Vart drar man gränsen?

Jag vet det är skitsvårt!

vi hade turen att hitta en tillräckligt stor lokal för att kunna bjuda hela släkten. i vårt fall är det lite alla eller ingen eftersom vi är en släkt som umgås mycket(trots att jag har 8 morbröder/mostrar med barn och barnbarn osv) vi plockade bort alla småbarn, 11 st gör ju lite skillnad.

svårast för oss var vilka kompisar man ska ta. eftersom min släkt är så stor fick i första hand min fästmans kompisgäng komma, jag känner ju dem lika bra som han vid det här laget. vissa i gänget umgås vi inte så ofta med på tu man hand men de är ändå alltid med när hela gänget träffas så då ska de vara med här också. nu är jag mammaledig och har kommit så många andra mammor väldigt nära på bara några månader och känner att man kanske borde bjuda någon av dom... men alla eller ingen och då blir det ingen!

vet inte hur vi skulle kunna skära ner mer, det hade väl fått bli minibröllop med bara närmsta familjen då för att inte trampa folk på tårna...

jag tycker inte ni ska tänka på att det kanske finns respektive i framtiden men inte nu. vi bjuder med sambos och de som har pojk och flickvänner sen länge. några av mina kusiner är i åldrarna där det är mycket "av och på" och inte tänker jag ringa runt och försäkra mig om läget när det är dags för inbjudningar. tror jag ingen förväntar sig heller.

jag försöker tänka efter hur jag själv känt om det var ombytta roller. hade jag blivit besviken om jag inte var bjuden till deras bröllop? hade jag reagerat på att min dotter inte var bjuden, eller brorsans nyfunna flickvän? hon är bjuden till oss men hade kusinerna inte bjudit henne nu hade ingen reagerat över det, inte säkert de vet att hon finns liksom.