• KatjaB

    Jobbande småbarns mammor, hjälp mig

    vi fick också våra barn tätt så jag var hemma rätt länge, nu är det ju inte riktigt samma sak kanske eftersom sambon är pappaledig med barnen istället och jag jobbar, men förutom den här biten att jag inbillade mig att de på något sätt inte skulle klara sig utan mig som är så oumbärlig (givetvis gick allt jättebra) så tyckte jag att det var rätt kul att börja jobba igen, få ha vuxna samtal och jobbarkompisar.
    Försök att koncentrera dig på det som är bra och ta en dag i taget.

  • KatjaB

    lite som jag då, att byta jobb gjorde en hel del för att tycka att det var kul att börja jobba igen


    Mirelle skrev 2010-02-08 21:00:25 följande:
    Vi fick våra barn tätt så jag var hemma i dryga tre år med ett snabbt mellanspel på jobbet innan den yngste kom. Jag trivdes verkligen inte på jobbet och kände som du, ångest och panik inför att börja jobba och lämna mina älsklingar till andra när det är jag som borde vara hemma och ta hand om dem. Min store var ju redan inskolad och STORtrivdes på dagis och tyckte att det skulle bli kul att få vara på dagis längre än förut. Även min lille kille älskar att vara på dagis. Båda två är väldigt sociala. Så på den biten har jag haft tur. Jobbet då, jag vantrivdes något fruktansvärt och jag bestämde mig för att jag inte skulle tillbaka. Så jag fick tjänstledigt i tre månader för att prova annat jobb och nu har jag sagt upp mig på mitt gamla och har ett jobb jag trivs väldigt bra med. En chansning var det men sambon stog bakom mig i detta och tyckte att jag måste chansa för att jag skulle må bra igen.
Svar på tråden Jobbande småbarns mammor, hjälp mig