fråga om det här med löftena också, det som finns "förberett" är det ett krav från kyrkan sida som måste finnas med? Personligen så känner jag att jag skulle stå där och hyckla om jag lovade att jag skulle älska i nöd och lust, så jag anser att man inte kan lova att älska tills döden skiljer oss åt. Jag kan bara lova ett beteende, inte känslor som jag inte kan styra.
Idén att kärleken är en känsla som man inte kan styra över är av ganska sent datum, våra förfäder var klokare än så. Och du har ju rätt, det är ett beteende man kan lova, inte en känsla. Men vad tror du kärlek är?
Det är förstone ett viljeyttring och därefter ett beteende. Känslan är något annat, den kan komma och den kan försvinna, men den är inte det viktiga.
Löftet i vigselgudstjänsten är ett uttryck för brudparets *vilja* att leva troget tillsammans livet ut, och jag brukar påpeka i vigseltalet att de ska noga komma ihåg att de faktiskt *inte* har lovat att alltid hysa ömma och varma känslor för varandra. Däremot har de lovat att hålla ihop!
