En fråga till dem som har föräldrar som är med och betalar.

Min familj (bruden sida) kommer ge oss ca 70 000sek, ca 1/3 av hela kostnaden. 20 000:- är öronmärkta till min klänning som mamma betalar resten får vi fördela hur vi vill.

Han familj har inte erbjudit något och när jag frågar min sambo om han tror att de kommer att erbjuda något säger han att han inte tror det.

För mig känns det jättekonstigt att de inte erbjuder (med tanke på att de har det väldigt gott ställt). Men vi kommer inte be dem. Antigen vill de hjälpa och då erbjuder de eller så gör de inte det.

Håller med! En stor kram, några fina ord och ett tackkort tycker jag är rätt. En present för attt tacka för en present känns inte rätt.

Till er vars föräldrar inte betalar något - har man inte så har man inte. Man kan inte kräva att någon skall hosta fram pengar utan det skall vara något de själva vill o kan ge. De kanske hjälper på ett praktiskt sätt istället och bara det är guld värt.

Däremot har jag inte förståelse för föräldrar/blivande svär föräldrar som inte vill ge ekonomiskt stöd trots att de har möjlighet till det (som i mitt fall med min pojkväns föräldrar).

Vanligtvis brukar de vara generösa så jag förstår inte riktigt. Men jag planerar att pika tydligt att min familj skall betala en tredje del av bröllopet inför dom nästa gång vi ses.

De kan gott få höra det och skämmas lite tycker jag.

Jag har vänner vars föräldrar sparade för deras bröllop så snart de föddes. Vi bröllopet tog pappan alla kostander (detta var i england där det är andra seder som gäller).
Jag tycker det var en bra ide och planerar att sätta upp bröllops spar konton till barnen...så snart det blir några

Vi är båda vuxna individer med god ekonomi och behöver inte be om hjälp från någon.

Vi har inte bett om eller fått någon ekonomisk hjälp från min pojkväns familj i något samanhang. Jag har uppfattat dem som generösa tidigare pga julklappar de har gett eller mat de har bjudit på. Så att du kommer med frågor där du undrar om de har märkt den attityden hos oss tidigare känns det lite korkat o du hoppar till obefogade slutsatser.

Självklart är det givaren som initierar en gåva och man skall varken behöva be om den eller kräva den.

Men om de nu har möjlighet att ge och dessutom har en massa synpunkter på vilka gäster som skall bjudas och hur bröllopet skall vara så tycker jag att det hör till att åtminstonde erbjuda antigen ekonomisk eller praktiskt hjälp.

Anledningen att jag vill "pika" är för att min familj ger oss 60-70,000:- samt håller i en av fest dagarna (vi har två dagars bröllop)och hjälper med en massa praktiska saker. Jag tycker gott att min pojkväns familj kan få höra hur mycket andra faktiskt ställer upp så att de får lite andra referensramar.

Det är vi som gifter oss och självklart är det vår fest och ingen annans, men det betyder inte att folk som bryr sig slutar vilja hjälpa till.

Jag har till exempel hur många vänner som helst som har frågat om de kan hjälpa oss (praktiskt), inte betyder det att det blir mindre av vår fest för det! Om vänner vill hjälpa kan man ju hoppas att familjen också inser att det är bra att hjälpa varandra.

För mig är det självklart att man hjälper sina nära och kära i stora händelser. Väljer man att inte göra det tycker jag att det är väldigt underligt. Då engagerar man sig inte mer än någon avlägsen bekant (som vi skulle ändå inte bjuda) och kanske inte skall de inte förväntas bli behandlade annorlunda heller.

Sen har du helt rätt att framtida relationer kan påverkas. Men jag är inte intresserad av att ha en nära relation med människor som inte ens vill vara hjälpsamma i våra stora steg i livet.

Min uppväxt har lärt mig att alltid hälpa sin familj i alla situationer. Jag bidrog både ekonomiskt och praktiskt vid min brors bröllop (o nu hjälper han oss) och min lillebror hjälper jag ekonomiskt i hans studierna, mina brorsöner o gudson månadsparar jag till. Jag ger massor till människor och jag ger utav glädje. Om jag skall bli ingift i en sälkt som inte delar den attityden så vill jag hellre hålla avstånd ifrån dem.

När vi får barn planerar jag absolut att spara för deras framtida bröllop.

Men KAN man hjälpa - men VILL inte...så är det inte så mycket att göra åt. Är man snål så är man...

Oj oj oj....nu blev det lååååångt...

Lilla Molnet skrev 2010-02-24 15:35:09 följande:

Frågade du rätt ut? Hur gick det till?

Min sida betalar nästan mer än hälften och min blivandes har inte heller sagt ett ord om att hjälpa. Varken ekonomiskt eller praktiskt. Hans mamma har däremot frågat "jaha, vem är det som skall betala för hela kalaset?". Jag svarade att vi sparar och min familj har erbjudit att hjälpa oss. Hon sa inte ett ord mer om saken. Jag kunde inte göra mer än bara vara tyst därefter. För övrigt har de det mycket gott ställt. Min sambo har sagt att han inte tror att de kommer erbjuda något. Varför förstår jag inte.

Hjälp behöver ju inte bara vara i form av pengar, man kan ju vilja hjälp rent praktiskt också.

Sen är det klart att hjälp är frivilligt men jag tycker faktiskt i vårat fall att det är befogat att förvänta sig det med tanke på hur mycket vi brukar hjälpa till när sambons föräldrar skall ens ha den minsta lilla festen.

För övrigt trodde jag att man som familj skulle vilja hjälpa varandra vid stora händleser i livet.

Då kanske man inte ens skulle kunna förvänta sig t.ex. barnvaktshjälp i framtiden....för varför skulle de vilja spendera sin tid på oss...oavsett hur mycket tid de har...

Weird tänkt, enligt mig.

Megi skrev 2010-02 Min tärna betalade min ring som gick på 10000 och sambons bestman står för killens ring.
[/citat]

Oj, aldrig hört något liknande. Varför betalar de ringarna?