Ofrivillig älskarinna

Ja.. det är verkligen delade åsikter och erfarenheter gällande mitt problem... Har själv grubblat hela dagen... väntar på honom nu.. han ska komma förbi bara för att ge mig en puss.... sen ska han väl hem till sitt antar jag.. känns för jävligt men det är så det är.. jag FÖRSÖKER att tänka på annat... försöker att intala mig själv att jag inte vill ha honom.. ändå så är han i mitt huvud hela tiden vad jag än gör... Han säger att det är likadant för honom... vilket jag hoppas men inte vågar lita på... Trots allt så e det jag som går och lägger mig ensam om kvällarna..

CeKe en fråga, du säger att du ställde ett ultimatum och att han valde sin tjej. Vad hände efter det, ärligt, träffades ni inte mer efter det eller fortsatte det ett tag till trots detta? Jag känner själv att jag är rädd just nu för att säga till honom att välja.... för jag vet inte om jag är beredd att förlora honom helt och hållet just nu :S

Jag hoppas att jag succesivt ska kunna tona ner mina känslor för honom...långsamt vänja mig vid tanken på att det är som det är.. kasnke naivt att tro att det ska fungera .. men... gud.. jag vill verkligen inte hela vår "story" ska ta slut just nu :S

Å andra sidan, så... blir det inte bra så som det är heller, innan jag visste om att han hade tjej så var allt väldigt lekfullt och roligt... men nu har allt blivit så allvarligt... mkt mer negativt... och negativa känslor...

Nej jag tror inte att han BARA älskar mig, jag vet att han är förvirrad och inte vet vad han vill. Han säger att han inte var beredd på att få såna känslor för mig, att han inte trodde det var möjligt att bli så tokkär nu... efter 5 år i ett förhållande... Och ja.. han har dröjt med att berätta sanningen.. och det var riktigt svinigt gjort.. jag försvarar inte det på något sätt.. men som jag skrev innan, det är inte tillräckligt för att jag bara ska kunna bli helt kall mot honom känslomässigt...

Och jag är fullt medveten om att jag inte har honom helt ut... men alternativet är att inte ha honom alls.. och.. ja.. du har säkert rätt i slutänden ändå jag BORDE DUMPA o gå vidare..

Cylt:

NEJ det känns inte ok, och självklart ingen bra känsla... men glöm inte att jag gick in i detta utan att veta att han hade någon annan... detta fick jag veta för ca 10 dagar sedan.. Hade jag vetat det från början hade jag inte suttit i denna situationen nu för då hade jag förhoppningsvis inte tillåtit mig sjlv att få de känslorna som jag har nu...

Jag har inte hunnit smälta det hela riktigt än, det har bara rullat på.... fruktansvärt MYCKET intensivare sen den dagen han berättde sanningen för mig..

Tack för de orden Chris24 och JA du har rätt i allt du skriver och jag är mycket väl medveten om det... fast vill gärna skjuta på det.. antagligen för att flytta fram det som är jobbigt.. Han säger att "det viktigaste av allt är att inte du mår dåligt" hur FAN ska jag INTE kunna må dåligt av detta säger jag då.. o då frågar han mig hur han ska kunna göra det lättare för mig, "kanske e det bättre att vi bara träffas som kompisar fram till att jag har bestämt mig, jag vill INTE att du ska känna dig som någon jävla älskarinna, komma i andra hand eller dyl" njaa säger jag då... det är liiiiite för sent att flytta tillbaka tiden sådär för min del...

JAG vill försöka pränta in i mig själv att jag inte vill ha honom, komma i balans, försöka vänja mig vid tanken o SEN bryta vår relation... vill undvika den värsta smällen helt enkelt... får se hur det går med det :P

Ja... det är lite rörigt just nu, jag har läst era inlägg och funderat... och det enda jag har kommit fram till än sålänge är att jag inte orkar ta några beslut just nu... Helt ärligt så vet jag inte sjlv om jag skulle vilja vara tillsammans med honom med tanke på hur han behandlar sin nuvarande flickvän... Jag ÄR jättekär men mitt förnuft säger helt andra saker än mitt hjärta... Känns som om jag VILL leva i förnekelse just nu.. njuta av stunden bara...

Morie, han berättade enligt honom själv för att han ville vara ärlig mot mig... (tss kan jag tycka) han menade även att han lika väl kunde hittat på en story om att det varit slut med att de nu bestämt sig för att pröva på nytt osv.. vet inte om han ville ha beröm för sin uppriktighet eller vad :S
Att jag skrev att han frågat om jag hellre ville träffa honom som kompis va väl inte riktigt så. Han sa att han inte ville jag skulle känna mig utnyttjad enbart för sex, så om jag gjorde det så ville han träffa mig o lära känna mig utan att ha sex.. TILLS ATT han tänkt igenom sitt liv...

Dagens funderingar... Jag frågade honom idag hur han skulle fira jul och nyår... han svarade utan att nämna sin flickvän, jag ställde frågan "var ska hon vara då" och då sa han ju att hon skulle vara med honom... jag va inte beredd på hur det skulle hugga till i magen på mig när jag ställde frågan o hörde svaret... jag har gått och varit lite halvkaxig här när jag pratat med mina kompisar... trodde inet det skulle göra så ont att höra det.. som jag eg är mkt väl medveten om.. men han nämner aldrig henne.. o ... det gjorde ONT i mig när han gjorde det... hemskt.. Han märkte hur jag tog vid mig och sa åt mig att inte prata om sånt som får mig att må dåligt... men.. fan.. det går inte att leva i förnekelse hela tiden heller... JAG vet inte vad jag vill med honom och det har jag sagt tidigare när han frågat mig... men... jag sa faktiskt åt honom idag att jag vill vara med honom, vara tillsammans med honom.. spelade ut hela registret och sa att jag älskade honom.. för det har han sagt till mig flera ggr tidigare även om jag inte svarat nåt tillbka... kan han "spela" mot mig... så kan jag mot honom.. känner att jag börjar bli ARG... börjar tänka på hur orättvist det hela är.. börjar undra om han någon gång har tänkt på att lämna henne... eller om han bara leker med mina känslor.. börjar få "elaka" tankar om att ifall detta går åt helvete för min del.. så kanske jag ska berätta för hans tjej... för.. varför ska han gå obemärkt förbi nåt som sårat mig så här mkt.. det är fan inte rättvist någonstans.. håller jag på att bli galen!? är det normalt att känna så här?!

ARG!!!

Jag är så sjukt ARG!!! Vill bara skrika o gråta... kunde inte låta bli att kolla upp vem hans flickvän va igår.. hittade lite på nätet... och såg att hon är 10 år yngre än honom..... fick panik av att se hennes namn osv.. MEN samtidigt.. va fan... 10 år yngre.. tydligen blev han gubbsjuk i tidig ålder.. Han ringde nyss o jag sa väl en del väl valda ord till honom.. så nu är vi nog ganska mkt ovänner.. men.. det är kanske lika bra det.. jag orkar verkligen inte må såhär längre.. och det känns som om jag tappat respekten för honom allt mer... vem fan tror han eg att han är?! Dax att växa upp..... ARG!!!

Skriver av mig lite igen.. funkar bra som terapi för mig, och era svar hjälper mig enormt mkt.. Nytt samtal idag.. JAG har börjat tänka att jag blivit grundlurad från början, att han inte alls varit kär i mig, att han sagt att han älskar mig för att få sex... och detta har malt i mina tankar de senaste dagarna.. Jag HAR varit jobbig mot honom, jag har skällt på honom, jag har gnällt... jag har sagt taskiga saker om hans flickvän... FÖR ATT jag själv känner mig enormt sårad SÅKLART... Jag trodde att vi va ovänner pga det jag skrev sist.. men.. igår när vi träffades va han nästan som vanligt... han sa dock åt mig att jag MÅSTE sluta tänka på sånt som får mig att må dåligt, att jag måste sätta stopp för "negativa tankar" tsss... mao... ser han sin flickvän som en negativ tanke haha ;)Han säger att jag numera tittar på honom med blickar som om jag hatar honom och vill döda honom.. Ja... så har det blivit... och något "oss" finns verkligen inte i framtiden.. och jag undrar om det någonsin varit hans tanke.. eller bara jag som gått rakt i fällan....

Vår situation är som sådan att vi kommer att träffas oavsett.. jag har bara så jävla svårt för hur jag ska hantera situationen... jag vill inte va ovän med honom, vill inte bråka med honom ... men... jag kan inte låta bli!!!!!!!!!!! Måste få ur mig allt jag vill säga... Jag leker fortf med tanken att kontakta hans tjej.. men... jag kommer själv bli lidande av det med tanke på att jag MÅSTE ha en "bra" relation med honom som funkar.... MEN den dagen när jag inte är beroende av den.. och den dagen kommer ju förr eller senare.. DÅ... fast känner jag mig själv rätt så... kommer jag berätta om tillfället kommer...