Orkar inte med hans släkt eller över reagerar jag?! (långt!)

Jag är rätt blyg av mig, speciellt förr. Det tog 1 år innan jag åt middag tillsammans med "svärföräldrarna". Ni kan alltså tänka er hur sjukt blyg jag var i början av vårat förhållande.

Jag har aldrig fått riktigt bra kontakt med sambons mamma, hon är inte heller så pratglad av sig om man säger så. Men nu är det självklart inte så längre. Nu kan vi småprata, men det är inte mycket. Hon hör ganska dåligt så jag är lite rädd för att prata med henne ifall hon inte hör vad jag säger, kan bli lite pinsamt. Men jag har som ingenting emot henne alls, utan vet bara inte vad hon tycker om mig.

Men hans syster är alldeles för pratglad, hon säger exakt vad hon tycker, åt vem som helst och när som helst. Jag brukar bli väldigt irriterad, men vill självklart inte säga någonting åt henne, utan jag håller det inne.

Har hört tidigare att hon tycker att jag är bortskämd och att jag inte bryr mig, jag betalar ingen hyra osv. Visst, jag är bortskämd när det gäller pappas sida. Mamma och pappa särade på sig redan innan jag föddes och har därför inte varit hos pappa ofta alls. Men när jag väl varit där som både liten och vuxen så har jag oftast fått en summa pengar för att jag ska ta hand om mig, eftersom att vi bor ca 30-40 mil ifrån varandra så träffas vi väldigt sällan.

Och idag fick jag höra av en vän till mig, som även är nära vän med min sambo och hans föräldrar och syskon, att hans bror tycker att jag inte är väluppfostrad och är väldigt grov i orden. Jag blev väldigt irriterad när jag fick höra det här! Enligt mig själv stämmer det inte, min mamma vet knappt att jag svär(!) och hon har aldrig tillåtit svordommar.
Jag vet inte vart han har fått detta ifrån?
Visst, en gång när vi var hos svärföräldrarna så var han där och hade även besök av hans ex (som är knäpp) och hennes nya pojkvän (som hon är otrogen mot).. Och då var min sambos bror tvungen att kläcka ur sig: "du ser ut att vara gravid hörru, har du lagt på dig lite kanske hehehehe" Blev irriterad och gav tillbaka: "kanske det, men jag är inte den enda som ser ut att vara gravid i det här rummet".

Nu tycker ni säkert att jag över reagerar med detta, men kan inte sluta tänka på det. Vill heller inte ringa och förhöra hans bror precis, skulle bara vara pinsamt nästa gång vi träffas.

Vill bara släppa dom, släppa hela släkten känns det som. Hur ska det gå den dagen jag och min sambo gifter oss? Känns inte roligt att man inte är omtyckt av sambons släkt!

Jag ber omursäkt ifall det blev långt och kändes meningslöst att läsa, men ville skriva av mig.