Izzie: Ett tag trodde jag att de skulle kunna hitta tillbaka till varandra, men det har jag slutat att tro... Det verkar finnas mycket irritation mellan dem, mer än vi barn någonsin anat. Och om det finns något positivt med det hela, så är det att jag inser värdet av att vara ärlig i ett förhållande. Både mot varanda och mot sig själv. HELA tiden. Man kan inte böja och bända för mycket med sin personlighet för att göra en annan person nöjd, kompromissa kan man göra i smått, men i längden inte i stora frågor...
Samtidigt så är det ganska skönt att mamma sagt att det framför allt är de senaste tio åren (dvs då jag varit vuxen) som hon tycker att pappa ändrat sig. Han startade eget företag, och blev "hårdare", enligt henne. Vet inte om jag utifrån mitt perspektiv håller med, men det är ju så hon upplever det i alla fall. Men det är ändå litet skönt att få veta att det inte börjat tidigare, och att de hållt ihop "för barnens skull". Mamma har ju sina fel och brister hon med, men jag tror att pappa ändå kunnat leva med dem ett bra tag till, om inte mamma blivit så bitter över att det inte blev någon flytt för dem...