Vi fortsätter blanda och ge

Usch, vad jobbigt, MSW! Hoppas att det låga värdet berodde på magsjukan och inget annat!

Välkommen hem, PB, och GRATTIS till det lilla embryot och eskimån! Hoppas att ni fått upp värmen i huset.

Har koko och Lillebror kommit upp ordentligt och fått klappa den nygravida magen?

Här har det varit en tuff dag. Televinken och jag var på utflykt idag och på vägen hem i tunnelbanan så lackade han ur och tyckte att livet i barnvagn sög stenhårt. Som tur var skulle vi bara ett par stationer men jag fick onda ögat IGEN av en surkärring. Vad är det med folk? Tror dom att man tycker att det är så helfestligt att åka kommunalt med skrikande barn att man väntar till dom är riktigt hungriga och sen klär på dom lite för mycket innan man ger sig ut, eller?

Maken är dessutom borta så jag fick ensam ta hand om Televinkens kvällskris och ikväll höll han igång och skrek i fyra timmar. Pust och stön, har nog aldrig saknat maken så mycket. Till slut grät vi lika mycket bägge två.

Nu sover han dock, söt som spunnet socker , och nu längtar jag efter att han ska vakna så att jag kan trycka i honom lite mat innan jag kan gå och lägga mig. Och just därför vägrar han ju att vakna.

PB, brrr!

snaily, hälsa!

PB, jaaa, förra gången var det en kärring som satt och höll för öronen. Nästan lite komiskt nu i efterhand men då kändes det fruktansvärt jobbigt.

snaily, det kommer du att slippa där ute i vildmarken!!

Men vaaaaaaakna nu då, förgrymmade onge! Hur kan det komma sig att dom vaknar när dom inte ska och sover som små (söta iofs) stenar när man vill att dom ska vakna?

Och hur i hela H kommer det sig att man inte får sitta ner, oavsett hur mycket man gungar på dom, när dom skriker? Det räcker med att arslet närmar sig soffan på tre decimeters håll för att skriket ska tillta.

Lappis, ja usch ja. I vanliga fall brukar ju maken komma hem och ta hand om honom och då brukar Televinken, av någon outgrundlig anledning, tystna rätt så fort. Jag tror att han blir trött på att bara umgås med mig på dagarna.

Jag har redan sett, och dreglat, över dina underbara alpfoton. Nästa år, då jäklar....