What??? NÄR skrev jag att man ska strunta i att umgås med sin partners vänner?? Påminn mig gärna. Om jag minns rätt så skrev jag att man kan undvika dom som inte är snälla.
Och jo, jag har erfarenhet. Undviker dom vännerna. Men träffar gärna min mans andra vänner. Vi kan inte tvinga hans vän att gilla mig, det är inte han som valt mig. Och jo, vi är övertygade om att jag är "oskyldig".
Har en släkting som inte är överförtjust i min man och tvärtom. Och jag blir ju såklart lite negativ då. Men hon är bra på andra sätt, så jag tycker fortfarande om henne och träffar henne oftast ensam. Inget konstigt alls.
Optimia skrev 2009-11-24 20:22:38 följande:
Nä, klart man helt och hållet kan strunta i att umgås med den andres vänner, helst ha helt separata liv för att visa att man verkligen inte är något klängigt par som inte kan vara utan varandra i fem minuter Förlåt, men jag tror att du 090208 saknar erfarenhet av den känsla man får när ens partners kompisar a) inte gillar en alls och b) man är helt oskyldig till detta. Det är INTE en lätt situation att befinna sig i; ingen trivs väl med tanken på att man som person är oomtyckt av ens partners vänner? Ens partner är ju väldigt viktig för en, och hans vänner är viktiga för honom. Om samspelet inte fungerar blir det SVÅRT. Jag tycker alla parter har skyldighet att bjuda till; den nya flickvännen får försöka sitt bästa för att vara trevlig, men absolut även kompisgänget. Tyvärr finns det ju dock människor som inte inser att vanlig artighet, hyfs och pli gör världen så mycket trevligare, att de helt snöat in på "vi har vår lilla krets av kompisar, vi behöver ingen annan", och då är det hopplöst att ens försöka bli en del av den världen.Det är en jobbig sits att hamna i om man inte går ihop med sin partners vänner. Ja, man kan umgås på olika håll, men om man faktiskt är sambos, förlovade eller gifta vill man kanske inte leva något "parallelliv" där man varje fredag- och lördagkväll hänger med kompisarna på krogen, och vardagskvällar med sin partner. Eller så vill JAG åtminstone inte ha det; jag vill träffa mina kompisar TILLSAMMANS med min sambo ibland, och ibland ensam. Jag vill inte ha människor i min bekantskapskrets som inte accepterar min sambo. Han är viktig för mig, och går inte detta in i deras huvuden kommer vänskapen att bli ytligare än tidigare. Som tur är mina vänner riktiga pärlor, som förstår att man inte alltid kan tänka på sig själv och vad som är roligast för en själv.
