Är ni överens om efternamn???

Jag har ett sson efternamn och så han så jag tar hans, ´men hade jag inte haft ett sson namn utan mera ovanligt så hade han med velat ta mitt men nu har vi inga dimmor. hoppas ni kan lösa det smidigt

Ok, 'Blivandefrueriksson', det är bara att gratulera! Och tack för din kommentar.

Jag vet inte, överdriver jag hela den här namnkarusellen, kanske?
Hmm.

Vi är absolut inte överens om efternamnsfrågan.. =( vet inte hur vi ska göra..

jag bar ett rätt ovanligt namn under min uppväxt o när det gick upp för mig att det ju skulle bytas bort vid giftemål så började jag fundera kring alternativ...detta var ngn gång under lågstadiet...ni vet, den där prinsessdrömmetiden ;)

i min klass gick det två killar m liknande efternamn som mitt, samma avslutning "-ell"...den ene var för ful för att jag ville bli hans fru, den andre skulle duga bra... :)

när jag gifte mig flera år senare var det m en man som bar ett rejält ovanligt namn (enbart hans familj bestående av fyra personer som hette det då) - att han inte skulle byta bort sitt var givet, men jag var i valet och kvalet, men inte för efternamnets skull utan för att heta samma namn som min blivande svärmor - snacka om barnsligt! :D men jag bytte iaf...

idag står jag med ett stundande bröllop i maj och tro det eller ej, men den blivande är "den duglige killen" med det liknande efternamnet fr lågstadieklassen :D

Jag vet hur det känns och jag vet att nästan alla med detta problem reder ut det till slut.

Hos oss har det varit jag som promt velat byta namn och jag har aldrig trott att det skulle vara ett roblem för min sambo men det visar sig nrä vi pratar om det att han nog gärna vill behåla sitt. Inte ett -sson, men en aning ovanligt och internationellt gångbart men inte det jag ville heta i första läget. Jag vil inte heta det jag heter så jag kommer byta namn oavsett. Jag hade föreslagit ett nytt baserat på slöktnamn och så men det tycker han inte om. Under det gågna året har jag funderat på saken, kännt efter och smakat och tycker nog att det som är viktigt för mig är att jag heter samma som min man och vill han ha kvar sitt, jag vill byta och heta samma, ja då lär ju jag få byta till hans namn.

Mitt råd till dig blir därför att fundera ut vad som är viktigt för dig angående efternamnet, att ni heter samma, att du får byta, att du inte heter hans namneller vad det nu är som driver frågan för dig. Rangordna sedan skälen och se i vilken ordning det blir, sedan får du ta diskussionen igen med din blivande och förklara din ståndpunkt. Ungefär som att jag tycker det viktigaste är att ... och jag vill helst ... men om du tycker så ... eller du vill ... . Träng inte in honom i ett hörn och kräv ett svar, det gör nog bara att han går i försvar och "sätter sig på tvären".

Jag har ett rätt ovanligt efternamn som bara min släkt på ca 20 personer heter, så jag är mycket stolt över mitt namn. Min m2b har ett -sson efternamn som är ett av de vanligaste. Så egentligen borde ju valet varit enkelt. Men han är den enda kvar i deras släkt som kan föra hans namn vidare, som dessutom är något prästnamn i deras släkt (vad det nu innebär?) medan jag har två bröder som redan fört vårt släktnamn vidare. Så där har vi haft lite diskussioner fram och tillbaka. Jag förstår på ett sätt hans sida men samtidigt vill jag aboslut inte ha hans efternamn. Skillnad hade varit om han inte haft ett av de vanligaste -sson namnen som finns. Men tillslut fick hans farmor vara lite avgörande faktiskt. Om hon godkände att han bytte till mitt namn så var han helt ok med att byta. Och farmordern tyckte det var självklart att vi skulle ta mitt namn. Så smidigt var det löst! Annars hade vi nog fortfarande inte varit överens.
Jag hoppas ni hittar en lösning som ni både känner er ok med. Lycka till!

anna:

Coolt att det är killen från lågstadiet :)

TS:
Jag kommer att byta efternamn, har ett sson-namn, men rätt ovanligt sådant. Min hubby har ett ström-namn. Inte så spännande tycker jag, men dels har jag alltid tänkt att jag ska byta och sen har han dessutom två barn som heter hans efternamn. Så då blir det lättast så.
En tråkig grej är att jag inte kommer från Stockholm (där vi bor) och hans efternamn råkar vara ett av de allra vanligaste där jag kommer ifrån! Konstig slump!

Jag tror inte att man ska lägga så stor vikt vid namnet, även om jag förstår att det kan vara svårt. Men det är ju "bara" ett namn. Min kusin fru bytte från ett ovanligt och jättefint namn till hans vanliga, men hon tyckte att det var skönt för ingen stavar fel eller kommenterar namnet länge.
Lycka till!

Nej, vi är egentligen inte överens om namnet men vi kommer att ta hans pga olika omständigheter som vi inte råder över känner vi
Jag har ett lite ovanligare namn, som jag gärna byter iof, men han har ett -sonnamn och det skulle jag mer än gärna slippa ta. Båda skulle vilja ta ett gamalt släkt namn men som sagt ibland måste man göra saker av olika orsaker så nu blir det ett "trist" -sonnamn för hela familjen. (Som tur var tog vi den här diskussionen när första barnet föddes och skulle ha ett efternamn men vi har ändå hunnit prata om det igen några gånger på hans initiativ och båda vill som sagt egentligen byta. Men men....)

Jag har ett ovanligt efternamn vi är 8st som heter det.
Och min bllivande mna har ett ganska vanligt namn.
Och han skulle nog aldrig vilja ta mitt namn.
Och nog hade det varit kul att ha mitt konstiga namn men det känns som om de faktiskt inte spelar nån roll vad jag heter.
Vill gärna ha samma namn som min man så då blir de nog jag som byter.
Men vi har inte direkt pratat om de än heller.
Ibland funderar jag på att behälla mitt och ha hans efternamn baki. Men de bli 2 låånga efternamn.
Och barnen vet jag inte heller om vi ska byta på eller hur vi ska göra. Dom har mitt namn nu.

vi har faktiskt inte bytat någon av oss. Jag tycker att det känns som att man suddar ut mig och den jag är/varit hela mitt liv för att nu vara 'Fru'. Jag har ju varit J.S hela mitt liv, det blir ju en identitet...
Ha dubbelnamn är det vi vill ha egentligen men Sverige är ju ett sådant modernt land idag att det inte går. (märks det att det stör mig?!)

Tanken är att vi ska ha ett och samma en dag...