Vi fortsätter blanda och ge
Nej du, inte längst i tråden gumman.
Jag och min sambo körde oskyddat från att vi blev ihop på allvar och observera att det trots nyförälskelse och MYCKET aktvt sexliv ändå tog ett helt år innan jag blev gravid.
Det är därför jag med en åsnas envishet försöker lugna alla dem som blir halvhysteriska när de tycker de har kämpat och försökt så läge så länge och bara misslyckas.
Jag tycker helt ärligt att man får ge sig det där normala året och försöka inse att det inte är alls konstigt eller ovanligt om det till och med tar längre tid än så.
Åh vad jag kan sakna hur jag tog det hela då. Nämligen helt med jämnmod och utan några besvikelser elelr funderingar. Faktiskt.
Jag räknade inte, nojjade inte, läste inget om infertilitet och hjälpmetoder, kissadealdrig på stickor och hade ingen aning om ÄL eller VUL eller NÅ´T. Jag bar konstaterade att vi inte hade preventivmedel och att det då kan bli barn.
Fy vad harmoniskt och balanserat det var!
*noterar att jag idag är på dag 24, har grav PMS och på allvar misströstar inför barnchanserna*