Vi fortsätter blanda och ge

Vickan - medaljös är en annan variant som låter väldigt mesig i mina öron; som att en medaljös har lägre status än en medaljör, och därför föredar jag medaljör, oavsett kön.

Ha, jag fick det 2000:e inlägget. Vi måste vara bra på G för nytt rekord i antal inlägg i en tråd.

Vickan - ajabaja att vara försenad i ditt tillstånd!

EA - grattis på födelsedagen!

Ore - krya på dig!

Koko - kram! Det är tufft nog med en med insomningsproblem.

Snaily - vad skönt att du är på banan igen nu.

Själv håller jag på att bli tokig på allt klödd med maten hemma. Piff sondas 100% igen nu. Ska ringa till logopeden och magdoktorn igen, för nu är vi tillbaka där vi var för ett halvår sen.

Tack för alla sympatier, ni är för goa! Och PB - jag kommer på studs, gulle dig!

Liten - vi försöker se sonden som det normala just nu, och blir glada för varje liten droppe han äter själv, men när det egna ätandet är noll och intet i förhållande till att han för ett par månader sen gick upp 300 g på en månad på eget ätande är det svårt att inte bli knäckt (och arg ). Blä, vad jag hatar det här! Just nu går jag runt och är arg på alla på neo också, som tar sig friheten att plocka ut barn så mycket för tidigt, och sen blir det vi föräldrar som får dras med allt elände som kommer med så mycket för tidigt födda barn. (Jag vet, vi får de goda sidorna också, men just nu känns de försvinnande små.)

Sen är det ju alltid hypotetiska resonemang när man pratar om saker i efterhand, och jag skulle inte för allt guld i världen vilja vara utan mina små skitungar, men hade jag fått chansen att välja hade jag valt att man skurit av navelsträngen till Puff, för att försöka få Piff att vara kvar en fullgången graviditet i magen. Jag hoppas att jag inte gör någon av er alltför upprörd nu, men det var därför jag skrev att i det faktiska fallet vill jag inte vara utan varken Piff eller Puff, men om jag haft chansen att välja innan hade jag ju inte vetat vem jag "valde bort". Detta resonemang kanske också ger en liten bild av hur jobbigt det här med maten faktiskt är för mig.

På torsdag ska jag träffa psykologen igen, och jag har övertalat maken att också följa med, för jag tror att han också behöver prata lite om det här, med någon annan än mig. Jag ser ju att han blir lika upprörd, arg och ledsen som jag själv blir, och då tror jag att han skulle må bra av att diskutera det med någon utomstående.

PB - Nä, det är ju just det att man inte har något val. Många undrar hur vi orkar, men vilka alternativ har vi? Att låta våra barn svälta ihjäl? Nä, just det; det var ju inget alternativ.

Lappis - det räcker gott och väl att du försöker förstå.

PB igen - japp, barnen är på dagis nu. De är där 6h/dag, 4 dagar/vecka, så då får vi ju lite avlastning från just de matningarna som sker under de timmarna, men det är ju ändå vi som föräldrar som har "ansvaret" för problemet (alltså att lösa det, inte som orsak).

PB ? jag förstår precis vad du menar med din jämförelse med ett sjukt/handikappat barn. Faktum är att samma tankar finns i mitt huvud, med tanke på eventuellt syskon i den här familjen så småningom. Om man redan har barn känns det som att man riskerar mycket mer, om något skulle bli tokigt med ett syskon.

Vickan ? ja, tack och lov är ju Piff & Puff normalt utvecklade på alla andra fronter, så därför finns det all anledning att tro att de här problemen med maten kommer att lösa sig.

Parnassia ? hade det varit något mer fel på Piff eller Puff, t ex någon typ av CP-skada, eller vad det nu kunde varit, då hade läkarna haft mer anledning att tro att det kanske inte skulle lösa sig med matproblemen, men nu finns det som sagt ingen anledning alls att tro att det inte ska sluta lyckligt.

BS ? din fråga är högst relevant, angående att bara ta ut ett av barnen. Om Puff, som var den som var tillväxthämmad, hade legat ?längst ner?, så att man hade kunnat föda honom vaginalt, då hade det funnits en chans att göra det som var bäst för båda, dvs att ta ut honom och låta Piff vara kvar, men det var inget alternativ, eftersom Piff var den som låg som nr 1. Enligt min läkare har man gjort så i mindre än en handfull fall, så det går, men är otroligt ovanligt.

BS igen ? jösses vad jag garvade åt din beskrivning av barnvagn, snowracer, arg Iris och arg mamma! Ursäkta, för jag förstår att du var jättearg, men du beskriver det på ett underbart sätt. Kram!

Cicci ? kram till dig, trist med Skorpans taskiga viktuppgång. Men hon har ju ätit bra tills nu på slutet iallafall, så förhoppningsvis är det bara en svacka. Hoppas att ni får en skön semester!

Telis ? man kan ta med termometern i rumpan på barnet, för att hjälpa det att bli av med gas i tarmen. För termometern lite försiktigt åt sidan när du fört in den i rätt läge, så kan gasen pysa ut vid sidan. Kan ju vara värt att testa innan du köper ifrån Windi, så att du vet om det är det som är problemet eller ej. Vi körde termometer på framförallt Puff i ett par månader efter hemkomst från neo.

Vickan ? jag passar på att önska lycka till nu, för det låter ju som att det är saker och ting på G!

Porchez ? jag glömde nog innan, men beklagar sorgen.

Muggles ? jo, jag vet ju att det är flera här som haft det jobbigt på olika sätt, så därför ?vågade? jag skriva som jag gjorde. (Fast det hade jag nog gjort oavsett; om inte annat måste någon vara först.) Men det är skönt att höra att det inte alltid är kärleken till barnet som är den starkaste känslan, utan ibland är det annat som tar över, även om kärleken såklart finns kvar i botten.

Oupsie ? vad bra att du fått iväg en ansökan! *klapp på axeln*

Snaily ? åh, vilken härlig dag; skidåkning och lyxlunch! Det var du väl värd efter allt elände på sistone. Kram!

Och tack igen allihop, för att ni är så gulliga och bra på att peppa!

Eftersom jag klagade så mycket tidigare idag får jag ju se till att berätta det som är bra också. Maken förhörde sig lite närmare angående Puffs ätande när han hämtade på dagis idag (en av fröknarna är lite mer engagerad i hans ätande än de andra) och hon berättade att idag hade han ätit så bra både till lunch och mellanmål att de inte tyckte att det var lönt att erbjuda honom någon näringslösning! Maken frågade om hon hade matat honom, men det tillät inte Puff, utan han hade ätit alltihop själv. igen!

Igår fick han rökt lax, kokt potatis och romsås till middag, vilket han inte åt särskilt mycket av. Idag fick han samma mat, men istället för att "mosa ihop" allt fick han fisken för sig, potatisen för sig och såsen för sig, i lagom bitar (inte såsen förstås ), och det gick mycket bättre. Dessutom fick han näringslösning i mugg istället för på flaska, och det gick också riktigt bra. Sen gick det inte lika bra med näringslösningen innan läggdags, men det får vi väl ta.

Nu får vi väl se vad som händer; jag har köpt fil och Cheerio-flingor till hans frukost imorgon, med förhoppningen att han ska vilja äta det själv (gröten försöker han inte med ens, utan den får vi halvtvinga i honom). Försöka duger!

Nu försöker jag att inte hoppas alltför mycket, för vi har ju blivit besvikna så många gånger, men kanske att det ändå går lite bättre nu än vad vi egentligen trodde. Det är ju inte lätt att veta att Puff hellre vill ha maten i bitar än mosad, när han tidigare har klökts av minsta smula.

Piff är ju en annan historia, men han drack iallafall lite näringslösning ikväll, när han fick den i mugg istället för på flaska. Alltid något.

Muffin - japp, de är 1.5 år.

Oupsie - nä, det är tur att tankar bara är tankar, annars hade Piff & Puff inte varit i livet idag. Usch, vad många dystra tankar jag tänkt sen vi fick barn. Fast det har ju varit en del glada också, förstås.