Varför säger man 'caketopper'?

Det där med bestman irriterar jag mig också på. Då kan man ju lika gärna börja kalla tärnan för bridesmaid, eller?

På samma sätt stör jag mig otroligt på att många verkar ha glömt bort hur lätt det är med genitiv-s i Sverige, man sätter helt enkelt på ett s, utan apostrof, i slutet av ordet/namnet - vid förkortningar används kolon.

Gallerian här bredvid där jag bor hade inte en "önskelista" inför jul i sin reklam, utan en wishlist och alltså inte en wish list som det egentligen ska skrivas. Ska man använda engelska kan man väl åtminstone se till att det blir rätt.

Jo, men du det är ju så mycket coooolare (!) om man har en titel på engelska, plus att man blir mycket mycket viktigare också...

I omgångar har svenskan inte varit fin nog. På Gustav III:s tid var franska på modet (i alla fall vid hovet). Vi har ju många franska låneord och många ord och uttryck från latinet. Så visst, ser man saken ur ett historiskt perspektiv är det som händer nu med engelskan inte så konstigt. Man kanske kan kalla det utveckling.

Det störta "hotet" mot språket idag är enligt min åsikt att det skrivna och det talade språket "går ihop" i allt högre grad. För mig är det ibland svårt att förstå en text som är skriven i talspråk, kanske är detta inte ett problem för en yngre generation?

T.ex. användandet av ordet dom, istället för de och dem, mej istället för mig, de istället för det, å istället för och, osv. Inga punkter, inga komman, ingen stor bokstav i början av meningar. För mig blir texten obegriplig.

Jag är ett insnöat fan av Jane Austens litteratur och kostymfilmsnörd - i sådan litteratur och film finns vad jag kan komma ihåg inte uttrycket bestman, utan endast groomsman. Kanske är det helt enkelt så att bestman är amerikansk engelska och groomsman är brittisk engelska (iaf från början).