Ofta så tar ju föräldrar en viss post som de vill betala eller ordna med, tex maten o sånt. Mina föräldrar erbjöd sig att laga maten med hjälp av någon till, men vi vill inte att de ska vara helt utarbetade till bröllopet, de ska dessutom se efter våra barn över natten, så vi tackade men caterar allt. (när de hörde att diskning ingick och inget krångel med varmhållning av maten så tror jag de blev rätt glada ändå 
)
kanske ska tillägga att de inte kommer betala vår catering som vi valde att ha utan vi betalar allt inför bröllopet själva. Har fått ett litet bidrag av mamma och av sambons farmor till klänningen (de har lagt handpenningen) och räknar inte med att vi kommer få några pengar till bröllopet, utan vill någon hjälpa till så är det såklart jättesnällt.
Sen kan jag känna lite så att jag gärna inte tar alltför mycket hjälp med risk för att känna att vi får saker vi inte vill ha, som en viss släkting som gärna bakar desserter men glömmer den viktiga ingrediensen socker..
ja, hon har fått diabetes och istället för att leta fram nya recept som är gjorda just för diabetiker så gör hon samma saker som hon bakat i 30 år men utesluter socker.. ni kan ju tänka er hur gott det är med en äppelpaj utan fett eller socker!
Eller kanelbullar som är så hårda att man skulle kunna klassa dem som vapen 
Nu menar jag inte att trampa någon på tårna, men ska man verkligen vänta sig hjälp, vare sig ekonomiskt eller praktiskt och bli sur om folk inte erbjuder sig?
Det borde väl vara valfritt och något man är glad för OM man har någon som vill hjälpa. Bara för att ena sidan av släkten hjälper till så betyder det ju inte att alla per automatik också ska göra det.
Tycker det blir så snett det där..
Visst kan jag förstå att man blir besviken speciellt om man själv hjälper till vid tillställningar o fester. Men jag tror att många också är från generationen då det var nästan lite "fult" att ha stort bröllop. På 70-talet var det väldigt sparsmakat och inte alls några princessdrömmar och stora tillställningar.. iallafall vad jag hört från folk som gifte sig under den tiden.
Kanske ser de inte på samma sätt som många gör idag på bröllop.
Mina familj som varit med på många bröllop, gift sig själva o så, är alltid snabba med att till såna tillställningar erbjuda praktisk hjälp. Mamma ringde direkt o sa att de hjälper till med barnen så mycket vi behöver innan o tar dem sen för kvällen/natten på dagen B. Hans släkt har inte direkt erbjudit någon hjälp alls än, utan frågar mer om hur det går med planeringen osv. Men har de tid o möjlighet så hjälper de säkert till sen när det väl närmar sig med praktiska saker.
Har fått en liten slant i bidrag till klänningen av min mamma o sambons farmor och det är jag jätteglad för, täckte handpenningen. Mer förväntar vi oss inte alls.
ja, mina föräldrar hade sina familjer o några kompisar med.. men tror inte det var så jättestort faktiskt. De tycker våra 80 gäster är jättemånga, o ändå är det ju idag medelstort.
Det där med vad de lade på kläderna är ju rätt kul, mammas klänning kostade 75 kr att hyra, de skulle stänga igen brudbutiken hon var i o hade en enda hyrklänning kvar. Den satt bra, så då blev det den och den var jättefin, absolut! men lite komiskt då jag själv kollat på säkert alla klänningar i de flesta stora kollektioner via nätet, skissat på att göra en egen klänning via kina, och haft kort sagt mycket funderingar över klänningen. Det slutade med att jag ändå köpte från butiken, den jag blev kär i.. inte för några 75 kr dock
Samma sak med ringen, den butiken skulle också stänga igen, så de hade en i rätt storlek o då blev det den.
Brudbuketten valde pappa ut hos florist o mamma fick se den förrän på dagen d.
Jag kan förstå att de inte har riktigt samma syn på bröllop som vi har, jag menar, när jag säger att vi betalar 130 kr / kuvert för maten så tycker folk här att det är jättebilligt. De tycker att det är lite dyrt o att vi kanske ska ändå ta och samla ihop alla som hjälps åt med lite knytis.
Nej, men det är klart.. menade inte så heller att ni skulle försöka eska pengar.
Att folk inte frågar nåt om bröllopet gör ju en lite ledsen såklart, det är stort och från föräldrar hoppas man ju på att de ska tycka att det är någotsånär stort iallafall
miris: åh vad roligt! måste ju ha gjort rätt rejält stor skillnad på er budget
lillabjörn: härligt med hippiebröllop Ja tårta o klänning ska det ju vara, man vill ju liksom passa på att uppfylla alla de där drömmarna om kläder mm när man suttit ex antal timmar med bröllopstidningarna och dreglat 
vad ovanligt att tärna och bestmasn betalade era ringar.. är de nära släkt eftersom de tog en sån stor post/present
haha, ja det vore nåt det Mina tärnor som den ena är småbarnsförälder och den andra nybliven husägare kanske kan sjuta till för ringen
Det är från örebro, ethels catering heter det, inga kompispriser alls, utan det är vad hon tar per kuvert för buffén. Men vi fick faktiskt efter att ha fått priser från henne liknande offerter från andra ställen då vi nämnde vad vi fått för pris där. Och det lät också bra, men i slutändan valde vi att ta henne, hon har porslin mm billigt så det gör ju helst klart skillnad i budgeten.
ja, ni gifter er i stockholm va? har för mig att jag läste i din blogg förut.
Vi har varit väldigt ärliga när vi kollat offerter. Sagt vad vi tänkt oss för budget och vad får vi för pengarna.. inte bara när det gäller maten utan massor av saker. Och det har visat sig vara riktigt bra. Jag skulle tro att alla har gett oss priser utefter vad vi tänkt oss, eller gått ner i pris lite om det visat sig vara för dyrt.
Vet ni vad!! Fick ett samtal från sambons mamma idag, hon och hans mormor ville betala maten till bröllopet!
Hade verkligen inte väntat oss något alls och är jätteglada för hjälpen Vår bugdet tog ett stort glädjeskutt nu!
jaaa!
nja, jag tror nog att det oftast är så att föräldrarna erbjuder sig. Det vanligaste borde ju vara att folk betalar själva. Tror det är mer vanligt att man får praktisk hjälp än ekonomisk, men jag kan ha fel förstås.
