Är ni överens om efternamn???

Jag skulle gärna se en lite utförligare motivering än "punkt slut" till att man absolut måste ta mannens namn om man gifter sig. För mig (och många andra) är det långt ifrån någon självklarhet att ta mannens namn.

Jag kommer att behålla mitt namn, inget namn i världen skulle få mig att ge upp mitt eget namn. (Har ett ovanligt namn som är ett GAMMALT släktnamn). Sambon har ett rätt vanligt namn och han har inte bestämt sig hur han ska göra; jag har sagt att jag inte kommer att byta, och att jag inte förväntar mig att han ska göra det heller, men om han vill byta namn så är det förstås okej.

Sundance: barn som har samma föräldrar MÅSTE ha samma efternamn. Enda gången man kan se en familj där barnen heter olika är om barnen eg. är halvsyskon, och har sitt namn från en annan förälder. Tanken om att tjejerna ska ha ett namn och killarna ett annat namn går alltså inte. (Kan ju ha missförstått ditt inlägg, men jag tolkade det som att din kille menade att era barn ska ha olika efternamn, beroende på vilket kön barnen har).

"Traditionen" med att ta mannens namn vid giftermål är, såvitt jag förstått, inte speciellt gammal, utan det är något man började med vid sekelskiftet 1900.

Gnistra mera skrev 2010-01-19 11:02:50 följande:

Numera kan man inte skapa ett nytt namn genom att lägga ihop makarnas namn med ett bindestreck. Jag har för mig att enbart den ena kan välja att ha antingen sitt eget eller makens namn som mellannamn, och sedan det andra namnet som efternamn.

Skatteverket skriver:
"Mellannamn är ett namn som du kan bära för att visa din samhörighet med en förälder eller en make som bär detta namn som efternamn. Det kan också vara ett eget tidigare efternamn för dig som bytt till din makes eller registrerade partners efternamn. Mellannamnet bär du mellan för- och efternamnet. I folkbokföringen får inga bindestreck mellan mellannamn och efternamn förekomma.
/.../
Den av er som antagit den andres efternamn får ha ett tidigare efternamn som mellannamn. Har ni anmält att ni behåller de efternamn som ni hade före vigseln, får en av er, med den andres samtycke, ha den andres efternamn som mellannamn. En förutsättning är dock att den andres efternamn inte har förvärvats genom ett tidigare äktenskap eller registrerat partnerskap. Det är bara en av er som kan ha den andres namn som mellannamn."
www.skatteverket.se/folkbokforing/namnnamnandring/mellannamn.4.76a43be412206334b89800020637.html

I övrigt så förstår jag inte alls det här snacket om att enbart killarna ska föra vidare sina namn, man kan precis lika väl ge barnet mammans namn, om föräldrarna heter olika/paret valt att ta kvinnans namn som gemensamt efternamn.

Tycker det här med "jamen du har ju en bror" eller "han har bara systrar" är rent trams, vem som helst kan väl föra ett namn vidare om det är viktigt för den personen att göra det. Dessutom finns det ju folk som inte skaffar barn alls, så man ska nog inte räkna med att ens/ens partners syskon skaffar barn för att trygga återväxten av släktnamnet.

Det är faktiskt inte något speciellt gammalt påfund att kvinnan ska ta mannens namn, det var först på 1800-talet folk började med det. Förr hade vanligt folk inte ens efternamn (på det sätt som vi har efternamn idag), utan man hade ett gårdsnamn/ätt-namn som visade var man "hörde hemma".

Magdalena Ribbing har skrivit ett utmärkt svar på en fråga om efternamn och traditioner:

"Att kvinnan får mannens namn vid äktenskapets ingående är inte någon gammal sed, inte förrän 1920 infördes i giftermålsbalken att kvinnan skulle ha mannens efternamn.
Tvärtemot detta kom 1982 en ny namnlag som stadgade att mannen fick ta kvinnans namn lika väl som hon hans. Däremot har det mycket länge varit vanligt att barnet fått faderns familjenamn, eftersom barn födda inom äktenskapet ansågs höra till hans släkt. Barn födda utom äktenskapet har fått moderns namn om inte annat anmälts inom tre månader.

Seden att kvinnan skulle ha mannens efternamn utvecklades på 1800-talet. Till dess var patronymikon vanligast, att son eller dotter fick som familjenamn faders förnamn med tillägget -son respektive -dotter. Inte heller adliga familjenamn var speciella, man hette sin fars förnamn med tillägget -son eller -dotter och preciseringen "Vasa" eller "Bonde" eller vad det var, alltså namnet på den ätt man tillhörde, på samma sätt som ofrälse kunde ha sin fädernegårds namn som bestämning."
www.dn.se/blogg/etikettfragan/2009/06/22/vilket-antal-efternamn-3915