Mannen i mitt liv är en gift syrian..

Tack för era svar! Det känns skönt att det är någon som lyssnar :)

Jag har tänkt på någon form av rådgivning. Det känns som det enda sättet just nu. Och att man kanske där igenom kan få kontakt med någon som varit i liknande situation. Eller om vi helt enkelt måste tvingas att gå åt skilda håll. Men det känns så sjukt att man lever i en värld där man inte har rätt att få vara med den man älskar. Och älska den man vill..

jo man får skilja sig om man tvingats till giftemål. Men jag har en ganska stark känsla av att hans fru kommer att förneka detta då hon inte vill lämna honom och vi båda måste delta i någon form av utredning för att han ska kunna få ett godkännande om skiljsmässa. Så det är i princip omöjligt. Han kan skilja sig enlig lagen och skriva på papper. Men han står då fortfarande skriven som gift i kyrkan och det innebär att han och jag inte kan gifta oss i framtiden. Om vi inte lovar inför prästen att vi endast kommer leva som "bror och syster" i förhållandet, dvs inte ha någon sexuell relation.

Jo dom är svenska medborgare men dom är också katoliker. Dom gifte sig i Jordanien (innan hans fru kom till sverige) och sedan gifte dom sig i sverige igen för att få det "lagligt" eller vad man ska kalla det. Han kan skilja sig enligt lagen, men som sagt så måste den katolska kyrkan godkänna det för att vi ska kunna gifta oss i framtiden. Annars står han fortfarande som gift i kyrkan. Och den katolska kyrkan tillåter inte skiljsmässor om det inte sker av en väldigt stor orsak som att man tvingats in i giftemålet, vilket det inte är i detta fallet, inte helt i alla fall. Dom gifte sig inte av kärlek utan av tradition för att deras föräldrar ville det, för att hedra dem kan man säga.

Ja, jag har tänkt på det med. Om ett alternativ skulle vara att han gick ur kyrkan. Men som du säger, han är väldigt troende så jag tror knappast han skulle gå med på det. Ja det är nog bäst att försöka prata med någon.

åh vad skönt att höra! Du vet inte om han blev tvungen att lämna sin familj bakom sig? Och i fall han gjorde det, om han har någon kontakt med dom idag?

Okej, vad skönt för hans del! Inte alla gånger det går så bra.

Love2010, det är inte så att vi gör det för skojskull direkt. Vi har försökt gå skilda håll ett antal gånger men vi känner båda två att vi inte är lyckliga på det viset. Visserligen är vi inte lyckliga på detta viset heller. Men vi vill gärna se och försöka, så vi vet att vi gjort vad vi kunnat. Och tro mig jag mår inte bra över hela situationen med hans familj och hans fru, det gör ont i mig att dem blir så sårade. Men det är endå ett val han har gjort med.

Hej Chris24!

Tack för ditt svar! Känns skönt att höra någon som tycker likadant som jag vad gäller kyrkan. Jag känner så att kärleken står högre än kyrkan och om vi verkligen vill vara med varandra och är villiga att kämpa, då ska det inte vara ett hinder. Dock är jag inte troende som han är så jag måste därmed ha överseende för hans skull. Men tids nog kanske han inser att det är det enda sättet. Just nu känns det mest som att man försöker kringå allt och försöker hitta den lättaste och minst smärtsamma lösningen, men jag tror knappast att det finns någon i en sånhär situation.

Hans familj är väldigt hårda då han är den enda sonen av 7 systrar och den yngste i familjen med. Så han har många på sig som säger vad han ska och inte ska göra. Men som du säger så är han trotts allt man endå, vilket borde göra skillnad än om han hade varit tjej.

Jag tror vi behöver prata igenom det här väldigt mycket. Det är ett stort steg för honom att behöva lämna sin familj och släkt och det är det som gör mig mest ledsen. Det känns som att jag tar honom ifrån hans familj, även om det är hans eget val. Vi har en lång väg framför oss.

Åter igen tack för ditt och era svar! Det känns jätte skönt att kunna prata av sig!