Cantaton, det tog ett antal uppdateringar, men sedan fick jag äntligen syn på din annons! Vad bra! Och vilken fin hemsida!
Måste kolla igenom den mer noggrant en annan dag, för nu orkar jag bara inte. Har varit en lång helg då vi hälsat på släktingar jag knappt visste att jag hade i Portland. Och imorgon är sista dagen i Seattle innan vi åker till Hawaii. Så godnatt med er, fast jag vet att det är godmorgon i Sverige!
Fjosok, fina klänningar! :)
Godmorgon! Eller morgon och morgon... klockan är ändå halv elva här. Hinner inte skriva så mycket men jag försöker läsa. Jag drömde faktiskt om er i natt, konstigt va? Jag har ju aldrig träffat er... Det var något ganska virrigt om att vi hade en BT-träff och Cantaton var med och Fjällis och Heloise, sedan är det lite luddigt.
Heloise, klart du ska söka jobbet, du har ju verkligen allt att vinna och ingenting att förlora! Kul med shoppinglyckan också!
*vinkar till Sonja och Aleta*
Lillabruden, jag vet precis vad du ska göra mot din vinterdepression... åk till Hawaii! 
Hawaii, eller i alla fall Oahu som jag är på (den mest befolkade ön där Honolulu ligger) är amerikanernas Teneriffa. Att resa hit inklusive hotellpaket är ganska billigt från USA. Vårt hotell ligger i Waikiki som nästan alla andra, mitt i smeten alltså, och är helt fantastiskt till det pris vi betalat! Stort, fräscht rum med välutrustat kök. Jättebra service i receptionen, man kan fråga dem om allt!
När man väl tagit sig hit är livet enkelt, väldigt turistanpassat. Och ganska dyrt. Inte att äta ute, men att handla mat i mataffär t.ex. är jättedyrt... (men vi är lite sparsamma och gör så ändå, därför ville vi ha kök).
Men trots att jag är i turistparadisenas turistparadis, måste jag också göra ett litet ego-gnäll-inlägg... Det är så att jag är så hemskt ängslig. Jag blir nervös för allt och är superhypokondrisk. Jag har en del matnoja på grund av mina allergier mot nötter och jordnötter, och här är jag nojig med allt jag äter, även om det typ bara är pasta!
Flygresan hit var jobbig för de serverade jordnötter på planet och jag hade inte sagt till om det i förväg för jag visste det inte. De flesta europeiska flygbolag har slutat med det. Det gjorde att jag satt och hade ångest i ett par timmar, och inbillade mig än det ena symtomet, än det andra. Jag kan vara så med min allerginoja, men nu var det extremt! Och jag sa till min pojkvän då att ångest dröjer kvar i kroppen i ett par dagar, så ängsligheten jag hade de första dagarna här skyllde jag på det, och det blev bättre efterhand.
Men nu har jag fått en konstig grej; min tunga och insidan av munnen är alldeles ömma. Det har kommit mer och mer sedan vi kom hit, och verkar fortfarande byggas upp. Tungan svider, som om man ätit _alldeles_ för mycket sura godisar, smaklökarna jättesvullna så tungan är helt prickig (men inga blåsor), och insidan av kinderna är också liksom "sträv", som om slemhinnan är lite svullen. Har någon av er en aning om vad detta beror på? Det verkar inte vara kopplat till något jag äter.
Och att ha en svidig mun är väl ingen fara alls egentligen, jag borde bara njuta av semestern, men än en gång triggas min ängslighet (fast inte lika mycket som av tanken på jordnötter). Vad gör man åt det? Jag har aldrig varit såhär när jag var yngre och nu: värsta psykfallet. Alltså, jag går inte runt och är konstant orolig, utan jag har det ganska bra, men sedan kommer då och då orosattackerna.
Jaja, om man inte har några problem får man väl skapa sig några... Men tack ni som orkade läsa, jag behövde skriva av mig.
Tack så mycket Aleta, lillabruden och dfk för support!
Lillabruden, jag tänkte också först som du att det berodde på stress och hormoner i svaj. Men efter att ha googlat runt lite är jag nästan helt säker på att jag har B-vitaminbrist. Det stämmer så himla bra, inte bara symtomen; jag är ju vegetarian, och hemma brukar jag äta vitamintabletter men inte nu på resan. Dessutom är maten i USA mycket mer processad = mindre B-vitamininnehåll. När jag var liten fick jag b-vitamin av en läkare minns jag, så jag kanske har anlag... Så nu har jag varit och köpt B-vitaminkomplex, ska se om det inte blir bättre snart!
Min oro har också lagt sig lite nu, men blossar upp lite då och då. Den är egentligen separat från problemet med munnen. Ibland funderar jag på om jag kanske borde gå till en psykolog kanske... Å andra sidan, psyket måste väl få gå upp och ner som allting annat? Eller?
Det här med att skriva CV är alltid svårt... Jag brukar försöka tänka på att hålla det koncist och bara ta med de meriter som är mest relevant för detta jobb. Det ser inte bra ut om man väldigt uppenbart har ett standard-CV eller -brev som man skickar till varje arbetsgivare. Okej, det mesta är ju samma såklart, men jag brukar ändå gå igenom och anpassa det lite. Vissa säger att ett CV inte ska vara mer än ett A4. Det fixar jag inte, men jag brukar hålla mig under 2 A4 iaf, alltså ett dubbelsidigt. 
Men jag har en ganska luftig layout, liksom, ett CV är inte rolig läsning ändå så det är lika bra att underlätta så mycket som möjligt för arbetsgivaren.
Lycka till iaf med båda jobbsöken Heloise! Och även fast det kan kännas pinsamt, låt flera personer läsa igenom innan du skickar iväg!
Men vad härligt Cantaton! Du ska se, det här blir värsta uppsvinget! Jag sa ju att det hade vänt!
Vi har plus 27... 
Vet du, jag tror faktiskt att det var B-vitaminen, åtminstone så blev det genast mycket bättre sedan jag började äta tabletter (för två dagar sedan).
Men didis, du kan ju munnar? Har du erfarenhet av b-vitaminbrist?
Haha, jag också!!!
Aleta, arborister eller andra som jobbar i träd har ju sådana liftar... Det kanske finns i Gula sidorna?
