Mannen i mitt liv är en gift syrian..

Har ingen som helst erfarenhet, men förstår att det måste vara hur jobbigt som helst. Hopplöst rent ut sagt. Men jag hoppas det löser sig till det bästa för er båda!

Självklar finns det hopp. Alltid lika tragiskt att höra om anordnade bröllop och familjer som hindrar medlemmar från att leva ett eget liv. Om jag vore er skulle jag vända mig till någon för rådgivning. Speciellt om det finns risk för att det kan övergå från hot och förföljelse till våld. Vad gäller hans fru så tycker jag att 1 års tid är otroligt lång tid att vara otrogen. Arrangerat eller inte arrangerat bröllop så är det fel och kränkande mot henne. Jag hoppas för hennes skull att hon inte har några starkare känslor för den här mannen :/

Sök rådgivning, det finns en hel del rådgivare som hjälper män och kvinnor som riskerar att råka uit för hedersrelaterat våld. Vilket det skulle kunna bli om de anser att han drar skam över familjen genom att skilja sig. Många av mina vänner är homosexuella invandrare och det är två av dem som fått fly sin familj för att aldrig återvända och aldrig träffa dem igen. Tragiskt och sorgligt men det är en verklighet för många. Men jag hoppas ni kan hitta ett annat alternativ.

Lycka till :)

Tack för era svar! Det känns skönt att det är någon som lyssnar :)

Jag har tänkt på någon form av rådgivning. Det känns som det enda sättet just nu. Och att man kanske där igenom kan få kontakt med någon som varit i liknande situation. Eller om vi helt enkelt måste tvingas att gå åt skilda håll. Men det känns så sjukt att man lever i en värld där man inte har rätt att få vara med den man älskar. Och älska den man vill..

Förstår att det är tungt :/
Tyvärr finns det inte så mycket om hedersvåld mot män, eller stödorganissationer utformade för män, annat än då homosexuella män. Jag skulle ta kontakt med hälsocentralen/kommunen för att få infrmation om vad det finns för stöd att få. Och leta på nätet efter stödgrupper, hemsidor och organissationer :)

jo man får skilja sig om man tvingats till giftemål. Men jag har en ganska stark känsla av att hans fru kommer att förneka detta då hon inte vill lämna honom och vi båda måste delta i någon form av utredning för att han ska kunna få ett godkännande om skiljsmässa. Så det är i princip omöjligt. Han kan skilja sig enlig lagen och skriva på papper. Men han står då fortfarande skriven som gift i kyrkan och det innebär att han och jag inte kan gifta oss i framtiden. Om vi inte lovar inför prästen att vi endast kommer leva som "bror och syster" i förhållandet, dvs inte ha någon sexuell relation.

Enligt svensk lag (för de är väl svenska medborgare?) får de skilja sig, även om processen blir något längre när ena parten inte vill skilja sig.
Men sen om familjen ställer till med problem/hotar etc. så finns det inte så mycket att göra, tyvärr. Brott måste begås innan polis kjan ge stöd, det är egentligen sjukt med tanke på vilka problem främst kvinnor har som tvingats in i äktenskap har... Speciellt när de försöker skilja sig.

Jo dom är svenska medborgare men dom är också katoliker. Dom gifte sig i Jordanien (innan hans fru kom till sverige) och sedan gifte dom sig i sverige igen för att få det "lagligt" eller vad man ska kalla det. Han kan skilja sig enligt lagen, men som sagt så måste den katolska kyrkan godkänna det för att vi ska kunna gifta oss i framtiden. Annars står han fortfarande som gift i kyrkan. Och den katolska kyrkan tillåter inte skiljsmässor om det inte sker av en väldigt stor orsak som att man tvingats in i giftemålet, vilket det inte är i detta fallet, inte helt i alla fall. Dom gifte sig inte av kärlek utan av tradition för att deras föräldrar ville det, för att hedra dem kan man säga.

Det finns också det alternativet att han går ur kyrkan.
Men för många vore det som att säga upp+ sin tro, även om många skulle förstå orsaken.
Men som sagt, ta kontakt med någon som kan hjälpa er och som ni kan ha samtal med för att må bättre :)

Ja, jag har tänkt på det med. Om ett alternativ skulle vara att han gick ur kyrkan. Men som du säger, han är väldigt troende så jag tror knappast han skulle gå med på det. Ja det är nog bäst att försöka prata med någon.

Min bästa vän var i samma sits som du....hon träffade en kille från turkiet som var gift .....han skilde sig och det var struligt värre och dom förhörde han och han fick söka skilsmässa hos någon högre uppsatt i deras kyrka osv.
Men han säger att det var värt allt....min kompis och han har levt ihop över 10 år nu och har 1 son.

åh vad skönt att höra! Du vet inte om han blev tvungen att lämna sin familj bakom sig? Och i fall han gjorde det, om han har någon kontakt med dom idag?

Det låter som en knivig situation..

However, you've laid your hands on a married man. Let him go, show a bit of respect for his wife and start over. Att vara utsatt för otrohet (även om det visar sig nu att han inte älskar den kvinna han är gift med) är inte något man önskar anyone.

Eller?

han behövde inte lämna sin familj och dom har hela tiden haft en bra relation. det var väl några hårda ord just när allt hände men han var ju deras son så när dom märkte att min kompis var den han ville leva med så stöttade dom han.

Okej, vad skönt för hans del! Inte alla gånger det går så bra.

Love2010, det är inte så att vi gör det för skojskull direkt. Vi har försökt gå skilda håll ett antal gånger men vi känner båda två att vi inte är lyckliga på det viset. Visserligen är vi inte lyckliga på detta viset heller. Men vi vill gärna se och försöka, så vi vet att vi gjort vad vi kunnat. Och tro mig jag mår inte bra över hela situationen med hans familj och hans fru, det gör ont i mig att dem blir så sårade. Men det är endå ett val han har gjort med.

Jag förstår inte men jag kan tänka mig att det är väldigt jobbigt. Kärleken rår man ju egentligen inte över men han är ju trots allt gift... jag hoppas att det löser sig för er..

*kram*

Hej Aywen,

Låter inte alls skoj det här men jag vet vad du går igenom, det är verkligen tufft.

Dock ska du veta att han kan skilja sig ur den katolska kyrkan, han är mannen och då är det lättare och "få lov" att skilja sig, det är lite muslimsk vis där, om mannen säger "jag vill skiljas" så skiljer dem, fast vi har inget med att han måste betala frun osv osv, han kan gå dit och prata med prästen eller høgre upp "baba" så får han be om hans hand och välsignelse før att få skiljas, det anses mer "ok" att mannen får skilja sig nämnligen. Gør det dock i Sverige, skit i Jordanien, även om dem står som gifta där så sker inget i Sverige, ni kan gifta er här ändå så länge ni är skilda här också och i Sverige vet vi alla att skilsmässa tar inte lång tid.
I Jordanien, och tro mig på denna, kan det ta upp till 10år innan han kan skiljas och innan namnen ens førsvinner.
Jag står fortfarande på pappas namn i Libanon och ändå har jag bytt efternamn till mammas och mamma skiljde sig efter måååååånga om och men (och massa pengar såklart,va annars i dem länderna) och blev borttagen ifrån hans namn där.
Men barnen står alltid kvar, även om jag gifter mig där nere så kommer hans jävla namn ändå in på mitt pass och papper. Så jävla førbannad gær det mig faktiskt.

Vet du? I värsta fall så får han faktiskt skita i den katolska kyrkan och gift er i den Svenska kyrkan bara om skilsmässan går igenom, då tycker inte jag det är värt det längre liksom. Om ni verkligen älskar varandra så mycket så va gør en kyrka och stå i vägen? Førstår du mig?

Ang hans familj, jag vet inte hur deras førhållande är men om dem är typiska syrianier så kan bandet førsvinna, dem kan anse att han drar "skam" (skriver inom kanin øron før det är løjligt att man skulle tycka det om du førstår mig) genom att gifta sig med en svensk eller bara någon icke syrian, dem är väldigt speciella dem där syrianierna när det gäller giftemål och med vem, libanes/syrian är oftast "ok" men även där kan det tom. krångla, tro mig.
Och då får han väl se om han pallar det eller inte? Om ni kan gå vidare med eran liv ändå? Om er kärlek øvervinner detta så att säga?

Lätt før mig på andra sidan att säga vad som, ni gør ju absolut som ni kan och orkar, igen, jag vet inte hur han är eller hans familj. Dem kanske är hårda i børjan men vem vet, vänder när dem ser hur äkta det är mellan er?

Lycka till tjejen!

Hej Chris24!

Tack för ditt svar! Känns skönt att höra någon som tycker likadant som jag vad gäller kyrkan. Jag känner så att kärleken står högre än kyrkan och om vi verkligen vill vara med varandra och är villiga att kämpa, då ska det inte vara ett hinder. Dock är jag inte troende som han är så jag måste därmed ha överseende för hans skull. Men tids nog kanske han inser att det är det enda sättet. Just nu känns det mest som att man försöker kringå allt och försöker hitta den lättaste och minst smärtsamma lösningen, men jag tror knappast att det finns någon i en sånhär situation.

Hans familj är väldigt hårda då han är den enda sonen av 7 systrar och den yngste i familjen med. Så han har många på sig som säger vad han ska och inte ska göra. Men som du säger så är han trotts allt man endå, vilket borde göra skillnad än om han hade varit tjej.

Jag tror vi behöver prata igenom det här väldigt mycket. Det är ett stort steg för honom att behöva lämna sin familj och släkt och det är det som gör mig mest ledsen. Det känns som att jag tar honom ifrån hans familj, även om det är hans eget val. Vi har en lång väg framför oss.

Åter igen tack för ditt och era svar! Det känns jätte skönt att kunna prata av sig!