Orolig...

Jag tror inte att prästen kommer att säga era efternamn i kyrkan om ni inte specifikt har bett honom/henne om det. Det är normalt ingenting som prästen vet vad ni har valt för efternamn och när frågorna ställs om ni "tar varandra" använder man väl sig av era nuvarande efternamn?

I vilket fall håller jag med de som skrivit innan. Har dina svärföräldrar problem med detta är det verkligen deras problem och inte ditt. Det är absolut ingenting som du behöver må dåligt över! Dock tycker jag att ni ska berätta det för dem redan innan om det nu är en så stor sak för dem, så de inte får höra det från någon annan än er.

Men då måste ju din fästman förklara för dem att det är något som NI båda vill. Om han framför det som att han egentligen inte ville, men att du "tvingade" honom kommer de såklart att reagera negativt mot dig. Det är din fästmans ansvar att berätta det för sina föräldrar på rätt sätt. Annars är han ju mycket märklig och det tror jag inte att han är.

nej för mig är de inte heller viktigt vem som har ovanligt namn..hade kunnat heta vad som helst för namnet är ju inte JAG.
Nu är de så att hans namn kopplar mig till hans föräldrar som har betett sig illa mot mig så jag tycker inte om de, har dessutom otroligt svårt att uttala de så jag vill bara inte ha hans.
Han heter ****berg och jag hette bergman innan, så bytte jag när mamma gifte sig och när vi fick våran son så tyckte dom inte om att han fick mitt nya för de namnet skulle tydligen inte betyda nåt för mig?!

tyckte att berg var en kompromiss då jag aldrig träffar min pappa och farmor men jag saknar namnet för de är enda kopplingen till dom jag har..

jo mot dom blir de så, jag kommer vara skurken som tvinga honom. han kommer inte komma på varför vi ska göra såhär för de va inte så han tänkt..han försvarar inte mig för sina föräldrar...de kanske säger er lite om hur "på" dom är, helt kontrollerande och man är livrädd för att säga nåt dumt eller fel för de släpper de aldrig.

och prästen säger hela namnen i början så de kommer sägas i kyrkan.

Då tycker jag att det är dags att din sambo inser att du och er son är hans primära familj och att det viktigaste är att ni tre har det bra tillsammans. Stryka andra medhårs kan man bara göra till en viss gräns och sedan anser jag att man måste säga ifrån. Självklart vill man inte bråka med sina föräldrar, men det låter som att din sambo har rätt manipulativa föräldrar och när ni nu ser igenom detta kanske det är lättare att hantera.

Jag förstår dock att ni har det kämpigt. Min man har också en släkting som är väldigt fördömande och hon talar alltid om vad man har gjort för fel i sociala sammanhang. Exempelvis att vi har gått hem för tidigt från en fest eller att jag inte har pratat tillräckligt mycket med henne och hennes familj. Min man är inte svensk och när jag pratar med den här kvinnan på hennes modersmål (samma som min mans såklart) gör hon sig gärna lite lustig över min brytning och om jag skulle råka säga något fel låtsas hon som att hon inte förstår trots att felet inte var så grovt. Helt enkelt för att förminska mig som person. Jag tyckte att det var jättejobbigt att umgås med henne, eftersom jag, som du, hela tiden var rädd för att göra fel. När vårt bröllop kom på tal bjöd hon in sig själv och ville gärna vara med och bestämma exakt när bröllopet skulle vara, så hon kunde planera in en långsemester i Sverige samtidigt (naturligtvis med gratis boende hemma hos oss). Min man bestämde att han vill inte ha med en sådan person på festen och vi bjöd helt enkelt inte in henne. Detta då med följden att hon inte pratar med oss längre.

Nu menar jag absolut inte att ni ska bryta kontakten med din sambos föräldrar, det är sällan ett bra alternativ. Det jag menar är att det är viktigt att värna om ens eget välmående och får de här människorna dig att må dåligt är det viktigt att din sambo tar problemet på allvar och försöker göra något åt det.

Lycka till!

de gick så långt ett tag att han bröt med dom..men jag fick ihop dom igen..åh, skit också.

Tack, hur tycker ni jag ska göra med honom då?
ska jag fråga när han tänkt berätta för dom, eller ska jag bara skita i de?
Det blir pinsam tystnad och bara jobbigt så fort jag försöker ta upp de, när vi ska skicka in hans namnändring osv

Men halla, da heter ni ju redan nu Berg bada tva! Ja, ungefar. Sa da ar det ju VERKLIGEN inget problem! Han har ju bara kortat sitt.

Din man maste ju vara val medveten om att dom inte varit snalla mot dig. Sa som dom andra sager, det ar valdigt viktigt att han inte blir offer nar han namner det for sina foraldrar. Bara saga att sahar heter han nu och that's it lixom.

Jag forstar och haller med dig om varfor du inte vill ha hans namn: krangligt, och hor ihop med elaka manniskor. Helt ok anledningar.

Varfor ar det sa viktigt for din man att du tar hans efternamn???

nu är de berättat. så nu skiter ja i allt, ska flytta och får den tidigare..redan 25decemver istället för 1februari

12-gifter oss
13-20 teneriffa
21-23 börjar nytt jobb
24 julafton
25- flyttar

har fullt upp och känns skönt att de är berättat även om de kommer bli tjat och ett helvete, TACK alla för ert stöd, betyder massor!

Ga darifran/slang pa luren bara. Man maste faktiskt inte lyssna nar folk pratar. Och sta pa dig, lat dom inte vara elaka.

Lojliga manniskor du rakat pa... Hoppas din man fattar att han maste visa enad front.