Tantvarning för 7:e gången

Jag är också lite ledsen ikväll. Imorgon åker jag hem till Sverige igen.

Det borde vara lättare nu än när han åkte hit; då visste jag inte när vi skulle ses igen och nu vet jag att det bara är två månader kvar tills han kommer hem. Samtidigt är jag mer medveten om att det inte är säkert att det räcker att man tycker om varandra för att hålla ihop förhållandet över stora avstånd och tidsrymder. Det har ju gått bra hittills, men... inte helt självklart alla gånger.

Får jag bara komma hem till min egen trygga säng kommer livet att te sig ljusare, det vet jag, men just nu känns det riktigt jobbigt faktiskt. Gå upp imorgon, ta bussen in till stan, ta tåget ut till flygplatsen, checka in, vänta i två timmar (varför de nu vill att man gör det), flyga i massor av timmar... Tungt, tungt, tungt.

Godkväll tanter!

Nu är jag äntligen hemma i Sverige igen! Jobbade första dagen idag! SÅ skönt att vara tillbaka. Och det har varit så trevligt för mig att komma till jobbet idag, och sjunga med kören! Det var många som blev glada att se mig och det var så underbart roligt att märka, och jag blev förstås jätteglad att se dem!

Men ändå sitter jag här och har en jobbig kväll. Alltså jag vet inte vad jag ska göra med mig själv riktigt... Jag åt något tidigare idag som jag fick en liten allergisk reaktion på, kinderna blev svullna på insidan. Ja, och så fick jag en allmänt jobbig reaktion i kroppen, allting känns liksom fel. Jag vet verkligen inte alls vad jag kan ha fått i mig, både skumt och läskigt.

Det borde ju vara överspelat nu, sådär åtta timmar senare. Men jag har kvar värsta stresshormonerna i kroppen och jag vet inte vad jag ska göra åt det! Jag behöver verkligen, verkligen äta och sova. Har inte ätit på åtta timmar och inte sovit på 21... (jetlag). Klart det känns konstigt i kroppen då! Men när munnen fortfarande känns "fel" så blir jag bara mer uppjagad när jag försöker äta, och jag kan inte varva ner nog för att sova!

Argh, sånt moment 22! Jag fattar inte varifrån allt det här kommer, varför jag är så orolig. Livet är ju rätt bra just nu? Varför får jag stressreaktionerna nu? Jag känner mig så dum också som ställer till det såhär för mig själv. Ursäkta ännu ett egoinlägg, behövde bara skriva av mig...

KRAM till alla med mer verkliga problem än jag!

Alltså jag har tydligen jetlagen from hell. Har fortfarande inte kunnat somna, så nu har jag inte sovit på nästan 27 timmar. Och börjar bli pigg! :-O Lite mer balanserad nu än i natt i alla fall, men det är väl inte så konstigt att man får lite psykbryt av denna sömnbrist...

TACK Aleta, Sonja, Passion, dfk och Liz!

I natt har jag äntligen, äntligen fått sova lugnt! Känner mig som en ny människa, fast på ett bra sätt. Och så är det ju så vackert väder!

Fjosok, varför så dramatisk? Varför måste du prompt bestämma dig hur resten av livet ska se ut? Visst, när man gifter sig bestämmer man sig för att vara ihop resten av livet, och det är klart att man hoppas på det, men de flesta har nog ändå en medvetenhet om att vad som helst kan hända. Men visst, om det känns bra för dig, är det väl bara att gratulera!

Alla hjärtans dag-kramar till alla!

Nja, det hör till både min världsåskådning och mitt yrke att jag inte tror på determinism... Allting handlar om sannolikheter. Det är mindre sannolikt att vissa personer "blir gifta", men det innebär inte att man på förhand kan säga att ingen av dem kommer att bli det.

Jag tror också på att människor förändras över tid, så jag kan inte med bestämdhet hävda hur jag kommer att vara eller tycka eller känna om tio år eller tio minuter, men jag kan ju säga hur jag tror att det kommer att vara och sedan kan jag, om jag vill, kämpa så mycket som möjligt för att det ska bli så. Jag antar att ditt beslut innebär att du inte längre aktivt kommer att sträva efter att bli gift, och det är nog bra. Men jag ser inte poängen med att aktivt motverka att du gifter dig, bara för att hålla dig till ditt beslut. Man måste väl få ändra sig?

Jag vet dock hur himla skönt det kan vara att fatta ett avgörande beslut, att lämna något bakom sig! En gång bestämde jag mig för att aldrig ha kontakt med min pappa igen och det var jätteskönt och jättesorgligt. Sedan gick det väl tre månader innan han hörde av sig nästa gång, men vid det laget hade jag hunnit få den känslomässiga distans jag behövde och det räckte. Alltså har du mitt stöd i ditt beslut (vad det spelar för roll); jag litar på att vet vad som är rätt för dig själv just nu, och det faktumet ändras inte av att du någon gång kanske ändrar dig i äktenskapsfrågan.

Härligt jobbat Aleta!

Och Heloise, att du skrev ett tal på tio minuter! Jag är djupt imponerad.

Passion, gick det bra med skidorna?

Oj, här har det skrivits! Har varit internetlös i några dagar...

Liz, STORT GRATTIS till lille Dexter! Så underbart!

Och Heloise, grattis på födelsedagen! Panzer, bra jobb i nazi-tråden...

Bruttan, jag gillade Idun, vackert och ovanligt! (Haha, trots att det betyder Umeå Folkets Hus i min värld!) Fast Elvira är också jättefint!

Aleta, vilket jävulskap du har med huset!!! :-O Och hästen! Du är en riktig hjälte som kämpar dig igenom detta!

Åh, vilket fint inlägg! Precis så är det ju, men man glömmer det ofta...

Alltså... möblemanget kan ju alltid behöva uppdateras. Du ids inte lägga upp en bild kanske?

De var inte riktigt vad jag behöver, men hoppas du får dem sålda snart! Jag tror förresten att den randiga tapeten är likadan som den jag hade i vardagsrummet i min förra lägenhet.

Ja, men vet ni! Jag har tänkt ut en affärsidé. Maria bebådelse. Vi äter våfflor och firar den gudomliga befruktningen (typ). Visst är det enda firandet av fruktbarhet under kyrkoåret?

För jag tänkte att det borde man kunna lansera som en sexigare Alla hjärtans dag! Alla hjärtans är så puttenuttigt. Då firar man förälskelsen. På Maria bebådelse kan vi få fira passionen! Ge bort sexiga presenter och uppvakta på ett vuxnare sätt än med godis och nallebjörnar... Och så behöver man inte hymla med vad man är ute efter!

Nu behöver vi bara ett klatchigt namn! Jag och syrran satt och diskuterade det igår. Alla äggstockars dag? Alla pungkulors dag? Låter inte så himla sexigt...

Hej mina kära tanter!

Längesedan jag skrev i tråden... har varit en låg period för mig. Men jag blev glad när jag läste om böckerna och blompojkens läsning. :) Väckte fina minnen om hur mycket jag själv älskade Narniaböckerna när jag var liten...!

Cantaton, hoppas verkligen att du snart känner dig bättre. Jag tror att du haft alldeles för mycket på en gång i ditt liv, och att tiden kommer att vara läkande för dig.

Sonja, grattis i efterskott! Och bruttan, vad spännande det är att följa grodans utveckling!

Kramar till alla!

Tack Aleta, dfk, Mittiprick och Blomman!

Och blomman, så hemskt sorgligt att du fick en blödning. Det gör ju att mina problem bleknar i jämförelse (vilket nog är bra för mig). Jag lovar att hålla tummarna ännu hårdare nästa gång!

Om mig själv, så vet jag inte riktigt vad jag ska säga, annat än att jag är onormalt rädd och ängslig och ångestfylld för allt och inget. Påverkar matintag i synnerhet och jag är så less på det nu. Har för första gången i livet ringt en psykolog, eller nästan - jag tänkte gå till psykologiska institutionen, och träffa en sistaårsstudent på psykologprogrammet. De ska ha ett möte om mig och så hör de av sig inom en månad... Jag står nog ut. Jag hoppas också att det blir bättre när min pojkvän kommer hem från USA om en vecka.

Idag har varit en ganska bra dag, men just nu sitter jag och huttrar på jobbet, inte av kyla, utan av obestämd rädsla i maggropen. Det är fan så jobbigt. Någon som känner igen sig?

Hej Heloise!

Jo, jag önskar också att jag hade ett mer konkret problem att lösa. Då kunde jag ju bara oroa mig för det. Eller så vore det värre...

Men oroskänslan måste ju konkretiseras i orostankar, och för mig handlar det om allergi. Jag är allergisk mot jordnötter och nötter, men jordnötsallergin är troligen värre. Har fått en allvarlig reaktion en gång för tolv år sedan. Bär omkring på en adrenalinspruta sedan dess. Jahapp, inget värre än att undvika att äta nötter då. Borde det vara.

Men istället lever jag i verkligheten där ALLT kan innehålla spår eller ge upphov till korsreaktioner, där ALLA situationer kan innehålla nötter, och det räcker med INGENTING för att få en reaktion och det är ingen säkerhet att man inte fått en allvarlig reaktion innan för det kan komma ändå. Googla om jordnötsallergi om ni vill, det är det som står på de här sidorna, medline eller vad de kan heta.

Ganska tacksamt för mina orostankar att konkretiseras i detta, med andra ord... och jag blir så nervös att jag knappt kan äta, och har följdaktligen gått ner i vikt. Det är ju fullkomligt hispigt och jag hör det själv! Så mycket annat man kan drabbas av! Och min allergi är kanske inte ens så himla allvarlig, jag menar, om jag inte fått någon fler allvarlig reaktion på tolv år?!

Samtidigt har jag ju kunnat leva rätt normalt fram till nu, så jag vet att det inte bara handlar om nötter, utan att min allmänna oro har startat min nya allergifobi. Ja, ni hör ju att jag behöver hjälp, är värsta psykfallet...

Haha Heloise, efter detta behöver du nog inte oroa dig över att dina inlägg skulle vara ego.

IIIIHHHH, Heloise, säg inte sånt till mig!!!

Muskot är en sån sak som jag har bestämt mig för att jag tål, för det är visst ingen nöt egentligen. Fast andra o-nötter är jag ändå försiktig med. Det är rätt mycket som innehåller muskot, tortellini t.ex., och det har jag ju alltid tålt... Men min rädsle-röst i huvudet säger åt mig att det inte är någon garanti.

Men tack för din tröst. Jag menar, alla möjliga hemskheter kan ju drabba en egentligen, sånt kan man ju inte gå omkring och tänka på, då blir man lika knäpp som jag.

Tack, söta du! Jag tror nog att det ska vara lugnt. Fast ibland oroar jag mig för korsreaktioner med stenfrukter också...

Haha, ja, om man ska köra google translate är det viktigt att stava rätt till att börja med...

Tack för alla stöttande ord!

Det här med drömmar... Jag hade helt normala drömmar i natt. Minns inte riktigt vad det var, men jag vaknade och insåg att jag hade sovit normalt och att det var länge sedan. Konstigt. Hoppas att det betyder att det är på väg åt rätt håll för mig.

Core (så brukar det heta på mina gym) hade jag tänkt att jag skulle köra innan sommaren! Det är väldigt tacksamt att göra hemma på en matta också. Alltså, träning är ju bra för kropp och knopp, och att röra på sig i allmänhet, men jag har så svårt att få i mig tillräckligt med mat när jag inte mår bra, pga allerginojan i synnerhet. Har tappat i vikt. BMI 19 är väl ingen större fara iofs, men vill inte tappa mer... så jag har dragit ner på promenaderna. Är det bra eller dåligt tror ni?

Inte lugna drömmar du har! Ifall de inte är besvärliga för dig, måste det vara kul att drömma så spännande!

Mina drömmar har ofta humor. Ibland vaknar jag och skrattar. Det är också härligt.