Vi fortsätter blanda och ge
Lappis - jag mår prima förutom att det gör ont i underredet. Det känns faktiskt mycket mer ok än vad jag hade trott.. hm... troligen för att Trollet är så snäll. Han skriker förvisso lite men är rätt lätttröstad. Dessutom går det att styra lite lagom när han ska äta och det gör ju övergången till en tillvaro styrd av en ny liten människa mindre dramatisk. Så länge han tänker vara så här snäll så har jag inget emot att vara mamma
*fniss*