• Chris24

    Ofrivillig älskarinna

    Jag tror att du ärligt talat, innerst inne, vet vad du ska göra. Sen om du orkar, kan och gör det NU, är en annan femma. Det kommer att göra ont, för fasiken det gör, fan kärlek, den gör ont. Du kommer mest troligt må jävligt skit över det hela eftersom du har kärat ner dig ordentligt.

    MEN - vet jag att du kommer och klara dig och gå vidare, hitta den mannen som behandlar dig med mer respekt, ENDAST har dig vid sin sida som sin kvinna, sambo, fru eller vad som och älskar dig och ger dig den respekten och kärleken som du förtjänar. Då kommer du blicka tillbaka på detta som du lämnade och tänka "varför stannade jag så länge och tog emot så mycket skit egentligen".

    För ja, du tar emot skit faktiskt, genom att stanna med honom. Jag förstår han är förvirrad, jag förstår DU är förvirrad, sårad och djupt besviken men han måste göra sitt val. Du eller henne, punkt slut. Du vet detta också.
    Om han kommer med undanflykter konstant, då är det inte som han talar, inte sanningen iaf. Man kan inte heller äta kakan och behålla den. I slutändan, såras du tyvärr mest tror jag.

    Just nu, såras du, det är inte heller rättvist mot hans tjej, som du också vet. Och han är ju den som orsakar detta.

    Och sen, om han nu väljer dig, kan du lita på honom som du själv säger? Nej, det tror jag inte tyvärr. Du kommer nog att ha i baktanken, kan han göra detta mot mig också? Kärleken är ju inget man kan rå över när känslorna kommer eller försvinner så tyvärr, kan samma sak ske mot dig också om ni två blir ett.

    Du låter som en vettig tjej, det tycker jag, du förtjänar bättre, även om han är en säkerligen, kanon kille som du älskar, så är han ju inte sådär toppen just nu eller hur?
    Jag vill absolut inte gå åt hårt mot dig, inte så jag menar, jag är bara en främling som läser igenom det du skriver och jag tycker det låter som om du vet exakt hur du ska göra.

    Du måste bara ta modet ända upp till halsen och bara spotta ut det tjejen!

  • Chris24

    Lurad till att vara annan skrev 2009-12-14 14:25:00 följande:


    Tack för de orden Chris24 och JA du har rätt i allt du skriver och jag är mycket väl medveten om det... fast vill gärna skjuta på det.. antagligen för att flytta fram det som är jobbigt.. Han säger att "det viktigaste av allt är att inte du mår dåligt" hur FAN ska jag INTE kunna må dåligt av detta säger jag då.. o då frågar han mig hur han ska kunna göra det lättare för mig, "kanske e det bättre att vi bara träffas som kompisar fram till att jag har bestämt mig, jag vill INTE att du ska känna dig som någon jävla älskarinna, komma i andra hand eller dyl" njaa säger jag då... det är liiiiite för sent att flytta tillbaka tiden sådär för min del... JAG vill försöka pränta in i mig själv att jag inte vill ha honom, komma i balans, försöka vänja mig vid tanken o SEN bryta vår relation... vill undvika den värsta smällen helt enkelt... får se hur det går med det :P
    Jag har full förståelse för att du vill skjuta fram på det jobbigaste också, man tror sig "undvika" det så blir det bättre senare, framåt i framtiden. Det blir det inte, tro mig, tro mig verkligen.
    Men tänk såhär, du visste inget innan, det vet jag, nu vet du dock eller hur? Varför ska du behöva va älskarinnan? Och inte få det "riktiga" som du fötjänar? Förstår du mig?

    Träffas som kompisar? Du ska inte må dåligt? Klart som fan du mår dåligt, vad tror han? Inte komma i andra hand, vara älskarinnan osv osv, det för mig, låter som väldigt dåliga ursäkter. Eller hur låter dem ganska fjantiga i dina öron också?
    Fine, 5år är en lång tid också men.. om han verkligen älskade sin tjej, hade han aldrig tagit kontakten med dig, fortsatt den och gått så pass långt om han nu älskade henne så djupt. Därför tycker man att det ska va enkelt och lämna henne eller hur? Varför gör han inte det då? Om han nu säger allt detta till dig?

    Såhär blir det du, du bryter upp till slut, tro mig, du vill inte komma i andra hand, du vill inte heller bli utnyttjad som du blir nu, du kommer och till slut inse att det är skitsnack från hans käft om han nu aldrig gör slut, OM han gör slut, du kommer inte och palla det ändå, tror jag.. Om ni pallar, skit bra! verkligen!
    Dock låter det just nu, som mer åt det negativa hållet.

    Du kommer efter att du har gått din egen väg, lida, må skit, älta igenom allting i din skalle, fråga "varför" tusen gånger om och känna att du är en idiot som "gick i fällan". Du kommer gråta, vakna säkerligen mitt i natten av att du har ont i magen, gråter lite till, gråter ut hos dina vänner, älter det igen och igen..
    Till slut så orkar du inte mer, du har fortfarande ont men du blir starkare ändå? Du pallar inte helt enkelt.

    Du börjar din vardag igen, med dina kompisar, du sysselsätter dig för att du vill komma ifrån tankarna, vid denna tiden har du kanske kanske tom. slutat höra av dig till honom (för i början när du bara gråter och är ledsen så smsar du honom och talar om för honom exakt hur mycket lida du har fått gå igenom och vad du saknar honom och mest troligt är han antigen lika "kär o mjuk och ledsen" som du, eller tyvärr, han kan va iskall).

    Sen börjar du känna igen dig själv igen, du börjar helt enkelt må bättre, du står på dina fötter och försöker nu njuta av livet igen, ihop med dina vänner och familj. Du kommer så småningom, se den här delen, som ett litet litet minne och kanske kanske nästan skratta åt det senare.
    Om du nu har kommit hit, då har du klarat det värsta, då kan inte ens hans "jag tänker på dig, skulle vilja va med dig" sms nå dig i ryggraden längre.

    Och till slut, du träffar den där mannen som många här inne på BT har gjort, även jag, som behandlar dig med full respekt, massor av kärlek och du är.. lycklig.

    Visst känner många som läser mitt inlägg nu igen sig i detta? kanske inte stämmer allt exakt som jag beskriver det men någorlunda.

    Och det är just det du förtjänar och INTE detta du tar emot nu!
Svar på tråden Ofrivillig älskarinna