Vi fortsätter blanda och ge
Telis, ååååh vad skitjobbigt!
Jag råkade i T-banan ut för en gubbe som verkligen suckade det högsta man kan sucka och utbrast "men HERREGUUUUD" när min son skrek i vagnen. Det var första ggn vi gav oss ut ensamma efter min depressions värsat tid. han hade lärt sig gå och lantisar sm vi var, så fattade han inte varför han inte fick kliva ur vagnen. Han var DÖ-ARG och skrek medans gjorde "ostbågen" (dvs spände hela lilla sig i en båge bakåt)
Jag började nästan gråta där i tåget och undrade vad fan jag skulle ut och göra. Usch! Jag glömmer aldrig hur det kändes! Stackars dig!