bjuda folk man inte känner?

Man är i sin fulla rätt att tacka ja eller nej till en inbjudan, om man som gäst inte gillar festens upplägg är det fritt fram att tacka nej, och det är faktiskt barnsligt av brudparet att bli sura för det. En inbjudan är ingen inkallelseorder.

Jag tycker det är ganska fult att inte bjuda etablerade par. Det handlar inte om att man är ihopklistrad med sin partner på något sätt, utan helt enkelt att man brukar ordna fester på sånt sätt att gästerna ska ha så trevligt som möjligt. För de flesta ingår möjligheten att ta med sin partner i trivseln.

Jättekul att sitta bredvid okända par på en middag och säga: näe, jag är inte singel, men min sambo N.N blev inte inbjuden, så därför är jag här ensam.

Dessutom: hur nära vänner kan man vara om man aldrig träffat sin väns partner?

Det kan ju vara en bra idé att försöka ordna något innan bröllopet; middag eller fest där ni specifikt bjuder in de par där ni inte träffat den "bättre hälften" ännu.

Vem vet, kanske killarna visar sig trevligare än du/ni trott, och att ni kanske blir jättebra vänner med dem? Om dina kompisar är trevliga, så kan ju deras killar knappast vara riktiga knasbollar heller.

Det kostar inte så mycket (varken tid eller pengar) att göra någon annan glad, och om någon ordnar middag i syfte att lära känna en, skulle åtminstone jag bli glatt förvånad över att dessa människor faktiskt bjuder till så mycket.

Katarina Michael skrev 2009-11-24 19:44:51 följande:

Men varför har då brudparet själva inte brytt sig om att lära känna sin kompis nya partner, oavsett förhållandets seriositet? Varför är det absolut kompisen som ska se till så brudparet får lära känna "den nya pojkvännen"? Ordnar brudparet aldrig några fester, middagar, glöggkvällar etc dit man kan bjuda in den nya?

Jag/vi brukar med ojämna mellanrum ordna grejer hemma hos oss, och har då någon av våra kompisar hittat en ny kärlek är det fritt fram att ta med denna -- klart vi är nyfikna och vill veta vad det är för en person som gör vår vän lycklig.

Det håller jag också med om. Om man bor långt ifrån varandra kan det ju vara kul att försöka ordna NÅGOT med sina långväga gäster kvällen innan bröllopet, boka bord på restaurang för att hinna prata och sådär. (Detta förutsätter förstås att man inte har en massa grejer man måste fixa kvällen innan bröllopet, utan att man är klar med det mesta och kan försöka varva ner och inte dö av stressrelaterade sjukdomar på sin bröllopsdag )

Äh, nu blev det sådär konstigt med min text mellan citaten. Nåja, förhoppningsvis förstår ni vad jag skrivit och vad shakynose skrivit.

Jo, absolut håller jag med dig om att det kan kännas fånigt att bjuda in vännernas pojkvänner för att det ska kännas okej att de kommer på bröllopet; jag menade mest att om man har vänner man betraktar som riktigt nära vänner (dvs inte bara ytliga bekantskaper), så borde man ju ha ett intresse av att åtminstone någon gång träffa deras partner, och då kan det ju vara en bra idé att bjuda hem dem på middag eller något.

Jag har överhuvudtaget väldigt svårt att förstå att folk kan vara så ointresserade av sina vänners liv att de inte vill träffa sina vänners partners. Som jag frågade tidigare: hur nära vänner är man, om man aldrig träffat sin kompis bättre hälft?