Orkar inte med hans släkt eller över reagerar jag?! (långt!)

Jag vet hur du känner det, tro mig. Jag kan också haka upp mig på saker folk har sagt och BMs släkt är inte alltid så finkänslig. (efter julen var jag så trött på vissa av dem att jag funderade på att inte ta deras efternamn). Något som varit hjälpsamt för mig har varit att be personer i min närhet att inte berätta för mig om någon sagt något dumt om mig såvida det inte är något jag verkligen måste konfrontera (typ rena lögner). Ibland säger folk saker som de egentligen inte menar eller spetsar till historier. (Hur vet man egentligen att det man får höra i andra eller tredjehand verkligen stämmer med vad som egentligen sades?) Jag brukar också försöka fundera på hur mycket tid jag tror att de här personerna lägger ned på att fundera över mig och vår relation och där brukar svaret bli att de förmodligen knappt ägnar mig en tanke fastän jag grubblar mig sönder och samman över nån detalj.

Det är svårt att inte tänka på vissa grejer men mitt tips är att försöka göra något annat som gör det omöjligt att grubbla samtidigt.

Det viktigaste är ju att du och din kille har det bra. Inte behöver ni väl umgås med hans släkt så mycket? Begränsa det så det blir uthärdligt. Om systern är värst så kanske ni kan hälsa på när hon inte är där?