"Idag stör jag mig på.."

Håller med. Vrf tar jag ba inte tag i att söka "riktigt" jobb? För att jag är feg för svaren?

Man måste ba sätta igång...

Jag stör mig på det mesta idag, kommer att bli kul på jobbet senare, NOT!

Tja, vart ska man börja. vissa delar av släkten har tex inte ens sagt att de är glada för att vi ska gifta oss. När vi bestämde oss för vilken typ av bröllop vi ville ha så gick vi ut med, minsta bidrag till kassan mottages tacksamt, stort eller litet eller inget alls.
Men nu så är det enda de tjatar om är pengar, hur vi kan lägga så mycket pengar på det, kan vi inte göra si eller så istället. Måste det vara så, varifrån ska jag köpa min klänning (ska köpa den från Kina billigt) nej då är det fel ska jag inte sy den själv ?!bla blabla att när vi fått ihop pengarna så kommer vi ångra oss osvosv - vi gick minsann till rådhuset och vi är lyckligt gifta ändå, nästa gång jag hör den repliken spyr jag.

Till och med på min födelsedag börjas det tjatas och jag fick be dem sluta lika gjorde min M2B, jag orkar inte.

Det har gått så långt att vi inte tycker att det är kul att planera utan vill helst bara klippa gästlistan på hälften och bara bjuda de som är glada för vår skull.. eller som jag skrev innan sticka iväg och göra det själva.

så elaka!
Jag hoppas att jag haft modet att inte bjuda dem om jag var i din sits.
eller iaf vara så modig att svara dem med att om de tycker så så behöver de inte komma, och se hur de reagerar.

Idag stör jag mig på att vara ordblind... det kan bli så fel ibland.

Med det är DU som kommer att gifta dig med honom!!!!!

Just detta är nog både jag och min BM lite rädda för. Därför vill vi vänta så länge som möjligt med att berätta. Det finns risk att hälften av gästerna kommer att bli besvikna hur vi än gör eftersom antingen hans hälft blir tvugna att flyga 120 mil till festen eller min hälft flyga samma sträcka norrut.

hur kan man bli besviken för att man blir bjuden till ett bröllop?
Jag förstår inte dem personerna.
Jag skulle bli glad och gladeligen ta mig de 120 milen till bröllopet.

Jag också! Jag och min BM åkte till Skåne förra året när min bästa väninna gifte sig. Faktiskt sa just hon, som jag tyvärr inte träffar så ofta annars, när jag och min BM flyttade ihop att "Då kanske man får åka till Norrland på bröllop, det ska bli roligt!"

Men som sagt jag känner mig mer hemma i Skåne och det finns en vacker kyrka i närheten av min födelsestad som jag länge drömt om att få gifta mig i - plus att jag jättegärna vill att de där gamla damerna kan komma. Jag hoppas bara att de lever lite till! Min BM har inga äldre släktingar i livet.

Glömde skriva att de gamla damerna är min farmor och min mormors syster, båda 90. De kommer inte att orka resa till Norrland. De kommer inte att orka vara med på middagen heller, men vill säkert gärna vara med under vigseln och det skulle betyda jättemycket för mig!