Vi fortsätter blanda och ge
Vickan, ja det är såna flaskor vi har. Vi hade inte heller fattat att det var dags att byta till storlek 2 så vi kör också med ettan. Men precis som Astrid så verkar inte lille T bekymra sig för det.
Huset var väl fint men jag fattar inte hur folk kan vilja bo så där. Det är ju så kalt och kallt och opersonligt.
snaily, åh förstår våndan! Men snart får du världens trevligaste sällskap som kanske skingrar tankarna. 
MSW, uppe på Götgatspuckeln finns det ett gäng pubar som har bra hamburgare och på St Paulsgatan (en tvärgata till Götgatan i backen ner mot Slussen) finns ett Texas Longhorn som har riktigt bra hamburgare, enchiladas och sånt.
Det är sjuuuhuuuukt stressande att tio gånger om dagen stå och fippla med nappflaskor och micro med en hand och en sexkilos potatissäck i den andra, samtidigt som man har ett flyglarm i öronen. Jag är inte ett dugg förvånad över att stridspiloter får öva svåra situationer med spädbarnsskrik i hörlurarna!
