Är ni överens om efternamn???

Jag vet hur det känns och jag vet att nästan alla med detta problem reder ut det till slut.

Hos oss har det varit jag som promt velat byta namn och jag har aldrig trott att det skulle vara ett roblem för min sambo men det visar sig nrä vi pratar om det att han nog gärna vill behåla sitt. Inte ett -sson, men en aning ovanligt och internationellt gångbart men inte det jag ville heta i första läget. Jag vil inte heta det jag heter så jag kommer byta namn oavsett. Jag hade föreslagit ett nytt baserat på slöktnamn och så men det tycker han inte om. Under det gågna året har jag funderat på saken, kännt efter och smakat och tycker nog att det som är viktigt för mig är att jag heter samma som min man och vill han ha kvar sitt, jag vill byta och heta samma, ja då lär ju jag få byta till hans namn.

Mitt råd till dig blir därför att fundera ut vad som är viktigt för dig angående efternamnet, att ni heter samma, att du får byta, att du inte heter hans namneller vad det nu är som driver frågan för dig. Rangordna sedan skälen och se i vilken ordning det blir, sedan får du ta diskussionen igen med din blivande och förklara din ståndpunkt. Ungefär som att jag tycker det viktigaste är att ... och jag vill helst ... men om du tycker så ... eller du vill ... . Träng inte in honom i ett hörn och kräv ett svar, det gör nog bara att han går i försvar och "sätter sig på tvären".

Efternamnet är tydligen en het fråga...

Jag håller inte med om att identiteten sitter i namnet, jag är ju fortfarande jag oavsett vad jag heter. För min del har det tydligen då varitlättare då jag redan för många många år sedan bestämde att jag skulle byta bort mitt efternamn. Det jag däremot får fundera på mycket noga är om jag ska byta förnamn - det är ju mer jag än något efternamn som jag delar med tusen andra i denna värld.

Vad gäller argumenten att föra namnen vidare - låt gå för gamla adelsnamn eller annat men va f-n har det med johnsson att göra? Det är ju knappast så att det namnet slutar existera bara för att bruden/gummen vägrar byta.

Mellannamn i all ära men jag tror att det är att krångla till det hela, speciellt med de regler vi har här i Sverige. Även i denna fråga tycker jag det beror på vad man försöker bevara. Ser ingen anledning till att heta Andersson Svensson som dubbelnamn men det är kanske bara jag.

Att man per automatik ska ta mannens namn motsätter jag mig med så mycket kraft denna inte politiskt aktiva feminist kan uppbringa. Hur kommer det sig att när det gäller äktenskap och familj är det alltid kvinnan som ska kuvas? Det jag tycker är läskigast är inte att så många kvinnor utan att fundera byter utan att så många män tycker sig ha rätten att förvänta sig att kvinnan byter till hans namn bara för att han heter så. Vad är det för typ av norm vi satt i samhället?

Samhörigheten tycker jag förstärks av att man heter samma, därav vill jag ha samma namn som min man när vi gift oss. Jag förstår också de som känner att man inte behöver heta samma för att känna samhörigheten men jag tycker den förstärks av ett gemensamt familjnamn.

TS - om du känner att ni hamnat i ett dödläge vad gäller namnval. Be honom motivera varför han prompt vill behålla sitt och be honom också fundera över vilka argumenten är som han väljer. Tycker han att det är rättvist?

Jag tror inte det var anledningen till att jag fastande för ett av våra alternativ när namnbyte kom på tal... Runelius. Väldigt fint tycker jag men ett "nytt och påhittat" namn som antaligen klingar mer "adligt" än Johnsson. Nu vill ju inte gubben heta det så vi kommer välja något annat men jag hade mer i åtanke vad jag ville heta, vart mitt namn kan komma att förknippas med mig och mitt arbete och framförallt ville jag byta och det är inte så himla lätt att hitta på nya namn nu för tiden.